Tendinopati har en multifaktoriell etiologi som inte är helt klarlagd. Riskfaktorer delas ofta in i yttre faktorer, dvs. faktorer som påverkar kroppen utifrån, och inre faktorer, dvs. alla faktorer som påverkar kroppen inifrån. I sin narrativa översikt diskuterar Peter Malliaras & Seth O'Neill (2017) tre olika klasser av riskfaktorer. De tittar på:
- Belastningsrelaterade (extrinsikala) faktorer
- Biomekaniska (inneboende) faktorer
- Även andra individuella och systemiska faktorer (som kan klassificeras som inneboende).
Belastningsrelaterade yttre faktorer
1) Ladda: Sträcka ut och förkorta cykelbelastningen
Upprepade sträcknings- och förkortningscykler i muskel-senenheten, t.ex. gång och löpning vid akillestendinopati eller hoppning vid patellastendinopati, är förknippade med tendinopati. Senbelastningen kanske bara kan förklara en del av historien. Vid löpning och submaximalt hopp rapporteras belastningen på hälsenan vara 6-8 gånger respektive 8-10 gånger kroppsvikten, medan belastningen under maximal isometrisk plantarflexion endast är 3,5 gånger kroppsvikten.
Å andra sidan är belastningen på knäskålssenan vid knäböj liknande den vid ett spikhopp med 4,8 gånger kroppsvikten respektive 5,2 gånger kroppsvikten. Den avgörande skillnaden mellan snabba aktiviteter med hög belastning och långsamma aktiviteter med hög belastning som vid rehab är senans belastningsgrad. Medan det i knäböj handlar om 1-2 gånger kroppsvikten per sekund, är det så mycket som 40 gånger kroppsvikten per sekund i ett spikhopp. Detta förklarar förmodligen varför tendinopati är förknippad med repetitiva sträcknings- och förkortningscykler, medan långsam och tung belastning inte är det.
2) Komprimering:
En klassisk studie av Soslowky et al. (2002) manipulerade möss så att en grupp fick ett förstorat akromialtak (grupp E), en annan grupp överbelastades genom löpning i nedförsbacke (grupp OV) och en tredje grupp fick både extern kompression och överbelastning kombinerat (grupp OVE/E). Resultaten av den studien visade att enbart kompression inte ledde till patologi, men att en kombination av kompressions- och dragbelastning var mer skadlig än enbart dragbelastning.
Enbart kompression leder inte till patologi, utan en kombination av tryck- och dragbelastningar
3) Förändring i belastning
Den vanligaste orsaken till tendinopati är träningsfel som innebär plötsliga förändringar i belastningen. Detta omfattar alla variationer i intensitet, frekvens eller varaktighet av träningen eller en kombination av alla tre. Av denna anledning ses tendinopati ofta hos idrottare under försäsongen efter ett semesteruppehåll. Som tidigare nämnts är det viktigt med en förändring i energilagringstypen av belastningar eftersom de belastar senan mest. När du tar upp anamnes på patienter där du misstänker tendinopati, fråga efter back- eller fartpass, maraton eller liknande evenemang om de har köpt en sportklocka eller Fitbit som motiverade dem att pressa hårdare, pauser under försäsongen eller byte av skor eller träningsunderlag.
4) Lastparametrar
Högre belastningsvaraktighet, intensitet och frekvens är förknippade med patellasmärta och akillestendinopati. Detta stämmer överens med vad Magnussen et al. (2010) som har funnit att upprepad intensiv belastning utan tillräcklig återhämtning kan vara en riskfaktor för senpatologi. Observera dock att detta samband inte är konsekvent och att en förändrad belastning kan vara en störande faktor i detta samband.
5) Biomekaniska och neuromuskulära faktorer (intrinsic factors):
Individuell biomekanik, inklusive rörelsekinetik och kinematik, fotställning, flexibilitet, neuromuskulär kapacitet och strukturell anatomi kan påverka risken för tendinopati. Förhållandet mellan biomekanik och utvecklingen av tendinopati är dock en enda röra. Om du vill titta på enskilda artiklar rekommenderar vi starkt att du börjar med denna narrativa genomgång av Malliaras & O'Neill (2017).
