Forskning
Utövande
15 januari 2024
Lumbopelvin rörelsekontroll hos styrkelyftare och sambandet med ländryggssmärta
Inledning
Förmågan att stabilisera och reglera bäckenet och nedre delen av ryggen samtidigt som andra kroppsdelar rör sig kallas lumbopelvin rörelsekontroll. Det anses vara viktigt för att förebygga skador och smärta i nedre delen av ryggen. I den allmänna befolkningen har man funnit samband mellan förvrängd lumbopelvin rörelsekontroll hos personer med ländryggssmärta jämfört med personer utan. Det anses därför allmänt vara en riskfaktor för uppkomst eller utveckling av ländryggssmärta och det anses ha en negativ inverkan på behandlingen när det finns en brist på kontroll i detta område. Styrkelyftare rapporterar ofta skador i området kring bäckenet och nedre delen av ryggen och därför anses kontroll av lumbopelvinrörelser hos styrkelyftare vara avgörande för att skydda ryggraden från de stora kompressionskrafterna. Men trots att dålig kontroll ofta får skulden har denna teori om kontroll av lumbopelvinrörelser hos styrkelyftare aldrig undersökts, så det är fortfarande oklart om den ska ses som en riskfaktor. Därför undersöktes i den här studien rörelsekontrollen i lumbopelvin hos styrkelyftare med och utan ländryggssmärta.
Metoder
Styrkelyftare med ländryggssmärta med en minimal intensitet på 1/10 på VAS och en minimal varaktighet på 4 veckor, som rapporterade aktivitetsbegränsningar i knäböj, bänkpress och/eller marklyft på grund av sin ryggsmärta, var möjliga kandidater för att inkluderas. Aktivitetsbegränsningarna mättes med en modifierad version av den patientspecifika funktionella skalan (PSFS). En aktivitetsbegränsning definierades som en poäng lägre än 10 i något av de tre styrkelyftsmomenten.
För att bedöma rörelsekontrollen i lumbopelvin hos styrkelyftare använde författarna ett testbatteri som beskrivs av Luomajoki et al. (2007 & 2008) för deras tvärsnittsstudie. I korthet bestod detta testbatteri av 7 tester:
- Servitörens båge (flexionskontroll)
- Stående bakre bäckenlutning (flexionskontroll)
- Stående på ett ben (kontroll av sidoförskjutning)
- Sittande knäextension (kontroll av flexion/rotation)
- Quadruped gunga framåt (extensionskontroll)
- Quadruped gunga bakåt (flexionskontroll)
- Flexion av liggande knä (kontroll av extension/rotation)
Alla tester videofilmades medan de utfördes, 3 gånger per testposition. Därefter utvärderades videorna visuellt av en blindad sjukgymnast för att säkerställa att de var korrekta. Ett test utfördes felaktigt när den tävlande inte lyckades återfå rätt startposition i någon av de tre repetitionerna. En totalpoäng beräknades och varierade mellan 0-13.
Dessutom fyllde de i ett bakgrundsfrågeformulär om sin nuvarande träning och tävling samt aktuella skador. Roland-Morris Disability Questionnaire och NPRS registrerades också.
Resultat
40 styrkelyftare ingick i denna studie. Tolv deltagare hade ländryggssmärta och 28 hade det inte. De var jämförbara mellan grupperna vid baslinjen.
De hade liknande tränings- och tävlingsegenskaper.
Testbatteriet för bedömning av lumbopelvin rörelsekontroll hos styrkelyftare visade inga signifikanta skillnader i totalpoäng mellan styrkelyftare med och utan ländryggssmärta.
När de olika testerna för att bedöma rörelsekontrollen i lumbopelvin jämfördes mellan styrkelyftare med och utan ländryggssmärta fann man inga signifikanta skillnader.
Det fanns således inga signifikanta skillnader i andelen deltagare som fick positiva resultat på testerna för kontroll av lumbopelvinrörelser.
Frågor och funderingar
Vad innebär detta? Antingen har styrkelyftare med ländryggssmärta ingen annorlunda rörelsekontroll i lumbopelvin jämfört med styrkelyftare utan eller så kan dessa tester inte upptäcka felaktig rörelsekontroll eller både och.
