Inledning

Forcerad hyperflexion, forcerad hyperextension, varus- eller valgusbelastning, knäledsluxation, högintensiva sporter eller trafikskador kan alla bidra till att det bakre korsbandet (PCL) slits av. Mycket är känt om den bästa rehabiliteringen för främre korsbandsrupturer (ACL) eftersom de är vanliga, medan PCL-rupturer är mycket mindre vanliga och oftare förekommer i samband med andra samtidiga knäskador. I synnerhet isolerade PCL-avrivningar är sällsynta, eftersom Yoon et al (2023) fann att upp till 95% av PCL-avrivningarna är associerade med andra ligamentskador. Det allmänna rådet till personer med PCL-ruptur är att undvika bakåtflyttning av skenbenet i början av rehabiliteringen för att möjliggöra läkning av vävnaden, följt av en gradvis återställning av knäets rörelseomfång och ett styrketräningsprogram. Eftersom man uppnått lovande resultat när man lagt till balansträning i rehabiliteringen av ACL-rupturer, uppstår frågan om detta också skulle kunna vara fördelaktigt i rehabiliteringen av isolerade PCL-rupturer. Denna studie ger oss värdefulla insikter i rehabiliteringen av PCL-tårar genom att undersöka tillägget av balansövningar till styrketräning för rehabilitering av isolerade bakre korsband.

Metoder

I denna studie undersöktes effekten av 12 veckors balansträning och styrketräning vid isolerade bakre korsbandsrupturer. De som drabbats av en isolerad PCL-ruptur (MRT-bekräftad), hade ett positivt posteriort drawer-test, var symtomatiska vid dagliga aktiviteter och inte hade några andra benskador kunde inkluderas. Skadan måste vara minst 3 månader gammal.

Den intervention de fick bestod av ett 12-veckors balansträningsprogram med två sessioner om 1 timme per vecka. Rehabiliteringspassen bestod av 15 minuters uppvärmning på en stationär cykel (70 rpm), 20 minuters muskelstärkande träning (knäextension och knäcurl med 70% av 1RM i 2 uppsättningar med 12 repetitioner), 15 minuters balansövningar på BOSU och 10 minuters stretching efter träningen.

Programmet var indelat i 3 faser: inledande från vecka 1-4, mellanliggande från vecka 5-8 och avslutande från vecka 9-12. Det handlade främst om att anpassa balansövningarna och att anpassa träningsintensiteten för styrkeövningarna. I den inledande fasen var övningarna utformade för att träna balans i hela kroppen och stabilitet i båda benen.

I den mellanliggande fasen övergick övningarna till dubbelbenthet med slutna ögon. Balansövningarna från den sena fasen utfördes i en enbensställning.

För att jämföra effekten av att lägga till balansövningar till styrketräning inkluderades en kontrollgrupp. Denna grupp bestod av personer som hade fått en PCL-rekonstruktion för mer än 2 år sedan och som inte hade några begränsningar i sina dagliga aktiviteter. De fick dock ingen rehabiliteringsutbildning.

Utfallsmåtten inkluderade Lysholm-poäng och International Knee Documentation Committee-poäng (IKDC). Detta är två patientrapporterade funktionella utfall. För det första anses poängen vara dåliga (<65), rättvisa (65-83), bra (84-94) eller utmärkta (95-100).

Utöver dessa patientrapporterade poäng utfördes en aktiv och passiv reproduktion av ett passivt positionstest med en Biodex-maskin för att bedöma proprioceptionen i det påverkade och det opåverkade benet samt för att testa styrkan i quadriceps och hamstrings. Knälaxiteten undersöktes med en artrometer.

Resultat

Ett litet urval av 10 personer analyserades vid 12-veckorsuppföljningen i balansgruppen, medan 9 personer analyserades i kontrollgruppen. Tabell 1 visar att de båda grupperna var likvärdiga vid baslinjen.

Före den 12 veckor långa rehabiliteringen av det bakre korsbandet var den genomsnittliga Lysholm-scoren betydligt lägre än den funktionella utfallsscoren hos dem som tidigare hade genomgått en PCL-rekonstruktion (59,30 (± 19,49) jämfört med 83,20 (± 13,18)). Denna skillnad försvann efter 12 veckors uppföljning då poängen förbättrades till 82,20 (± 11,94). Detsamma gällde IKDC-poängen som ökade från 56,30 (± 18,07) till 79,20 (± 12,40), vilket motsvarade poängen för de funktionella resultaten i gruppen som genomgått PCL-rekonstruktion 79,90 (± 7,20).

