Inledning

Reumatoid artrit (RA) är en autoimmun inflammatorisk sjukdom som främst drabbar synoviala leder. Tillståndet kan orsaka inflammation, ledskador, deformitet och funktionsnedsättning samt extraartikulära symtom som tenosynovit. Det vanligaste första tecknet på reumatoid artrit är inflammatorisk artrit som drabbar de små lederna i händerna. Metakarpofalangeal-, proximala interfalangeal- och handledslederna är de mest typiska handlederna som drabbas. De frekventa episoderna av inflammation kan ha negativa effekter på handledsfunktionen på lång sikt. Det finns dock få studier som har undersökt konsekvenserna av ledgångsreumatism vid handleden. Därför ville denna studie belysa sensorimotorisk handledsfunktion vid reumatoid artrit och hur dessa korrelerar med smärta och funktionsnedsättning.

Metoder

I den aktuella studien användes en tvärsnittsdesign som omfattade patienter med reumatoid artrit och friska kontroller. Deltagarna valdes ut baserat på 2010 års ACR/EULAR-klassificeringskriterier för reumatoid artrit. De var inte kvalificerade om de hade ökad sjukdomsaktivitet, mätt genom ett CRP över 5 mg/l och en DAS28-ESR-poäng över 3,2.

Följande åtgärder vidtogs:

1. Isokinetisk muskelstyrka: Muskelstyrkan i båda handledernas flexorer och extensorer utvärderades med hjälp av en isokinetisk dynamometer med en hastighet på 30°/sek över ett område på 80° (40° flexion och 40° extension). Fem repetitioner utfördes med maximal ansträngning efter tre uppvärmningsförsök, med 2 minuters vila mellan mätningarna.deltagarna satt med underarmen och armbågen stabiliserade för att isolera handledsrörelsen.muskelstyrkan analyserades med hjälp av maximalt vridmoment normaliserat till kroppsvikten.
2. Avkänning av ledposition (proprioception): Proprioceptionen mättes med hjälp av dynamometern i form av ledpositionsfel (JPE). Deltagarna fick lära sig en målvinkel (30° handledsextension). Efter att ha övat ombads de att återskapa målvinkeln tre gånger och det absoluta vinkelfelet (skillnaden mellan upplevd och faktisk vinkel) registrerades.
3. Styrka i handgrepp: Styrkan i handgreppen mättes med en handdynamometer, med deltagarna sittande och underarmarna i neutralt läge. Tre försök utfördes med maximal ansträngning.
4. Handledsrelaterad smärta och funktionsnedsättning: Frågeformuläret Patient-Rated Wrist Evaluation (PRWE), som utvärderar smärta (5 frågor) och funktion (10 frågor), användes för att utvärdera funktionsnedsättningen i handleden. Poängen varierade från 0 (ingen funktionsnedsättning) till 100 (maximal funktionsnedsättning). Varje delskala ger en maximal poäng på 50.

Resultat

Trettioen personer med reumatoid artrit och lika många friska kontrollpersoner ingick. Medelåldern för de friska kontrollpersonerna var 47 år och deltagarna med reumatoid artrit var i genomsnitt 54 år. De inkluderade patienterna med reumatoid artrit hade en genomsnittlig sjukdomstid på 14,6 år (+/- 8,6 år). Inga skillnader observerades mellan de båda grupperna vid baslinjen.

Bedömningen av handledsfunktionen hos patienter med reumatoid artrit visade på lägre muskelstyrka i flexor- och extensormusklerna jämfört med friska kontrollpersoner, både för den dominanta och den icke-dominanta handleden. Denna brist var mer uttalad i flexormusklerna.

• Dominant handledsflexorstyrka hos patienter med reumatoid artrit var i genomsnitt 10 ± 4,6 Nm/kg jämfört med 14,4 ± 4,8 Nm/kg hos kontrollpersoner.
• Extensorstyrkan uppvisade också betydande brister (7,6 ± 4,7 Nm/kg jämfört med 10,2 ± 3,4 Nm/kg i kontrollgruppen).

När det gäller proprioception konstaterades försämringar hos patienter med reumatoid artrit, vilket återspeglades i högre JPE-värden. De hade större svårigheter att korrekt uppfatta ledvinklar, med medelfel på 6,5° för den dominanta handleden och 7,7° för den icke-dominanta handleden, jämfört med 4,1° och 3,6° hos friska kontrollpersoner.

• Ett negativt och svagt samband konstaterades mellan styrkan i flexor- och extensormusklerna och felaktig ledpositionering i handleden. (r= -0,2 för båda)
• Ett starkt positivt samband konstaterades mellan greppstyrka och styrka i handledsflexorer och handledsextensorer (r = 0,7 respektive r = 0,6)
• Det fanns ett svagt negativt samband mellan felaktig handledsposition och handgreppsstyrka (r = -0,3)
• Det fanns inget signifikant samband mellan muskelstyrka, proprioception och PRWE:s smärt- eller funktionsnedsättningspoäng.

