Detta blogginlägg är till stor del hämtat från vår podcastintervju med Tom Goom och kompletterat med vetenskapliga bevis. Den är inte på något sätt en fullständig översikt över den vetenskapliga litteraturen om MTSS, men syftar till att ge viktig information till läsaren. Trevlig läsning!
Medial Tibial Stress Syndrome (MTSS), även känt som shin splints, är en vanlig överbelastningsskada som främst drabbar idrottare som ägnar sig åt löpning och sporter med hög belastning. MTSS uppstår när benet och omgivande mjukdelar utsätts för repetitiv stress. MTSS är ett välkänt tillstånd bland löpare, men det drabbar även idrottare inom sporter som fotboll, basket och volleyboll. Att förstå orsakerna, patofysiologin, riskfaktorerna och de bästa strategierna för behandling och återhämtning är avgörande för att kunna hantera MTSS på ett effektivt sätt. Det här blogginlägget ger en fördjupad inblick i MTSS, med fokus på insikter som delades i en podcast nyligen med Tom Goom, en ledande fysioterapeut inom ämnet.
Vad är MTSS?
MTSS avser smärta längs skenbenets mediala kant, vanligtvis i samband med repetitiv belastning av benet. Det är vanligt förekommande hos idrottare som utför aktiviteter med hög belastning, t.ex. löpning, särskilt hos dem som plötsligt ökar intensiteten eller varaktigheten i sin träning. Smärtan yttrar sig vanligtvis som en dov värk, som kan intensifieras under eller efter löpning eller andra viktbärande övningar med hög belastning.
Vanliga symptom på MTSS:
- Smärta längs mediala kanten av skenbenet: Denna smärta känns vanligtvis över en bredare längd av den distala tredjedelen av tibias mediala kant, och provoceras typiskt genom palpation längs minst 5 på varandra följande centimeter.
- Smärta vid aktivitet: Besvären ökar vanligtvis vid fysisk aktivitet, särskilt under löpning eller efter långa perioder av träning som involverar den nedre extremiteten.
- Svullnad: Till skillnad från vissa andra skador leder MTSS sällan till svullnad, men i de fall där irritationen är allvarlig uppstår svullnad på distala underbenet.
- Smärtan minskar med vila: Smärtan minskar eller försvinner ofta efter en tids vila, för att sedan återkomma när aktiviteten återupptas.
MTSS delar vissa egenskaper med andra tillstånd som stressfrakturer, men är vanligtvis mindre lokaliserat och innebär ett mer diffust smärtmönster. Stressfrakturer är å andra sidan mer fokuserade på en enda punkt i benet och kräver mer intensiv behandling.
Orsaker till och patofysiologi för MTSS
Den primära orsaken till MTSS är repetitiv stress och överbelastning av skenbenet och dess omgivande vävnader, särskilt när benet inte klarar av att hantera de kumulativa krafterna. Denna kontinuerliga påfrestning kan leda till inflammation i benhinnan (bindväven som omger benet) och kan så småningom leda till benmärgsödem och till och med stressfraktur.
Patofysiologi:
Muskeltrötthet: När musklerna i höften och benet blir trötta har de sämre förmåga att absorbera stötar och stabilisera underbenet. Detta ökar belastningen på benet, vilket bidrar till utvecklingen av MTSS.
Överanvändning och mikrotrauma: Den upprepade påverkan från aktiviteter som löpning orsakar små, repetitiva mikroskador. Med tiden läker dessa mikroskador på benvävnaden inte tillräckligt bra och ackumuleras, vilket leder till inflammation och smärta.
Benremodellering: Skenbenet genomgår en naturlig remodelleringsprocess för att klara av dessa påfrestningar. Men om träningsvolymen och intensiteten överstiger kroppens förmåga att anpassa sig kan det leda till inflammation, irritation i benhinnan och eventuellt benmärgsödem eller stressfraktur.
Riskfaktorer för MTSS
Flera faktorer ökar sannolikheten för att MTSS ska utvecklas. Dessa omfattar både inre och yttre faktorer. Viktiga faktorer som har visat sig ha ett signifikant samband med MTSS är: kvinnligt kön, tidigare historia av MTSS, färre års erfarenhet av löpning, nyligen använd ortos, ökat kroppsmasseindex, ökat navelhöjdsfall och ökat rörelseomfång i höftledens externa rotation hos män(Newman et al., 2013).
Ytterligare faktorer som enligt klinisk erfarenhet har förknippats med förekomsten av MTSS är
1. Träningsbelastning:
En viktig riskfaktor för MTSS är ökad träningsbelastning, i synnerhet plötsliga ökningar av intensitet eller antal körda kilometer. Att snabbt öka löpvolymen eller träningsintensiteten utan att ge kroppen tillräckligt med tid att anpassa sig kan innebära en överdriven belastning på skenbenet och leda till utveckling av MTSS.
