Passiv rörelseomfång för axeln

Gå till

Hitta denna wiki på Physiotutors plattform Bli medlem i Physiotutors

Lär dig

Passivt rörelseomfång i axeln | PROM-bedömning

Målet med passiv bedömning av rörelseomfånget är att bedöma de osteokinematiska rörelserna i en led, bedöma rörelseomfånget i grader och om rörelsen är begränsad, bedöma slutkänslan. En samling av olika slutkänslor kan ses i denna tabell. Ofta ser man skillnader mellan den dominanta och den icke-dominanta sidan, vilket är helt normalt och inte behöver ha något samband med symtomen.

Enligt en studie utförd av Werner et al 2014 hade bedömning av axelns passiva rörelseomfång betydande interbedömarreliabilitet hos friska försökspersoner och betydande interbedömarreliabilitet hos symtomatiska individer, där ett innovativt tillvägagångssätt med en inklinometer för smartphone gav bäst resultat. (visa värdena i tabellen):

Låt oss först titta på framåtflexionen i glenohumeralleden.

Medan patienten sitter på bänken placerar du en hand på skulderbladet och nyckelbenet för att fixera båda. Ta sedan tag i patientens humerus så distalt som möjligt och för den i framåtflexion, som bör begränsas till cirka 80-90° för ren glenohumeral flexion.
Om vi släpper på fixeringen och därmed låter nyckelbenet och skulderbladet röra sig, bör vi kunna lyfta armen ovanför huvudet i cirka 180 grader.

För extension gäller samma principer, men armen flyttas bakåt till cirka 60° som norm.

Låt oss nu titta på abduktion och adduktion. För abduktion är patienten återigen i sittande ställning och vi applicerar samma proximala fixering som vid flexion. Abducera sedan armen till cirka 90°. Om vi släpper fixeringen bör vi kunna röra armen längre, men till slut måste vi externrotera den något för att nå ändläget.

Abduktion och adduktion kan inte bara ske i frontalplanet utan även i transversalplanet. Vi talar då om horisontell abduktion och adduktion.
För horisontell adduktion, börja med armen i 90° abduktion. Fixera skulderbladet vid den laterala kanten och för armen mot kroppens mittlinje.
Med korrekt scapulafixering bör du nå end-range vid cirka 110°. Genom att släppa skulderbladet kan du röra dig längre över.
Den horisontella abduktionen är minimal, cirka 15°. Du kan fixera nyckelbenet och skulderbladet med kroppen och handen och sedan gå in i horisontell extension.

Till sist ska vi titta på rotationerna i glenohumeralleden. För extern rotation ska patienten sitta i upprätt sittande ställning. För att fixera axelbandet och på så sätt isolera rörelsen i glenohumeralleden, placera låret på skulderbladet och den kontralaterala armen över patientens bröstkorg. Handen på samma arm håller om patientens armbåge för att stabilisera den i anatomiskt läge. Använd sedan din andra hand för att framkalla extern rotation genom att ta tag i handleden på patientens arm och flytta den utåt cirka 60°.
För intern rotation kan patienten sitta på bänkens ände. Fixeringen av axelbandet kommer då att vara motsatt den som vi har sett för extern rotation. Så ditt lår fixerar axelbandet anteriort mot nyckelbenet och din arm vilar mot skulderbladet.
Därefter förs patientens arm bakom ryggen och lyfts bort från bröstkorgen. Vilket vanligtvis är cirka 100° från den anatomiska positionen.
Båda rotationerna kan också bedömas i 90° abduktion.

Läs också vårt inlägg om bedömning av axelns aktiva rörelseomfång.