Inledning

Tidigare studier har visat att patienter med nacksmärta ofta uppvisar förändrade muskelaktiveringsmönster och koordinationsproblem mellan sammandragningen av de ytliga och djupa nackflexormusklerna. Dessa förändringar ses nu även i halsens extensormuskler, vilket i sin tur kan påverka nackens dagliga funktion. Träning av de djupa flexormusklerna har visat sig ha positiva effekter när det gäller att minska smärta och funktionsnedsättning samt öka rörelseomfånget (ROM) och den posturala uthålligheten. Mot bakgrund av detta har en förstärkning av de djupa nacksträckarna utförts eftersom det anses ge liknande förbättringar. Studier har undersökt utförandet av djupa nackmuskelstärkande och globala övningar för nackens extensorer. Det är dock oklart om träning av de djupa nacksträckarna är mer effektiv jämfört med träning av sträckarmusklerna på ett mer övergripande sätt. Syftet med denna studie var därför att undersöka effekterna av träning av de nedre djupa nacksträckarna jämfört med globala extensionsövningar på funktionsnedsättning och smärta.

Metoder

För att undersöka effekterna av specifik träning av de djupa nacksträckarna i nedre delen av nacken jämfört med allmänna nacksträckarövningar på smärta och funktionsnedsättning genomfördes en tvåarmad RCT. I studien ingick vuxna kvinnor som rapporterade mild till måttlig kronisk idiopatisk nacksmärta som pågått i minst 3 månader. Mild till måttlig nacksmärta definierades som en smärtintensitet på VAS-skalan mellan 30 och 50/100. Alla deltagare presterade dåligt (<250 s) på ett motståndstest för nacksträckare.

Patienter som deltog i ett 6-veckors träningsprogram fick handledning en gång i veckan och utförde hemövningar två gånger i veckan. Dessa sessioner varade i genomsnitt 20-25 minuter. I båda grupperna utfördes 2 isometriska övningar och 1 koncentrisk- excentrisk övning. I den ena gruppen tränades de nedre djupa nacksträckarna genom att applicera motstånd på kotbågen i C4 och i den andra gruppen tränades de allmänna nacksträckarna genom att applicera motstånd på bakhuvudet. De isometriska övningarna utfördes i 3 set med 6 repetitioner i 6 sekunder, med 6 sekunders vila mellan varje repetition och 1-2 minuters paus mellan seten. Den koncentriska och excentriska övningen upprepades i 3 set om 10 repetitioner med 2-3 sekunder i både den koncentriska och excentriska fasen. Deltagarna uppmanades att träna med maximal smärtfri ansträngning under alla övningar.

Här nedan kan du se detaljerna från träningen av de nedre djupa nacksträckarna med tryck mot kotbågen i C4.

I det globala nackförlängningsprogrammet applicerades motstånd på bakhuvudet.

Det primära resultatet var Neck Disability Index (NDI) som sträcker sig från 0-50, där högre poäng indikerar mer nackbesvär. En förändring på 8,5 poäng hade tidigare bedömts vara kliniskt viktig. Detta mättes vid baslinjen, omedelbart efter 6-veckorsinterventionen och 6 månader senare.

Resultat

Fyrtiosex patienter med nacksmärta ingick i studien och delades upp lika i gruppen som utförde träning av de nedre djupa nacksträckarna och gruppen som utförde träning av de globala nacksträckarna. Analysen visade en signifikant huvudeffekt för tid. Jämfört med baslinjen uppvisade båda grupperna en förbättring av NDI. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan grupperna. Den genomsnittliga minskningen i gruppen som tränade de nedre djupa nacksträckarna var -6,09 (-7,75 till -4,42) omedelbart efter 6-veckorsinterventionen. Den genomsnittliga skillnaden i gruppen som utförde allmänna nackövningar uppgick till -4,73 (-6,57 till -2,91) vid samma tidpunkt. Efter 6 månader var denna skillnad fortfarande en statistiskt signifikant skillnad inom gruppen i båda grupperna: - 4,74 (-6,50 till -2,97) och -4,47 (-6,41 till -2,53) i träningsgrupperna för djup nacke respektive global nacke.