2. Skor:
Att plötsligt byta till en sko som ger mindre stöd eller felaktiga skor kan i hög grad bidra till utvecklingen av MTSS.
3. Obalans och svaghet i musklerna:
Svaghet eller obalans i underben och bålmuskulatur, särskilt i vaderna, kan leda till dålig stötdämpning, vilket ökar belastningen på skenbenet. Om musklerna runt skenbenet inte är tillräckligt starka för att bära upp belastningen kan benet ta den största delen av stöten.
Styrkeövningar, särskilt sådana som riktar sig mot vadmusklerna, spelar en avgörande roll för att förebygga och hantera MTSS. Att bygga styrka i vader, hamstrings, quads och sätesmuskler hjälper till att stödja skenbenet och minskar sannolikheten för skador.
REHABILITERING AV MTSS HOS NYBÖRJARLÖPARE
Se denna kostnadsfria Masterclass med Benoy Mathew, expert på rehabilitering av löpning, exklusivt på Physiotutors App
Behandling av MTSS
1. Hantering av vila och belastning:
Det första steget i behandlingen av MTSS är att minska eller modifiera träningsintensiteten. Det kan innebära att du måste minska antalet kilometer eller byta till aktiviteter med låg belastning, som cykling eller simning, för att upprätthålla konditionen utan att förvärra smärtan i smalbenet. Fullständig vila är ofta inte nödvändig, men det är viktigt att minska aktiviteter med hög belastning.
Till exempel bör man gradvis återgå till löpning efter en kort avlastningsperiod, med tonvikt på att börja med långsamma, korta löprundor och successivt öka distans och intensitet baserat på individens smärttolerans.
2. Förstärkande övningar:
Att stärka musklerna runt skenbenet och underbenet är viktigt för återhämtningen och för att förhindra återfall. Specifika övningar bör riktas mot vader, quadriceps, hamstrings, sätesmuskler och bålen. Genom att stärka dessa muskelgrupper förbättras deras förmåga att absorbera stötar och förbättra stabiliteten under aktiviteter med hög belastning, samtidigt som en förstärkning av dem leder till fördelaktiga benanpassningar.
3. Plyometri och idrottsspecifik träning:
I takt med att återhämtningen fortskrider kan idrottsspecifika konditions- och plyometriska övningar läggas till för att simulera kraven i den egna idrotten. En volleybollspelare kan t.ex. behöva övningar som replikerar de explosiva rörelserna vid hopp, medan en löpare kan ha nytta av övningar som fokuserar på att förbättra löpmekaniken. I det här skedet är det nödvändigt att noga övervaka smärta och symtom för att undvika att förvärra skadan.
4. Gradvis återgång till aktivitet:
En av de viktigaste aspekterna av återhämtningen är en gradvis återgång till löpning eller sportspecifika aktiviteter. En strukturerad plan för återgång till spel är avgörande för att minimera risken för nya skador.
Återgång till idrott kan t.ex. inledas med smärtfri gång, följt av jogging i långsam takt. Det är viktigt att övervaka symtomen och minska volymen eller intensiteten om det sker en uppblossning. En återgång till full träning bör ske först när idrottaren kan utföra aktiviteten smärtfritt.
5. Tilläggsbehandlingar för MTSS
Även om konservativa behandlingsmetoder som vila, styrketräning och belastningshantering ofta är tillräckliga, används ibland kompletterande behandlingar som is, stötvågsbehandling och antiinflammatoriska läkemedel. Dessa bör dock ses som kompletterande, snarare än primära, behandlingsalternativ.
- Is och NSAID-läkemedel: Is och antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) kan bidra till att minska smärta och inflammation, men de behandlar inte grundorsaken till MTSS, som är överanvändning. Dessutom tyder vissa uppgifter på att NSAID kan hämma benläkningen, vilket gör dem mindre lämpliga att använda vid belastningsskador på ben.
- Stötvågsbehandling: Även om vissa bevis stöder användningen av stötvågsbehandling för behandling av belastningsskador i skelettet, är det inte en förstahandsbehandling för MTSS. Det kan övervägas i ihållande fall där konservativa åtgärder inte har fungerat.
Förhindrande av MTSS
När en idrottare har återhämtat sig från MTSS är det viktigt att implementera strategier för att förhindra återfall. Dessa inkluderar:
- Gradvis utveckling av utbildningen: Undvik plötsliga ökningar av intensitet eller körsträcka. Stegvisa förändringar gör det möjligt för kroppen att anpassa sig och minskar risken för nya skador.
- Styrketräning: Fortsätt med stärkande övningar för underben, fyrfota, hamstrings, sätesmuskler och bålmuskler för att bibehålla rätt benställning, stabilitet och stimulera benens anpassning till löpning.
- Korrekta skor: Se till att skorna sitter ordentligt och ger tillräckligt stöd.
- Cross-training: Överväg att inkludera aktiviteter med låg belastning för att minska den totala belastningen på skenbenet, särskilt i de tidiga faserna av återgång till idrott.
Referenser