De signifikanta skillnader som fanns mellan grupperna vid baslinjen försvann efter att det 12 veckor långa balans- och styrkeprogrammet hade slutförts. De personer som fullföljde balansprogrammet uppgav att de kände sig säkra på att kunna återgå till de fysiska aktiviteter som de utförde före skadan.

Frågor och funderingar

Det angavs inte vilket av resultaten som var det primära resultatmåttet. Med tanke på att de patientrapporterade resultaten IKDC och Lysholm diskuterades först i rapporten antar jag att det var dessa resultat som var av intresse. Därför diskuterade jag dessa i resultatavsnittet.

När det gäller de andra resultaten uppnådde deltagarna en ökning av den isokinetiska styrkan i quadriceps och hamstringsmusklerna under de 12 veckor som styrketränings- och balansprogrammet pågick, med undantag för den isokinetiska styrkan vid en hastighet på 240°/s. Explosiv styrka kanske inte har behandlats i någon större utsträckning. När jämförelsen gjordes för det icke skadade benet före och efter det 12 veckor långa träningsprogrammet observerades ingen förbättring. Var detta ett resultat av att styrketräningsprogrammet endast utfördes på den skadade sidan? Tyvärr angav författarna inte om övningarna med knäextension och knäcurl utfördes bilateralt eller endast unilateralt. Om det tränades bilateralt skulle vi förvänta oss att se styrkeökningar även i det ben som inte var involverat. Det finns fortfarande två alternativ, antingen var styrketräningen med för låg belastning eller så tränades bara det PCL-skadade benet.

Balansprogrammet i kombination med styrketräningen hade sannolikt en god effekt på deltagarnas proprioception i knäna. Detta sågs vid aktiv reproduktion av ett passivt positionstest. Den passiva reproduktionen av en passiv position förbättrades inte efter de 12 veckornas träning. Kanske berodde det på att inga specifika reproduktionsövningar ingick i rehabiliteringen, eller var det för att det vid baslinjen inte fanns någon skillnad jämfört med kontrollgruppen? I vilket fall som helst bör dessa resultat testas ytterligare.

Ingen skillnad kunde påvisas för knälaxiteten. Det verkar som om knäet fortfarande var slappt, men eftersom deltagarna uppgav att de kunde återgå till de fysiska aktiviteter som de hade innan skadan, kan det betyda att de förbättrade förtroendet för sitt knä på en viktig nivå. Det kan också vara så att de hade bättre kontroll över knäet tack vare ökad muskelstyrka, även om detta inte förbättrade knälaxiteten. Fortfarande är dock flera frågor obesvarade.

Prata nördigt med mig

I studien ingick en kontrollgrupp, men kan vi kalla detta för en kontrollgrupp? I vilket fall som helst var denna studie inte en randomiserad studie. Grupperna har inte heller inkluderats samtidigt. Jämförbarheten mellan grupperna i början av studien kan inte testas, men kommer förmodligen att visa en annan population (personer som opererades för så länge sedan som 2 år sedan jämfört med nya PCL-skador). Detta gör det svårt och för tidigt att dra slutsatser om värdet av att lägga till balansträning till vanlig styrketräning. För att vara korrekt borde en studiegrupp som utförde balansövningarna utöver styrketräningsprogrammet ha jämförts med en grupp som enbart utförde styrketräningen. Och i idealfallet skulle en riktig kontrollgrupp behöva inkluderas.

Behöver vi därför inte fästa någon vikt vid resultaten av denna studie? Med tanke på den begränsade kunskap som finns om isolerade PCL-skador och de få studier som undersöker träningsterapi som huvudsaklig intervention, anser jag att dessa resultat kan vara en värdefull start för att utforma bättre studier.

Budskap att ta med sig hem

Det här var en studie med en pre-post-design som inkluderade deltagare som deltog i ett rehabiliteringsprogram för bakre korsbandet som bestod av balansövningar och styrketräning. Studien visade att med 12 veckors icke-operativ träning kan liknande resultat uppnås som för deltagare som opererades för PCL 2 år tidigare. På grund av metodologiska begränsningar som ett litet urval, avsaknaden av en verklig kontrollgrupp och avsaknaden av en randomiserad design kvarstår många frågor. Trots detta belyser denna studie ett ämne där det inte finns mycket kunskap om isolerad rehabilitering av bakre korsband.

Referens

Lu CC, Yao HI, Fan TY, Lin YC, Lin HT, Chou PP. Tolv veckors stegvis balans- och styrketräningsprogram förbättrar muskelstyrka, proprioception och klinisk funktion hos patienter med isolerade bakre korsbandsskador. Int J Environ Res Public Health. 2021 Dec 6;18(23):12849. doi: 10.3390/ijerph182312849. PMID: 34886588; PMCID: PMC8657930.