Nuvarande höftundersökningstest för femoroacetabulärt impingement (FAI) eller höftinstabilitet är passiva tester som utförs av undersökaren och kanske inte återger aktivitetsrelaterade symtom. Därför har Ranawat et al. (2017 föreslog fotprogressionsvinkeln gångtest. I deras diagnostiska studie utvärderades testet tillsammans med FADIR-testet för FAI och FABER-testet för höftinstabilitet och gav en sensitivitet på 61% och specificitet på 56% vid bedömningen av FAI samt en sensitivitet på 67% och specificitet på 70% för höftinstabilitet, vilket innebär ganska dåliga sannolikhetskvoter och därför tillskriver vi också detta test ett svagt kliniskt värde tills ytterligare validering sker.

För att genomföra testet ombeds patienten att gå som vanligt med neutral fotvinkel. Därefter instrueras patienten att gå med intern fotprogression i vinkel, så att benet roteras internt. Detta till cirka 15° från deras neutrala gång.

Detta följs av efterföljande extern fotprogression vinkelgång.

Testet är positivt om smärta framkallas med ökad vinkel för fotprogression eller om smärtan vid baslinjen förvärras.

Denna dynamiska bedömning syftar till att återskapa eller förvärra symtomen genom gångmanipulation. Med hjälp av FPAW modifieras fotprogressionen genom intern eller extern rotation, vilket leder till riktade krafter över höften som modifierar eller förvärrar symtomen. Den inre rotationen av huvud-halsövergången skulle förmodligen vara kopplad till symtomatisk gång hos patienter med FAI, vilket sammanföll med att de fann en positiv inre FPAW i den studiegrupp som bekräftats ha FAI-morfologi. Däremot uppvisade patienter med symtomatisk höftinstabilitet ett positivt test med extern FPAW, vilket kan återge instabilitet eller symtom på undertäckning.