Test av tvärgående ligament / främre skjuvtest

Instabilitet i övre halsryggen har en prevalens på 0,6% enligt Beck et al. (2004) och är förknippad med inflammatoriska tillstånd som reumatoid artrit, ankyloserande spondylit, liksom trauma och medfödda avvikelser som Downs syndrom eller Marfans sjukdom. För att på ett säkert sätt kunna tillämpa manuella terapitekniker på halsryggen är det nödvändigt att undersöka om det finns risk för instabilitet i övre halsryggen.

I sin systematiska översikt redovisade Hutting et al. (2013) hade en sensitivitet på 65 % och en specificitet på 99 %. Av denna anledning har det transversella ligamenttestet ett måttligt kliniskt värde som ett screeningtest före manipulering för att utesluta instabilitet i övre cervikala området.

För att utföra testet enligt beskrivningen i Mintken et al. (2008) ska patienten ligga i ryggläge med huvudet stöttat av en kudde i neutralläge.

Stötta sedan patientens bakhuvud med handflatorna och 3:e till 5:e fingret, medan båda pekfingrarna placeras i utrymmet mellan bakhuvudet och taggutskottet påC2 , så att de ligger över atlas nervbåge.

Därefter lyfts patientens huvud och C1 helt tillsammans med huvudet i neutralläge och tyngdkraften fixerar resten av nacken.

Detta test är positivt om din patient rapporterar andra symtom än lokal smärta och ömhet, som känslan av en klump i halsen eller tecken och symtom på ryggmärgskompression.

21 AV DE MEST ANVÄNDBARA ORTOPEDISKA TESTERNA I KLINISK PRAXIS

• • Namn*
• • E-post*

Δ

Andra ortopediska tester för att bedöma instabilitet i övre halsryggen är

• Test av skarp purser (Transervere Ligament)
• Flexionstest för övre cervikala området
• Stresstest av alarligament
• Lateralt skjuvprov / Lateralt förskjutningsprov

Hutting N, Scholten-Peeters GG, Vijverman V, Keesenberg MD, Verhagen AP. Diagnostisk noggrannhet hos instabilitetstest för övre halsryggen: en systematisk granskning. Sjukgymnastik. 2013 Dec 1;93(12):1686-95.