En systematisk genomgång av Aasa et al. (2020) fann ingen skillnad i förekomst eller svårighetsgrad av patoanatomiska fynd i ländryggen när de jämförde styrkelyftare med och utan ländryggssmärta. Detta skulle innebära att kontroll av lumbopelvinrörelser hos styrkelyftare inte är relaterad till skada. Många studier av samma forskargrupp visade att erfarna styrkelyftare och tyngdlyftare anpassar sina lumbopelviniska positioner under knäböj och marklyft och inte upprätthåller ett "stabilt neutralt läge" för ryggraden. Detta kan innebära att lumbopelvinområdet bör anpassas för att effektivt lyfta dessa tunga laster, vilket vi också granskade i vår forskningsöversikt av Mawston et al (2021). I stället för rörelsehinder kanske vi kan kalla det rörelseoptimering. Ryggraden är trots allt byggd för att anpassa sig, så varför skulle den inte göra det?
Men hur är det med skillnaderna i rörelsekontroll i lumbopelvin hos personer med och utan ländryggssmärta från den allmänna befolkningen? Även om det finns en skillnad mellan personer med och utan ländryggssmärta, betyder det inte att personer med förvrängd rörelsekontroll av lumbopelvinområdet utvecklade ländryggssmärta på grund av dessa anpassningar. Kanske hittade de ett sätt att fortsätta röra på sig. De kan kompensera eller ha mindre eller förändrad variation i sina rörelser.
Vad som måste tas hänsyn till är förekomsten av andra muskuloskeletala skador i andra kroppsdelar. De kroppsdelar som skadades, förutom nedre delen av ryggen, var höft/ ljumske/lår, bröstkorg, knä, fot, axel, armbåge och handled. Detta kan också ha påverkat rörelserna, men inga skillnader observerades mellan styrkelyftare med och utan ländryggssmärta.
Prata nördigt med mig
I vår forskningsöversikt av Areeudomwong et al. (2020) diskuterade vi redan frågan om att inte ha en perfekt guldstandard, vilket också var fallet i denna studie. Det testbatteri som beskrivs av Luomajoki et al. (2007, 2008) är en visuell observation av rörelser i ryggraden. Författarna fann att den hade måttlig inter- och intrabedömarreliabilitet. Men eftersom det inte finns någon guldstandard att jämföra med kan man inte utgå från att dessa tester är giltiga. Författarna angav att testbatteriet "potentiellt har" en viss grad av diskriminativ validitet, vilket är ganska vagt.
Dessutom bedömdes rörelserna visuellt och filmades så att en blindad forskare kunde utvärdera rörelserna. Han kunde bara titta på inspelningen 1 gång. Vi vet dock att visuell inspektion av rörelser i allmänhet har låg tillförlitlighet och i avsaknad av en riktig guldstandard eller mer objektiv 3D-analys bör vi vara mycket försiktiga med att tolka "rörelsefel och dysfunktioner".
Gruppen styrkelyftare med ländryggsbesvär var mycket mindre än gruppen utan. Författarna understryker att detta ökar risken för falskt negativa resultat.
Grupperna matchades inte, men med tanke på deras jämförbarhet vid baslinjen borde detta inte ha utgjort något problem.
Budskap att ta med sig hem
I denna studie undersöktes rörelsekontrollen i lumbopelvin hos styrkelyftare med och utan ländryggssmärta med hjälp av ett testbatteri baserat på Luomajoki et al. (2007). Det fanns inga skillnader i rörelsekontroll av lumbopelvinområdet mellan styrkelyftare som upplevde ländryggssmärta och de som inte upplevde det. Eftersom testerna inte visade några skillnader mellan styrkelyftare med och utan ländryggssmärta kan vi anta att förekomsten av rörelsevariation i ländryggsområdet inte är en bidragande eller riskfaktor för ländryggssmärta. Istället är det möjligt att detta bara återspeglar en funktionell rörelseoptimering.
Referens
VAD MAN BÖR TÄNKA PÅ FÖR ATT FÖREBYGGA SKADOR PÅ HAMSTRINGS, VADER OCH QUADRICEPS
Oavsett om du arbetar med idrottare på hög nivå eller amatörer vill du inte missa dessa riskfaktorer som kan utsätta dem för högre skaderisker. Detta webinar gör det möjligt för dig att upptäcka dessa riskfaktorer och arbeta med dem under rehabiliteringen!
