Ellen Vandyck
Forskningschef
I denna studie undersöktes sambandet mellan ländryggssmärta och MR-fynd. För att göra detta användes data från RAINE-studien, en generationsöverskridande folkhälsostudie i Australien. Tidigare data från denna studie har identifierat olika förlopp för ländryggssmärta hos unga vuxna. Syftet med den aktuella studien var att undersöka sambandet mellan dessa förlopp och förekomst eller frånvaro av MR-fynd i ländryggen. Genom att samla in data från unga vuxna syftade studien till att begränsa förekomsten av samtidiga positiva MR-fynd, eftersom en ung population vanligtvis uppvisar färre avvikelser vid bilddiagnostik jämfört med äldre populationer.
En tvärsnittsanalys av data som samlats in från RAINE-studien för personer i åldrarna 17-22 år genomfördes. I en tidigare studie identifierades 4 förlopp för ländryggssmärta hos dessa deltagare under en 5-årsperiod. Vid 17, 20 och 22 års ålder tillfrågades dessa personer om förekomsten av ländryggssmärta under den senaste månaden med hjälp av det nordiska muskuloskeletala frågeformuläret. Konsekvenserna av ländryggssmärta bedömdes med hjälp av uppgifter om vårdsökande, användning av läkemedel, frånvaro från skola/arbete, modifiering av fysiska aktiviteter och aktiviteter. De 4 banor som hittades var:
Totalt ingick 78 deltagare från gruppen med genomgående hög förekomst och påverkan av ländryggssmärta. Dessa var de så kallade "fallen". För varje fall av ländryggssmärta söktes en matchande kontrollgrupp.
Alla dessa deltagare genomgick en MRT-undersökning av ländryggen och fyllde i Roland Morris Disability Index, personlig påverkan av ländryggssmärta och en numerisk smärtskattningsskala på 0-10. Roland Morris-indexet sträcker sig från 0-24, där 24 motsvarar hög invaliditet. Den personliga påverkan av ländryggssmärta sträcker sig från 8-50, där högre poäng innebär större påverkan.
Sjuttioåtta fall och 78 matchade kontroller ingick. Deltagarna var jämförbara vid baslinjen men skiljde sig logiskt nog avsevärt åt när det gällde förekomst av ländryggssmärta under den senaste veckan, Roland Morris Disability Index och personlig påverkan av ländryggssmärta.
Resultaten visade att oddsen för att vara ett fall var betydligt högre vid förekomst av diskdegeneration i ländryggen av grad 3 eller högre på någon ryggradsnivå. Oddsen var ännu högre om två eller flera ryggradsnivåer påverkades.
Oddsen för att vara ett fall var högre om ett diskbråck i ländryggen förekom på någon nivå och ännu högre om diskbråcket förekom på 2 eller fler nivåer. En sådan skillnad kunde inte påvisas för förekomst av facettledsartros, inte heller när antalet nivåer med facettledsartros beaktades.
Denna granskning identifierade skillnader i sannolikheten för MRT-fynd mellan fall med genomgående låg respektive hög prevalens av ländryggssmärta och påverkan. Studiens tvärsnittsdesign gör det dock inte möjligt att dra slutsatser om orsakssamband, men de med hög prevalens och påverkan under en 5-årsperiod hade högre risk för onormala MR-fynd. Tabell 3 visar dock att de som genomgående har låg förekomst och påverkan av ländryggssmärta också kan ha onormala MR-fynd, om än ibland i mindre utsträckning. Förekomsten av ett onormalt fynd kan därför inte användas för att diagnostisera någon med ländryggssmärta. Så kom ihåg att alltid behandla personen, och inte deras MR!
Det som var intressant med denna studie var att den omfattade ungdomar. I allmänhet är det mindre sannolikt att de uppvisar onormala MR-fynd jämfört med ett äldre urval. En annan intressant sak med den här studien är att deltagarna hade ländryggssmärta under en längre period i livet, och inte vid en enda tidpunkt.
