På senare tid har en patient frågat mig om han kan börja springa igen efter att ha genomgått en total höftledsoperation. Eftersom han var betydligt yngre än de flesta som får en total höftledsartroplastik (THA) var det första gången jag personligen stötte på den här frågan. Min första tanke var: "Ja, visst!". Men sedan kliade jag mig lite i huvudet eftersom jag inte kände till bevisen för det.
Den växande andelen yngre patienter som genomgår total höft- och knäplastik ställer högre krav på postoperativ livskvalitet. Det är fortfarande oklart vad som är bästa praxis för idrott när det gäller atletisk träning. Så låt mig ta dig med på den här löprundan för att dyka ner i forskningsbevisen för återgång till löpning efter höftledsoperation.
Varför ställer jag mig själv den här frågan?
När du behandlar patienter efter en höftledsoperation får du vanligen försiktighetsåtgärder från deras ortopedkirurg. Ofta är huvudfokus att undvika höftflexion över 90° eller att undvika överdriven intern och extern rotation. Dessutom har vi alla hört talas om möjligheten till revision av protesen. Mot bakgrund av detta ökar löpningen belastningen på höftleden och ses därför som en möjlig orsak till tidig revisionskirurgi. Jag ville veta vad den aktuella kunskapen säger oss om löpning efter höftledsoperation.
Men lika viktigt är att riktlinjerna för fysisk aktivitet rekommenderar att man är aktiv flera dagar i veckan. Som vi alla vet är det en stor majoritet av befolkningen som inte ägnar sig åt tillräckligt mycket fysisk aktivitet. Bland dem som genomgått en höftledsoperation uppger en stor andel att rädsla hindrar dem från att delta i idrott. Även om löpning inte är en prioritet för din patient tror jag att den här bloggen kan hjälpa dig att vägleda patienter att återgå till fysiska aktiviteter och följa rekommendationerna.
Det främsta skälet till att inte delta i löpning efter operationen var rädsla (61%), följt av muskelsvaghet (24%) och smärta i ländrygg eller knä (15%). Abe et al (2014).
Vad säger evidensen om andra höftingrepp?
De flesta bevisen för återgång till idrott (RTS) efter en total höftledsplastik kom från åsikter och undersökningar bland kirurger. Till exempel använde Klein et al. 2007 och Swanson et al. 2009 frågeformulär för att samla in information från kirurger om deras rekommendationer efter THA. I den senare studien rapporterades att kirurger i allmänhet inte begränsar aktiviteter med låg belastning, t.ex. promenader på jämnt underlag, trappklättring, cykling på jämnt underlag, simning och golf. Det var vanligare att aktiviteter med större påverkan avråddes, även om det fanns en betydande variation i svaren. Swanson uppgav att kirurger som utförde många höftledsoperationer i allmänhet var mer benägna att uppmuntra till deltagande i aktiviteter med högre belastning.
Kraeutler et al. genomförde 2017 en litteraturöversikt och föreslog ett protokoll för sjukgymnastik för patienter som genomgått labralreparation, resektion av acetabulär kant eller osteokondroplastik av femurhuvudet för FAI. Så för att vara tydlig, inte hos THA-patienter. De gjorde detta eftersom de upplevde att många patienter misslyckades med att återgå till aktivitet eftersom de vägleddes av riktlinjer för vävnadsläkning snarare än av funktionella vinster i styrka, gång och smärta. Även om denna studie behandlar en annan patologi är det intressant att se hur rehabiliteringen fortskrider efter en operation som normalt kräver begränsad viktbäring postoperativt.
Programmet efter osteokondroplastiken åtföljdes av ett pågående styrkeprogram som innehöll övningar som sidoplankor, frontplankor, bandpromenader, ryggliggande bro och knäböj med ett ben.
Före varje träningspass eller löprunda krävdes en dynamisk uppvärmning med följande övningar. (A) Knäkram till vadlyft, (B) hälta in/ut, (C) swingkickar, (D) soldatmarsch, (E) glutekickar, (F) walking lunges med räckvidd och rotation, (G) utfallsvridning, (H) snabba steg och (I) enbens mini-squat till vadlyft.
- Den första fasen i programmet var ett promenadprogram som inleddes på ett löpband och sedan övergick till utomhusaktiviteter. Kravet var att man skulle kunna gå 30 minuter i en hastighet av cirka 3,5 mph, vilket motsvarar 5,6 km/h.
- Fas 2 var en snabb respons och plyometrisk aktivitet. De anger följande: "Snabb muskelrespons och plyometri initieras i denna fas och utvecklas till cirka 500-600 fotkontakter mellan ett och två ben. Om en löpare har en genomsnittlig omsättning på 170-180 steg/min, skulle det alltså krävas 5-7 minuters löpning för att uppnå de nödvändiga 500-600 enfotskontakterna."
Progression till walk/run-programmet tilläts när deltagarna framgångsrikt hade genomfört fas 1 och det plyometriska programmet på nivå I i fas 2, kunde gå utan att halta och inte hade någon smärta vid dagliga aktiviteter. Även här var rådet att påbörja detta program på ett löpband. Följande regler måste följas: (i) Inga backar eller lutningar, (ii) ingen fartträning, (iii) träna formen och (iv) springa varannan dag. Helst bör de fortsätta med det plyometriska programmet på nivå II och III.
