Vi har förmodligen klickat på dig för att läsa det här blogginlägget eftersom du kanske letar efter den magiska övningen eller FIX för att få ryggsmärta magiskt att försvinna. Sanningen är..: Det finns ingen och kan aldrig finnas en enda övning som är den bästa för ländryggssmärta eller någon annan skadad kroppsdel eller muskel överhuvudtaget. I själva verket är detta sätt att tänka mycket förenklat och fokuserar på en kroppsdel eller patologi snarare än på personen. Om det bara fanns en bästa övning skulle vårt yrke i princip bli överflödigt och patienterna skulle kunna följa en helt vanlig metod.
Det kan aldrig finnas en bästa övning för varje person. Om denna övning existerade skulle vårt yrke bli överflödigt.
Men låt oss först titta på hur effektiva olika träningsformer är för patienter med ländryggssmärta:
För det första visade en metaanalys av Searle et al. (2015) har visat att styrke- och motståndsövningar samt koordinations- och stabiliseringsövningar är effektiva för att minska smärtan hos patienter med kronisk ländryggssmärta, även om effektstorlekarna vanligtvis är ganska små. Så det är ganska goda nyheter, låt oss nu titta lite närmare på olika träningsprogram och deras effektivitet:
En studie av Marshall et al. (2013) jämförde pilatesövningar med stationär cykling och även om pilatesövningarna var överlägsna efter 8 veckor var resultaten likvärdiga på lång sikt, efter 6 månader.
Sedan finns det denna ganska välkända studie av Shnaydermann et al. (2013) har visat att promenader är lika effektiva som specifika övningar för ländryggen efter 6 veckor. Det måste dock påpekas att samtliga personer i studien var stillasittande, så vi kan inte anta att resultatet skulle bli detsamma i en mer aktiv befolkning.
Dessutom finns det mängder av forskning som jämför stabiliseringsövningar för bålen med allmänna styrkeövningar för ländryggen. Några av dessa studier av Smith et al. (2014), Saragiotto m.fl. (2016), Luomajoki et al. (2018), Wang (2012), Coulombe (2017) med flera visar att stabiliseringsövningar med låg belastning kan vara en aning bättre på att minska smärta på kort sikt, men alla visar att allmän styrketräning är lika effektivt på lång sikt.
Äntligen har en studie av Aasa et al. (2015) jämförde motoriska kontrollövningar med låg belastning med marklyft. I studien visade det sig att gruppen som använde motorisk kontroll med låg belastning presterade bättre än gruppen som använde hög belastning på kort sikt, men även på lång sikt var resultaten lika effektiva. Den goda nyheten från alla dessa studier är alltså att det är bättre att göra något än ingenting. Så man skulle kunna hävda att den bästa övningen är den som blir gjord.
Men varför bara välja en träningsform?
Ben Cormack från Cor-Kinetic jämför olika träningsformer med olika vitaminer som vår kropp behöver, precis som i en balanserad kost. Så du kanske vill införliva styrka, hög belastning och låg belastning, koordination, kraft, uthållighet och graderade exponeringsövningar samt rörelselekar etc. i ett välbalanserat träningsprogram.
Glasgow et al. (2015) nämner därför också att ett optimalt belastningsprogram består av olika nyckelvariabler och mekanismer.
En sak som vi vet från forskning är att patienter med ländryggssmärta ofta uppvisar minskad rörelsevariation. Att använda olika träningsformer kan därför vara ett sätt att öka rörelsevariabiliteten. Det som är mycket intressant är att vi alltid tror att effekterna av vårt träningsprogram beror på att vi blir starkare, smidigare, bättre på att aktivera vissa muskler eller förbättrar "fel" i rörelserna etcetera. En systematisk genomgång av Steiger et al. (2012) har visat att behandlingseffekter INTE kan hänföras till förändringar i rörelseapparaten.
