Ellen Vandyck
Forskningschef
Eftersom mer uppmärksamhet har ägnats åt att ge patienterna möjlighet att själva hantera vissa muskuloskeletala tillstånd, är konsultationer med vårdgivare ofta mindre frekventa. Under dessa konsultationer får patienterna information om sina besvär och om hur de effektivt kan övervaka sitt tillstånd. I många fall kan ingen specifik diagnos ställas, t.ex. saknas en tydlig patoanatomisk orsak till mer än 90% av alla besvär med ländryggssmärta. Det exakta ursprunget till någons klagomål kan därför vara okänt och detta leder till diagnostisk osäkerhet som måste beaktas. Safety netting, som definieras som processen att kommunicera information till patienter om hur de ska övervaka sitt tillstånd och vad de ska göra om symtomen kvarstår eller förvärras, är en viktig del av fysioterapipraxis för muskuloskeletala sjukdomar för att hantera diagnostisk osäkerhet. Dessutom minskar risken för skador i samband med förseningar i att söka vård för försämrade/kvarstående symtom. Det finns redan mycket forskning om detta när det gäller Cauda Equina-syndromet, men det saknas specifik kommunikation om säkerhetsnät inom fysioterapi för ländryggssmärta, som är ett av de vanligaste muskuloskeletala besvären inom vårt område. Därför har vi i denna studie undersökt kommunikationen om säkerhetsnät inom fysioterapi och lärt oss vad vi kan göra för att förbättra den.
I denna studie genomfördes en sekundär analys av ljudinspelningar och utskrifter från 79 konsultationer med 41 patienter och 12 sjukgymnaster. Konsultationerna, som omfattade både inledande och uppföljande besök, ägde rum på muskuloskeletala öppenvårdsavdelningar i södra England. Safety-Netting Coding Tool (SaNCoT), som tidigare validerats i allmänmedicinska miljöer, användes för att koda och kvantifiera beteenden under dessa sessioner.
Steg-för-steg-analys med hjälp av SaNCoT
Av de inkommande patienterna hade lika många ländryggssmärta utan associerade bensymtom som ländryggssmärta utan associerade bensymtom.
Diagnostisk osäkerhet kommunicerades i de flesta av mötena. Den största delen av den diagnostiska osäkerheten uttrycktes under konsultationer med nya patienter (80,5%). Ungefär hälften (52,6%) av uppföljningsbesöken innehöll uttryck för diagnostisk osäkerhet.
Ingen specifik information om tidsförloppet delgavs patienterna. Viss information om prognosen gavs, men inga specifika tidsramar presenterades.
Åtta patienter fick information om hur de skulle övervaka sina tecken och symtom och vilka åtgärder de skulle vidta om de försämrades. Denna information gavs 19 gånger under 12 konsultationer. Denna information om skyddsnät gavs oftast i samband med uppföljande konsultationer.
De flesta säkerhetsnät som kommunicerades var råd om vilken typ av tecken och symtom som skulle övervakas noga. Till exempel gavs rådet att övervaka styrkan i foten och stortån till en patient med ländryggssmärta och benrelaterade symtom som hade stickningar. Tyvärr kommunicerades denna information på ett relativt ospecifikt sätt.
Kommunikationen om skyddsnätet handlade mest om att förklara varför och hur man skulle söka ytterligare hjälp, men saknade information om vilka åtgärder som skulle vidtas om tillståndet förvärrades.
Författarna drog slutsatsen att det fanns flera missade tillfällen för kommunikation om säkerhetsnätverk vid fysioterapikonsultationer.
Vad ska vi komma ihåg när det gäller kommunikation om säkerhetsnät inom fysioterapi? Att kommunicera om en persons smärtor kan förvisso innebära diagnostisk osäkerhet. Särskilt med tanke på den höga andelen ländryggssmärtor som uppstår utan en specifik underliggande patoanatomisk orsak. Många sjukgymnaster är rädda för att patienten ska uppfatta det som bristande kunskap att inte veta varifrån besvären kommer. Istället för att vara rädd för detta tror jag att det är mycket mer värdefullt och lugnande att uttrycka att många problem med ländryggssmärta drivs utan specifik "skada" och därmed är triviala och inte alls farliga, och att komplettera denna information med ditt resonemang om varför du tycker att den här personen inte ska vara rädd för att ha ett allvarligt tillstånd. Nästa steg skulle vara att tillhandahålla detaljerad information om säkerhetsnät. Särskilt när någon har symtom som kan passa in i en specifik ryggsmärtdiagnos bör han eller hon känna till vad, varför, när och hur och detta bör kommuniceras på ett direkt och specifikt sätt. Om du vill att någon ska förstå mer om sitt tillstånd och hur denna person ska hålla utkik efter förvärrade symtom, ska du ange
Dessutom framkom det att användningen av prognostisk information är mycket viktig men ofta saknas. Det kan delvis förklaras av den stora mängd information som finns tillgänglig om prognoser för ländryggssmärta, men den stora heterogeniteten i de resultat som används. Här kan vi också ge specifika råd om olika utfall.
Kommunikation om säkerhetsnät inom fysioterapi är en del av den rekommenderade vårdkedjan för behandling av ländryggssmärta. (Finucane et al., 2020)
Vi bör ta hänsyn till att uppgifterna från denna studie samlades in för mer än 10 år sedan och att mycket har förändrats inom fysioterapiområdet sedan dess. Uppgifterna är inte generaliserbara till dagens vård och genomfördes i Storbritannien, vilket också kan begränsa generaliserbarheten till andra sjukvårdssystem. Den aktuella studien belyser dock aspekter som vi kanske inte alltid är medvetna om i vår kommunikation. Vi bör se till att inte missa tillfällen att integrera information om skyddsnät i fysioterapikonsultationer.
När man i den aktuella studien jämförde mängden kommunikation om säkerhetsnät inom fysioterapi med allmänläkare, visade det sig att allmänläkare använder mycket mer säkerhetsnät. Det bör dock noteras att en uppföljande fysioterapikonsultation också kan ses som en form av skyddsnät. Men eftersom kommunikation om säkerhetsnät betraktas som en patientcentrerad metod för att hantera osäkerhet är det viktigt att inte glömma bort det i dina konsultationer.
Denna studie skapar medvetenhet om bristen på kommunikation om säkerhetsnät inom fysioterapi. Även om data samlades in för länge sedan och den moderna kommunikationen kan ha utvecklats är det intressant att få veta hur yrkesverksamma inom området kommunicerar diagnostisk osäkerhet. Att diskutera realistiska prognostiska tidsramar kan hjälpa patienterna att bättre förstå sitt tillstånd och lära sig när de bör agera om symtomen kvarstår eller förvärras. Genom att dela med sig av specifika instruktioner om vilka symtom som ska övervakas (t.ex. parestesi, kraftlöshet eller förändringar i smärtan) och fastställa tydliga återgångspunkter kan man förhindra förseningar i hanteringen av komplikationer.
5 absolut avgörande lärdomar som du inte lär dig på universitetet och som kommer att förbättra din vård av patienter med ländryggssmärta omedelbart utan att du behöver betala ett enda öre