Stenvers Testbatteri I till V

Rörelse i axeln kräver koordinerad rörelse av flera leder, nämligen sternoklavikularleden, akromioklavikularleden, glenohumeralleden, scapulothorakaleden samt cervikothorakalförbindelsen.

Stenvers presenterade en serie tester för att bedöma skuldergördeln 1977 och Baertschi et al. (2013) utvärderade testerna med avseende på interbedömarreliabilitet och fann kappavärden på 0,63-0,84, även om deras kliniska värde fortfarande är tveksamt.

Stenvers 1: Bakåttippning av skulderbladet

Stenvers test 1 mäter bakåttippning av skulderbladet. För att genomföra testet sitter patienten i upprätt sittande ställning och du ställer dig vid den arm som ska undersökas. För sedan patientens arm i maximal flexion och bedöm om den axillära hårlinjen är i linje med skulderbladets inferiora vinkel eller inte. 

Vid ett positivt test är den bakåtriktade lutningen av skulderbladet begränsad om den nedre vinkeln stannar bakom det axillära hårfästet.

Stenvers 2: Clavicular rotation

Stenvers Test 2 bedömer klavikulär rotation. Patienten ska sitta upprätt och du ska stå posterolateralt på den sida som ska undersökas.
Placera lång- eller pekfingret ovanpå och bakom nyckelbensskaftet. Därefter förs patientens axel till full flexion medan du palperar nyckelbenets rörelse.

Vid ett positivt utfall avviker nyckelbenet från den normala rörelsen under flexion, som är elevation och framåtrotation fram till cirka 45° flexion och rör sig nedåt och gör en bakåtrotation från 45° och framåt.

Stenvers 3: Depression av skulderblad

Stenvers Test 3 bedömer skulderdepression. För att genomföra testet befinner sig patienten i en upprätt stående eller sittande position. Sedan ska du palpera för den nedre vinkeln på skulderbladet. Patienten fortsätter med att maximalt flexa axeln. Vad du bedömer är om den nedre vinkeln sjunker ner 1-2 centimeter vid cirka 170° axelflexion.

21 AV DE MEST ANVÄNDBARA ORTOPEDISKA TESTERNA I KLINISK PRAXIS

• • Namn*
• • E-post*

Δ

Stenvers Test 4: Rörlighet i bröstkorgen (C7-T4)

Stenvers Test 4 utvärderar den cervikotorakala övergången. Patienten sitter i upprätt sittande ställning och du står posterolateralt på den sida som ska undersökas. Palpera sedan för taggiga på C7 och placera tummen kontralateralt till den testade axeln mot taggutskottet.
Patienten flexar sedan aktivt axeln maximalt.

Det du bedömer är om axelflexionen är kopplad till kontralateral rotation av kotorna i den cervikotorakala förbindelsen. 

Stenvers Test 5: bakre kapseln i glenohumeralleden, AC- och SC-leden 

Stenvers test 5 utvärderar den bakre kapseln i glenohumeralleden, AC-leden och SC-leden. Patienten sitter i upprätt sittande ställning och du står bakom honom eller henne. Patienten abducerar sedan axeln till 90 grader och flexar även underbenet till 90 grader. Medan du stöder patientens armbåge med en hand, använder du den andra handen för att fixera patientens skulderblad genom att greppa tag i skulderbladets laterala kant. Patienten kan placera sin andra hand i en knytnäve på bröstbenet.

För sedan patientens arm till maximal horisontell adduktion medan du håller scapula fixerad. Denna bör vara runt 100°.

När du har nått maximal horisontell adduktion släpper du fixeringen och här förväntar du dig att kunna röra dig ytterligare 20° in i horisontell adduktion.

Baertschi, E., Swanenburg, J., Brunner, F., & Kool, J. (2013). Interbedömarreliabilitet för kliniska tester för att utvärdera scapulothorakal rörelse. BMC muskuloskeletala sjukdomar, 14(1), 1-8.