Frågor och funderingar

Den här granskningen visade inga skillnader mellan ett program som utformats för att stärka de nedre djupa nacksträckarna och ett program som riktar sig mot nacksträckarna mer generellt. I båda grupperna kunde man dock se förbättringar under studieperioden och även efter 6 månader. Dessa förbättringar översteg inte den minimala kliniskt viktiga skillnaden på 8,5 poäng och var därför inte kliniskt relevanta. Resultaten ger dock en lovande inblick i relevansen av nackförstärkning hos personer med kronisk nacksmärta av ospecifikt ursprung. Det faktum att det bara krävdes 6 veckor för att uppnå dessa förbättringar kan vara viktigt att beakta. Tänk om programmet hade pågått i en vecka eller två längre? Tyvärr ingick ingen riktig kontrollgrupp. Dessa resultat kan ha påverkats av placebo-/kontexteffekter. Därför hade det varit intressant att jämföra dessa två metoder med en grupp som inte gör någonting.

Under de senaste åren har det skrivits mycket om att stärka de djupa nackböjarna. I denna studie konstaterades förbättringar i båda grupperna under studiens gång, men ingen viktig skillnad sågs när de djupa extensorerna jämfördes med ett allmänt program för nacksträckare. Det är viktigt att notera att skillnaderna i de båda grupperna inte översteg den minimala viktiga skillnaden. Men med tanke på den korta tidsperioden och de observerade minskningarna av funktionsnedsättningen kan det vara ett värdefullt verktyg för din rehabilitering.

Enligt min mening ger detta dig ett brett utbud av möjligheter att använda i rehabiliteringen av kronisk nacksmärta. Kanske har en person med hållningsrelaterad nacksmärta större nytta av en kombinerad intervention som riktar sig mot de djupa nackflexorerna för att anpassa den utdragna huvudställningen och stärka nackens extensorer för att få en bättre sittställning. Jag tror verkligen inte att det finns en bra och en dålig hållning, utan snarare att det finns utrymme för förbättringar när det gäller långvariga hållningar.

Prata nördigt med mig

Författarna hänvisar till ett dåligt resultat på ett uthållighetstest för nacksträckare på mindre än 250 sekunder. Den citerade referensen nämner dock inte något prestationstest, så det är fortfarande oklart hur en deltagare undersöktes för att ha en dålig prestation på testet för nacksträckarmotstånd. Därför kan tyvärr inga rekommendationer ges om att använda detta i klinisk praxis. Jag ser relevansen av detta krav för inkludering eftersom personer med svaghet i riktning mot nacksträckning sannolikt kommer att dra nytta av en intervention som är utformad för att stärka extensormusklerna. De som har tillräcklig uthållighet kommer sannolikt att visa mindre förbättringar under ett 6-veckors program för att stärka extensorerna.

När man tittar på de sekundära resultaten blir det tydligt att de förbättringar som ses inom grupperna fortsätter även i dessa resultat. Signifikanta förbättringar ses i båda grupperna avseende smärtintensitet, ROM samt lokal och avlägsen hyperalgesi. Även i den avslappnade positionen observerades en större cervikal vinkel i båda grupperna, vilket tyder på en mer upprätt positionering av nacken. Halsvinkeln beräknades med hjälp av en linje dragen från örats tragus till den 7:e halskotan subtraherad mot horisontalplanet. Det är viktigt att notera att den självupplevda nyttan, mätt med Global Rating of Change (GROC), visar signifikanta och kliniskt relevanta förbättringar i båda grupperna.

Budskap att ta med sig hem

Träning av de djupa nacksträckarna är inte mer effektivt än ett globalt nackstärkande program för kvinnor med kronisk nacksmärta. Båda metoderna är effektiva när det gäller att minska nackbesvären mätt med NDI efter 6 veckor och 6 månader, men dessa minskningar ligger under tröskelvärdet för minimalt viktiga skillnader. Resultaten kan dock vara lovande eftersom de observerades hos patienter med kronisk nacksmärta efter endast 6 veckors minimalistisk behandling. En övervakad session med 3 övningar och 2 hemträningspass under 6 veckor utfördes under 20-25 minuter vardera. Patienterna uppnådde dessutom förbättringar på alla sekundära utfallsmått och hade en kliniskt relevant självupplevd förbättring efter 6 veckor. Detta kan därför vara möjligt att uppnå, relevant för din patient och lovande för framtida forskning!

Referens

Giménez-Costa M, Schomacher J, Murillo C, Blanco-Hernández T, Falla D, Lluch E. Specifika kontra icke-specifika övningar för nackens sträckmuskler hos kvinnor med kronisk idiopatisk nacksmärta: En randomiserad kontrollerad studie. Muskuloskelet Sci Pract. 2022 Aug;60:102561. doi: 10.1016/j.msksp.2022.102561. Epub 2022 Apr 6. PMID: 35421696.