- I fas 3 återgick patienten till distanslöpning. Under denna sista fas var patienterna tvungna att hitta sin baslinje. Detta är den sträcka som patienten kan springa utan smärta och igen 48 timmar senare. Distans, tid och tempo måste noggrant noteras för att följa utvecklingen.
- Under vecka 1-2 ska patienten springa 2-3 gånger i veckan, med två kortare pass på mellan 50 och 60% av basdistansen och ett längre pass på samma distans som vid baslinjen.
- Under veckorna 3-6 ska patienterna springa tre gånger i veckan på samma nivå som vid baslinjen, med en vilodag mellan varje pass. Patienterna bör öka sin distans med 10% varje vecka.
- Från och med vecka 5 ska patienten omvärdera sitt utgångsvärde och öka löpsträckan i enlighet med detta.
Den bästa prognostiska indikatorn för RTS var den tidigare erfarenheten av den aktuella sporten. Det främsta skälet till att patienterna inte genomförde RTS var kirurgens rekommendation. Sowers m.fl. (2023).
Vad säger evidensen om att återgå till löpning efter en höftledsoperation (THA)?
Oljaca et al., 2018 sammanställde evidensen från konsensusdokument om RTS efter THA och sammanfattade den i tabellen nedan. Du kan se att i många sporter har bevisen för RTS förändrats under åren.
Ortopedisk fysioterapi för övre och nedre extremiteterna
Öka din kunskap om de 23 vanligaste ortopediska patologierna på bara 40 timmar utan att spendera en förmögenhet på CPD-kurser
Denna forskning sammanfattade bevisen enligt följande: "När det gäller kliniska resultat efter TKA verkar det dock inte finnas någon skillnad mellan högaktiva och lågaktiva patienter. Det finns nästan ingen skillnad i resultatet mellan grupperna när det gäller förekomsten av protesrelaterade komplikationer vid utförande av sporter med låg till måttlig belastning. Patienter som inte deltog i idrott efter THA rapporterade även en 14,3% till 1,6% högre incidens av byte på grund av lossning. När man tar hänsyn till dessa resultat verkar det rimligt att tillåta gradvis återupptagande av idrott hos yngre patienter."
Det finns något att säga om denna sammanfattande tabell. Bender, 2022 mätte ledkontaktkrafter och vridmoment in vivo och fann att t.ex. bowling, som anses vara en aktivitet med låg påverkan, gav högre ledkontaktkrafter och vridmoment jämfört med fotboll med hög påverkan. De fann också att kroppsvikt och kroppsmasseindex påverkar dessa krafter under vardagliga aktiviteter.
Detta stöddes av en fallkontrollerad studie av Abe et al. 2014, där man fann att en minoritet av deltagarna sprang preoperativt (33 patienter (5,4%)) och 23 patienter (3,8%) joggade postoperativt. Dessa löpare rapporterade ingen höftlossning, onormal komponentmigration eller överdrivet slitage vid en 5-årsuppföljning. I den övergripande översikten av Sowers et al (2023) var dock aseptisk lossning den mest citerade komplikationen efter RTS. Patienter som avser att återuppta aktiviteter med hög belastning, t.ex. tennis, bör därför informeras om potentiella risker och övervakas noga under sin RTS-träning.
Ortmaier et al., 2019 utvärderade idrottsmönster, återgång till idrott, aktivitetsnivå, omfattning av idrottsaktiviteter samt subjektiv bedömning och känsla av välbefinnande hos 137 patienter (137 höfter) efter THA med kort stomme under 18 månader. Före operationen deltog 92% av patienterna i sportaktiviteter och 91% av patienterna återupptog sina sportaktiviteter inom de första sex månaderna efter operationen. Antalet idrottsgrenar som utövades minskade dock något men signifikant från 2,9 till 2,6 (P = 0,025) från den preoperativa till den postoperativa perioden. Denna minskning sågs främst i aktiviteter med hög påverkan.
Sowers et al. 2023 fann att den bästa prediktorn för RTS var tidigare deltagande i den aktuella sporten. Kirurgens råd var den viktigaste faktorn i patientens beslut att inte göra en RTS. Abe et al (2014) fann att det främsta skälet till att inte delta i löpning postoperativt var rädsla (61%), följt av muskelsvaghet (24%) och smärta i ländryggen eller knäet (15%). Idealiska mål för fysioterapirehabilitering om din patient vill återgå till löpning efter en höftledsoperation, verkar det som!
Ansvarsfriskrivning
I den här artikeln diskuteras den aktuella evidensen kring återgång till löpning efter höftledsoperation. Eftersom det finns en tydlig lucka sammanfattar den här artikeln de bästa tillgängliga bevisen och mitt kliniska resonemang för att informera dig. Jag rekommenderar dig att göra en noggrann fysisk undersökning och en noggrann sökning efter bevis som motsvarar din individuella patients presentation. Underliggande höftpatologi som ledde till höftprotes (t.ex. höftdysplasi, avaskulär nekros) kan kräva andra försiktighetsåtgärder.
Hoppas att du har informerat bra, tack för att du läste!
Ellen
Referenser
