Screening av motorisk dysfunktion | Testbatteri av Luomajoki

Nästan alla upplever ländryggssmärta minst en gång under sin livstid. Endast 10% av de patienter som lider av ländryggssmärta kan tillskrivas en specifik patologi. Vi talar om frakturer, tumörer, spinal stenos, nervrotspatologi och liknande.  De övriga 90% av fallen är ospecifika, vilket innebär att det inte finns någon patoanatomisk orsak till smärtan.

Ospecifik ländryggssmärta kan vidare indelas i icke-mekanisk och mekanisk. Smärta i den icke-mekaniska gruppen kan tillskrivas centrala maladaptiva processer som påverkas av förekomsten av gula flaggor och andra psykosociala faktorer.
Denna icke-mekaniska ländryggssmärta utgör cirka en tredjedel av de ospecifika fallen. De övriga 70% är mekaniska och antingen rörelse- eller hållningsberoende. Ofta är det inget strukturellt fel, utan patienten har helt enkelt förlorat den medvetna kontrollen över rörelser i ländryggen, vilket leder till smärta.

Luomajoki et al. (2007) har utvecklat ett screeningverktyg med 6 test för att bedöma dysfunktion i rörelsekontrollen hos patienter med ospecifik ländryggssmärta. De fann en betydande intra- och interbedömarreliabilitet med en KAPPA på >0,6. För det andra fanns det ingen signifikant skillnad mellan nybörjare och erfarna kliniker som bedömde patienternas rörelser. När patienter med ländryggssmärta utförde testerna fanns det dessutom en tydlig och signifikant skillnad i rörelsekontroll jämfört med friska försökspersoner.

Servitörens båge

Det första testet i testbatteriet är den så kallade Waiter's bow. Den bedömer kontrollen över ländryggen under ett höftledsgångjärn.  Målet är att böja sig framåt från höfterna och samtidigt bibehålla en neutral ryggrad.

Det stämmer:

Felaktigt:

Posterior bäckentilt

Därefter instrueras patienterna att utföra en bakåtriktad bäckenlutning som framkallar flexion i ländryggen.

Det stämmer:

Felaktigt:

Ställning med ett ben

Den tredje är enbensställning. Patienten instrueras att stå med fötterna isär på en tredjedel av det intertrokantära avståndet. Därefter fortsätter patienten att stå på ett ben. Mängden förskjutning i sidled mäts. Normen är 8 cm och en avvikelse på mer än 2 cm mellan sidorna betraktas som onormal.

Korrekt

Felaktigt:

Sittande knäextension

Nästa test är knäextension i sittande. Vid testet sitter patienten i upprätt sittställning på bänken med benen fritt hängande. Den lumbala lordosen korrigeras. Patienten instrueras att sträcka ut knät utan rörelse (dvs. flexion) i ländryggen.

Det stämmer:

Felaktigt:

Gunga framåt/bakåt

Därefter bedöms patientens rörelsekontroll under gungning framåt och bakåt i knästående fyrapunktsställning.

Vid gungning framåt instrueras patienten att föra bäckenet framåt utan att sträcka på ländryggen.

Det stämmer:

Felaktigt:

Vid bakåtgungning ombeds patienten att föra bäckenet bakåt samtidigt som ryggen hålls neutral.

Det stämmer:

Felaktigt:

Knäböjning i liggande ställning

Det sista testet är knäböjning på mage. Patienten ligger i magläge och ombeds föra hälen mot skinkan.

Felaktigt:

I studien fick alla patienter standardiserade instruktioner. Till exempel i testet för knäböjning på mage sa bedömarna åt patienten att "böj knät så långt du kan utan att röra på ryggen" och "Håll ryggen i ett neutralt läge, låt den inte röra sig när du böjer benet",

Om patienten inte förstod hur testet skulle utföras förklarades det igen och demonstrerades av undersökaren. Om patienten fortfarande utförde testet felaktigt var det tillåtet .

Så vad kan man göra med en patient när man väl har kommit underfund med dennes rörelsekontrolldysfunktion? Se till att kolla in vårt inlägg här för att lära dig mer om några interventioner!

Om du är nyfiken på andra tester för nedsatt motorisk kontroll i ländryggen kan du läsa följande inlägg:

• Nedsatt motorisk kontroll - tecken och symtom
• Bedömning av lokala stabilisatorer i ländryggen

Det finns flera ortopediska tester för diagnos av radiografisk ländryggsinstabilitet:

• Instabilitetstest för liggande
• Test för passiv förlängning av ländryggen
• Förändring av interspinous gap
• Låg Midline Sill Sign

Luomajoki, H., Kool, J., De Bruin, E. D., & Airaksinen, O. (2007). Tillförlitligheten hos tester av rörelsekontroll i ländryggen. BMC muskuloskeletala sjukdomar, 8(1), 1-11.

O'Sullivan, P. B. (2000). Instabilitet i ländryggssegmentet: klinisk presentation och specifik hantering av stabiliserande övningar. Manuell terapi, 5(1), 2-12.