Muskelkramper förklaras av vetenskapen | Alternativ för behandling av muskelkramper

Gå till

Hitta denna wiki på Physiotutors plattform Bli medlem i Physiotutors

Lär dig

Muskelkramper förklaras av vetenskapen | Alternativ för behandling av muskelkramper

I en 12-årig sammanfattande rapport om medicinska problem i samband med maratonlopp stod kramper för 6,1% av de medicinska besöken, med 1,2 fall per 1 000 deltagare. Träningsrelaterade muskelkramper är dock ett problem även i andra kraftfulla sporter.

Det har länge ansetts att kramper beror på uttorkning och elektrolytobalans. Den bakomliggande teorin är att det extracellulära vätskeutrymmet blir alltmer sammandraget på grund av svettning, vilket leder till en förlust av interstitiell volym. Dessutom kan överdriven svettning leda till samtidiga natrium-, kalcium-, magnesium-, klorid- och kaliumbrister. Båda dessa effekter antas leda till mekanisk deformation av nervändarna och en ökning av de omgivande jon- och signalsubstanshalterna, vilket leder till hyperexciterande motoriska nervterminaler och spontana urladdningar.

Alla studier som stöder denna teori har dock inte visat några orsakssamband, ingen av deltagarna i de stödjande studierna hade kramper trots att de hade antingen serum- eller svettelektrolytförluster och hur kommer det sig då att kramper bara uppstår i arbetande muskler och att stretching kan lindra kramper omedelbart?

Schwellnus m.fl. (2009) populariserade idén om att kramper uppstår på grund av en förändrad reflexkontrollmekanism som svar på neuromuskulär trötthet. Närmare bestämt leder överbelastning och trötthet i musklerna till en obalans mellan den excitatoriska drivkraften från muskelspindlarna och den inhibitoriska drivkraften till alfa-motorneuronet, vilket i slutändan ger upphov till en lokal kramp. Denna hypotes har experimentellt stöd, eftersom trötthet i skelettmuskulaturen har visat sig minska den hämmande inmatningen till alfa-motorneuron från Golgi Tendon Apparatus och öka den excitatoriska inmatningen från muskelspindlarna i djurmodeller. Det har också visat sig att när en skelettmuskel drar ihop sig i en förkortad position, minskar signaleringen från GTO:erna, vilket förklarar varför stretching är den mest välkända och effektiva behandlingen av akut EAMC.

Vilka är då riskfaktorerna för förändrad neuromuskulär kontroll?

Det verkar som om idrottare har olika individuella kramptröskelfrekvenser, vilket är den minimala elektriska stimulering som krävs för att framkalla en kramp.

Det är inte förvånande att den högsta riskfaktorn för framtida kramper verkar vara att tidigare ha haft kramper i samband med träning. Även om forskningen är tvetydig verkar det som om en familjehistoria av kramper, liksom en specifik kollagengen, kan vara bidragande faktorer. Dessutom verkar män vara mer benägna än kvinnor att drabbas av träningsutlösta kramper, vilket kan bero på en högre andel snabbväxande fibrer i rörelsemusklerna. Äntligen har Schwabe et al. Har visat att högre träningsintensitet och varaktighet leder till en högre risk för kramper, och Shang et al. Det visade sig att idrottare med krampkänsla var mer benägna att ha en historia av sen- eller ligamentskador jämfört med idrottare utan krampkänsla.

Så hur kan vi behandla och förebygga kramper?

På grund av begränsningarna i elektrolyt- och vätsketeorin saknar salttabletter och magnesiumtillskott - även om de ofta används - bevis. Användning av kinin har visat sig minska förekomsten av nattliga och idiopatiska kramper men är inte längre tillåtet i USA eftersom det kan leda till en sänkt blodplättsnivå.

Nelson et al. (2016) rapporterar om flera lovande strategier för träningsassocierade muskelkramper, även om högkvalitativa studier ännu inte har visat att de är effektiva:

Återuppträning av agonistiska muskler som gluteus maximus i krampbenägna hamstrings (Wagnet et al. 2010)
Kinesiotejpning och kompressionsplagg föreslås skapa vecken i huden, vilket ger en ökning av det lokala blodflödet och minskat tryck på mekanoreceptorer (Marban et al. 2011)
Massageterapi har visat sig förändra den neurala excitabiliteten (Behm et al. 2013)
Hyperventilation förhindrar acidos i andningsvägarna som en bidragande faktor till muskelkramper (Murphy et al. 2011)
Gurkjuice på cirka 1 ml/kg kroppsvikt, som innehåller höga koncentrationer av salt tillsammans med ättiksyra, tros utlösa en reflex som ökar aktiviteten av hämmande neurotransmittorer i krampande muskler (Miller et al. 2010)

Slutligen verkar det som om stretching är den mest effektiva behandlingen för att lindra akut trötthetsinducerad muskelkramp, eftersom det tros öka spänningen i Golgi-senorganet, vilket resulterar i en ökad afferent reflexinhibering till alfa-motorneuronet.

Experimentera gärna med flera av dessa alternativ ... och låt oss veta vad som hjälpte dig!