Behandlingseffekterna är INTE hänförliga till förändringar i rörelseapparaten (Steiger et al. 2012)
Det kan finnas andra förändringar som är ansvariga för effekterna, såsom diffus skadlig hämmande kontroll, frisättning av smärtstillande kemikalier i hjärnan, kanske bara mer rörelse i sig, eller psykosociala faktorer som minskad rörelserelaterad rädsla, ökat självförtroende etc., men faktiskt: Vi vet bara inte riktigt!
Så hur specifika ska vi vara? Aspecifika problem som aspecifik ländryggssmärta behöver förmodligen inte vara kroppsdel- eller strukturspecifika, utan kan också gynnas av ett mer generellt tillvägagångssätt. Å andra sidan kommer ett specifikt problem som akillestendinopati, där vi känner till den nociceptiva strukturen, att dra större nytta av en strukturspecifik metod som till exempel belastning på akillessenan genom vadlyft.
Men även om vi har ett strukturspecifikt problem bör vi inte bara vara specifika för en viss led, sena eller muskel, utan specifika för personen framför oss!
Aspecifika problem behöver inte en strukturspecifik metod, medan kroppsspecifika problem förmodligen behöver en mer strukturspecifik metod
I forskning tittar man alltid på den genomsnittliga effekten av en grupp med två eller flera mycket standardiserade interventioner. Personen framför dig kan dock avvika från detta standardiserade medelvärde. Exempelvis fungerar isometriska övningar i allmänhet bra för att minska smärta. Samtidigt har forskning visat att träningsinducerad analgesi kanske inte uppstår hos patienter med central sensitisering utan faktiskt ökar smärtnivåerna. Det innebär att vi alltid måste vara flexibla och anpassa vår behandling om den inte verkar vara effektiv för våra patienter efter 2 eller 3 behandlingar, även om forskningen skulle visa något annat.
En annan stor anledning till att det aldrig kan finnas en enda bästa träning för alla människor är att olika människor behöver olika mängder vitaminer. Så vad du måste fråga dig själv med varje övning du ger till patienterna är vad du vill att de ska få ut av den här övningen?
Det kan vara så att du försöker öka vävnadskapaciteten eller träningsföljsamheten. Ett annat mål kan vara att utmana deras trosstruktur eller att ändra deras rörelsestrategier, eller så kan det handla om smärtlindring. Dessutom är den perfekta övningen skräddarsydd efter patientens skicklighetsnivå och irritabilitet.
Alla dessa olika områden bör påverka valet av övningar så att de blir personspecifika!
Till exempel kan en ung tyngdlyftare som måste återgå till en hög prestationsnivå efter den första episoden av ländryggssmärta behöva maximal styrka, kraft och arbete med sin teknik. Å andra sidan kommer en 70-årig stillasittande pensionär med kronisk ländryggssmärta och rädsla för att böja sig framåt på grund av maladaptiva sjukdomsuppfattningar förmodligen att behöva ett graderat exponeringsprogram med mycket lugnande och utbildning.
Ortopedisk fysioterapi av ryggraden
Behärska behandling av ryggradsbesvär på bara 40 timmar utan att spendera år av ditt liv och tusentals euro
Av samma skäl kan vi inte förvänta oss att generiska övningar ska leda till optimala resultat. Utmaningen för oss som terapeuter är att lyssna på patientens berättelse och fråga oss vilka vitaminer han eller hon behöver och sedan välja lämpliga övningar för att ge dem dessa olika vitaminer.
Okej, det här var vår blogg om "den bästa övningen för ländryggssmärta". Här vill vi passa på att tacka Ben Cormack från Cor-Kinetic som inspirerade oss att diskutera olika koncept i den här bloggen. Om du vill veta hur vi tillämpar dessa koncept i olika träningsprogram, kolla in vår onlinekurs "Ortopedisk fysioterapi av ryggraden"
Tack så mycket för att du läste, hej då!