Frågor och funderingar

Resultaten från PRWE visar att personer med ledgångsreumatism har betydande smärtnivåer i sina dagliga aktiviteter, både i den dominerande och den icke dominerande handleden. Funktionsnivåerna är något mindre påverkade. Med tanke på att dessa personer inte befann sig i ett skov vid tidpunkten för studien är detta särskilt viktigt att komma ihåg från denna studie.

Jämfört med friska kontrollpersoner noterades sämre styrka för både den dominanta och den icke-dominanta handleden samt för handledsflexion och -extension. Detsamma gällde för fel i ledpositionen; patienter med reumatoid artrit hade ett ökat fel i ledpositionen jämfört med friska kontrollpersoner. Med tanke på att dessa personer inte rapporterade smärta i handleden, verkar det vara ytterst viktigt att bedöma den sensomotoriska handledsfunktionen hos patienter med reumatoid artrit. Särskilt med tanke på att sjukdomen är känd för att påverka synovialfogen och relaterade strukturer och handleden påverkas negativt hos många personer med reumatoid artrit.

Ett starkt positivt samband konstaterades mellan greppstyrkan och styrkan i handledsflexorerna och handledssträckarna (r = 0,7 respektive r = 0,6), vilket innebär att ju högre greppstyrkan var, desto högre var styrkan i handledsflexorerna och handledssträckarna. Detta skulle innebära att du kan träna handledsböjarna eller ge övningar som implementerar grepp för att förbättra styrkan i handledsböjarna, eller vice versa.

Genom att fastställa korrelationen mellan alla uppmätta variabler kan vi se hur de förhåller sig till varandra. I denna studie fastställdes dock inte orsakerna, eftersom korrelation inte innebär orsakssamband. En korrelation visar dock att två variabler följer ett förutsägbart mönster. Detta kan identifiera potentiella relationer.

Prata nördigt med mig

Greppstyrkan bedömdes som en variabel, men förutom hur den korrelerade med de andra variablerna gavs inga rådata för att jämföra mellan den dominanta och den icke-dominanta handen eller mellan friska kontroller och patienter med reumatoid artrit.

I studien användes specialiserad isokinetisk dynamometri som oftast används på sjukhus och i högspecialiserade miljöer. Greppstyrka, styrka i handledsflexorer och -extensorer kan dock enkelt mätas med en handhållen dynamometer. I stället för att mäta isokinetisk styrka mäter vi bara isometrisk styrka, men det är ändå bättre att ha detta objektiva mått än att gissa. För supination och pronation i handleden är isometrisk handhållen dynamometri inte giltig jämfört med isokinetisk mätning(Bonhof-Jansen et al. 2023) men för handledsflexion och -extension har Lucado et al. (2019) visade att korrelationerna var måttliga till höga.

Bedömning av fel i ledpositionen gjordes också med hjälp av en isokinetisk apparat. Mätningen kan dock göras genom att konstruera en mätning för handleden med hjälp av en laserpekare och ett mål, på samma sätt som vi demonstrerade för axeln i följande video.

Budskap att ta med sig hem

Denna studie undersökte den sensomotoriska handledsfunktionen hos patienter med reumatoid artrit och visade på betydande brister i både den dominanta och den icke-dominanta handleden jämfört med friska kontrollpersoner. Ledpositionskänsla, greppstyrka och styrka i sträck- och böjmusklerna påverkades alla. Detta var korrelerat med smärta och funktionsnedsättning enligt Patient Rated Wrist Evaluation Questionnaire, vilket tyder på att dessa variabler för sensomotorisk funktion var relaterade till sämre ADL-resultat. Det är viktigt att utvärdera den sensomotoriska funktionen i handleden hos patienter med reumatoid artrit och att förbättra den hos de drabbade. Slutligen bör sensomotoriska undersökningar ingå i rutinutredningar av reumatoid artrit i klinisk praxis. Resultaten stöder användningen av fokuserade handledsövningar i fysioterapiprogram för att öka både styrka och proprioception hos patienter med reumatoid artrit, vilket resulterar i överlägsna funktionella resultat.

Referens

Tore NG, Zorlular A, Yildirim D, Atalay Guzel N, Oskay D. Undersökning av sensoriska och motoriska funktioner i handleden hos patienter med reumatoid artrit. Muskuloskelet Sci Pract. 2024 Aug;72:103122. doi: 10.1016/j.msksp.2024.103122. Epub 2024 juni 12. PMID: 38909501.