Bedömning av axelns aktiva rörelseomfång (AROM)

Under AROM bedömer du hur många frihetsgrader patienten har i axelkomplexet. Dessutom letar du efter kompensation och rörelsekvalitet. Om din patient har mycket ont eller kommer till din mottagning direkt efter operationen, bör du hellre välja ryggläge än sittande. Så vilka typer av sjukdomar kan vi använda AROM-bedömning i axeln för? Låt oss titta på de mest framträdande:

1) Frusen axel: Vid Frozen Shoulder kan man förvänta sig en kraftig minskning av AROM och PROM (i morgon) med minimal smärta, särskilt i extern rotation i 0° abduktion och elevation.

2) Patologi i rotatorkuffen: I det här fallet kan du till exempel observera en smärtsam båge mellan 60-120° abduktion samt dyskinesi i skulderbladet - även om bevisen för dyskinesi i skulderbladet och dess bidrag till axelsmärta är motstridiga.

Under en aktiv bedömning av rörelseomfånget ska du utvärdera följande rörelser: För det första sker upphöjningen genom abduktion. Be patienten att placera armarna i anatomiskt läge, dvs. handflatorna vänds framåt och tummarna pekar åt sidan. Be sedan patienten att långsamt abducera armarna så långt som möjligt. Be patienten att göra samma rörelse, men nu tittar du på honom bakifrån.

För att utvärdera rörelsen använder du dig av scapulohumeralrytmen. Du kommer att undersöka rörelserna hos humerus, scapula och clavicula. Den andra rörelsen är uppresning genom framåtböjning. Be patienten att stå upprätt med tummarna pekande framåt och sedan långsamt böja båda armarna framåt.

Vid förlängning ber du patienten att stå upprätt och instruerar honom sedan att föra armarna så långt bakåt som möjligt. Se till att rörelsen sker i axeln och att patienten inte kompenserar från ryggraden genom att luta sig framåt eller genom att dra tillbaka skulderbladet.

För lateral eller extern rotation ber du patienten att böja armbågen till 90° och låta överarmarna vila mot bröstkorgen. Patienten uppmanas sedan att föra handleden utåt så långt som möjligt utan att abducera armen. Denna rörelse bör utföras med försiktighet hos patienter som har fått axeln ur led.

För medial eller intern rotation finns det två sätt att bedöma denna rörelse. För det första finns det en liftartumme. Be patienten att sträcka ut tummen och sträcka sig så långt upp på ryggen som möjligt med den. Ryggradskotorna T5 och T10 representerar normala inåtrotationsgrader. Det andra sättet att bedöma medial eller intern rotation är att be patienten att abducera armarna till 90° och sedan utföra en intern rotation.

Nästa steg är adduktion. Instruera patienten att föra armarna så långt fram som möjligt framför kroppen. Nästa steg är horisontell adduktion eller korsad flexion. Be patienten att abducera armarna till 90° och sedan föra armarna så långt som möjligt framför kroppen.

Vid protraktion av skulderbladet ber du patienten att föra ihop axlarna så långt som möjligt anteriort. Vid scapular retraction ber du patienten att pressa ihop skulderbladen och på så sätt utföra retraction.

För att höja axlarna instruerar du patienten att rycka på axlarna. Vid nedtryckning av axlarna instruerar du patienten att föra axlarna så långt som möjligt mot golvet.

Läs följande inlägg för att lära dig hur du bedömer passivt rörelseomfång i axeln.

21 AV DE MEST ANVÄNDBARA ORTOPEDISKA TESTERNA I KLINISK PRAXIS

• • Namn*
• • E-post*

Δ

-