I allmänhet verkar det som om extrema biomekaniska förhållanden kan vara riskfaktorer som är värda att uppmärksamma under rehabiliteringen. Till exempel beskrivs både ökad och minskad dorsalflexion som riskfaktorer för utveckling av akillestendinopati. Detsamma gäller för såväl ökad som minskad flexibilitet i hamstringen vid patellar tendinopati.
Kopplingen mellan neuromuskulära förändringar och smärta är ännu mindre tydlig. I likhet med andra kroppsregioner och sjukdomar kan vi inte med hjälp av tvärsnittsstudier säga om neuromuskulära funktionsnedsättningar, t.ex. minskad styrka, är en följd av smärta eller om de är en riskfaktor som leder till sensmärta.
För vår rehab innebär detta följande: även om ett bra belastningsprogram är nödvändigt för alla patienter, kan interventioner för att rikta in sig på biomekaniska faktorer och neuromuskulära förändringar vara nödvändiga för vissa patienter som befinner sig i den extrema änden av spektrumet. I likhet med andra kroppsregioner och med all den individuella variationen i hållning och rörelse mellan individer är det svårt att säga vilken hållning eller rörelse som är "felaktig".
Slutligen, om vi antar att vi har hittat en biomekanisk eller neuromuskulär faktor, är frågan om vi kan ändra dessa faktorer genom behandling.
6) Individuella och systemiska faktorer (intrinsikala faktorer):
Flera systemiska faktorer har kopplats till tendinopati, bland annat ålder, högt kolesterol, adipositas och genetik. Dessa systemiska riskfaktorer anses minska vävnadens förmåga att tolerera belastning, vilket gradvis förändrar senans kapacitet så att en extra promenad, en snabb rusning över vägen eller en dag i trädgården kan vara tillräckligt för att överbelasta senan och utlösa symtom. Systemiska faktorer kan också spela en större roll vid bilateralt engagemang eller vid tendinopati där belastningen verkar spela en mindre roll, t.ex. vid tendinopati i pes anserinus. Dessutom kan dessa systemiska faktorer i kombination med biomekanik förklara varför vissa idrottare utvecklar tendinopati och andra inte, under liknande belastningsförhållanden. Slutligen kan kognitiva och emotionella faktorer som ångest, sjukdomsuppfattning och undvikande av rädsla påverka en persons smärtupplevelse och bör inte ignoreras.
The envelope of function av Scott Dye sammanfattar på ett vackert sätt de riskfaktorer som är involverade i etiologin för sensmärta:
Funktionsomfånget är alltså den last-/frekvensfördelning som definierar det säkra eller homeostatiska området för lastacceptans. Så om kombinationen av belastning och frekvens överskrider ditt funktionsområde kommer det att leda till patologi. Det är också intressant att se att suboptimal belastning kan leda till "disuse effects", vilket vi vet är ett särskilt problem i senor. Peter Malliaras tillägger att biomekaniken direkt kan påverka belastningen i den här grafen. Systemiska och individuella faktorer kommer alla att ha en inverkan på en individs benägenhet att utveckla smärta.
THE BIG 3 - AVANCERAD REHABILITERING AV MUSKEL- OCH SENSKADOR I HAMSTRING, QUADRICEPS OCH VAD
Gör anspråk på din plats på vår onlinekurs "The Big 3 - Advanced Rehab of of Hamstring, Quadriceps & Calf muscle and Tendon Injuries" För att förbättra din rehabilitering, minska skaderisken och optimera återgången till spel!
Okej, det här var vår blogg om riskfaktorer för tendinopati. Vi hoppas att du tyckte om att läsa den! Om du älskar senor och vill lära dig mer om ämnet kan du kolla in vår video om 7 helt avgörande fakta om senor som du inte kände till. Som alltid, tack för att du läste!
Referenser