Definitionen av de onormala fynden framgår av tabellen nedan. Observera att i denna studie definierades diskbråck som förekomst av ett utskjutande, utpressat eller inåtväxande parti av en disk i ländryggen. En utskjutning kan dock inte definieras som ett verkligt bråck eftersom pulposuskärnan inte bryter igenom diskens ringformade ring.
En mycket viktig slutsats är att det på grund av studiens karaktär inte är möjligt att dra några slutsatser om orsakssamband. Det finns ett samband mellan personer med genomgående låg prevalens och påverkan av ländryggssmärta och högre sannolikhet för onormala MR-fynd. Men sambandet säger ingenting om orsakssamband. Detta måste undersökas i andra forskningsupplägg. Tvärsnittsstudien ger oss också information om detta samband vid en specifik tidpunkt. Även om förekomsten och effekten av ländryggssmärta i de olika förloppen registrerades under en 5-årsperiod, registrerades sambandet med bilddiagnostiska fynd endast vid tidpunkten för MRT-undersökningen. Vi kan inte säga något om en evolutionär koppling eftersom vi inte vet om de onormala fynden vid MRT redan fanns i början av 5-årsperioden. Resultaten ger oss inte heller information om möjliga behandlingar eller miljö- och livsstilsfaktorer som kan ha haft en inverkan på det samband som hittats här.
Lyckligtvis visade RAINE-studien att de flesta människor (53%) befann sig i en 5-årsperiod med låg förekomst och påverkan av ländryggssmärta. Endast 10% befann sig i den 5-åriga kurvan med hög förekomst och påverkan av ländryggssmärta. Femton respektive 22% av befolkningen hade en minskande och ökande förekomst och påverkan av ländryggssmärta under dessa 5 år. Denna information visar att det lyckligtvis är få unga människor som upplever en betydande belastning av ländryggssmärta under en 5-årsperiod. Även om det fanns en stor skillnad mellan prevalenserna i de båda studerade grupperna (låg kontra hög prevalens och påverkan av ländryggssmärta), gör det faktum att varje "fall" med hög 5-årspåverkan av ländryggssmärta parades ihop med en "kontroll" med låg 5-årspåverkan det möjligt att jämföra personer med olika förlopp trots att prevalenserna av ländryggssmärta och deras förlopp i dessa förlopp var mycket olika.
Varje urval innehöll 78 deltagare, och även om detta inte är ett stort antal kunde studien visa relativt höga oddskvoter. Interbedömarreliabiliteten var god för att hitta diskdegeneration (kappa 0,855), men endast måttlig för förekomsten av diskbråck och låg för förekomsten av artros i fasettlederna (kappavärden 0,588 respektive 0,239). Därför föredrar jag att endast använda de oddskvoter som hittades för diskdegeneration eftersom de fastställdes för MR-fynden med större enighet bland granskarna. Förhållandet mellan MRT-parametrar och fall- respektive kontrollstatus undersöktes statistiskt endast om prevalensen för MRT-parametern sammantaget för fall- och kontrollgrupperna var >15%. Detta begränsar antalet studerade samband och därmed möjligheten att hitta falskt positiva samband.
Det finns ett samband mellan personer med genomgående hög prevalens och påverkan av ländryggssmärta och högre sannolikhet för onormala MR-fynd. De som hade en historia av funktionsnedsättande ländryggssmärta under en 5-årsperiod hade högre odds att hitta onormala fynd på MRT. Sambandet var ännu starkare om fler lumbala nivåer var påverkade. Interbedömarreliabiliteten var högst för upptäckten av diskdegeneration. Tvärsnittsanalysen kan inte dra några kausala slutsatser men kan tyda på att diskdegeneration i ländryggen kan vara en viktig bidragande faktor till ländryggssmärta hos unga människor.
5 absolut avgörande lärdomar som du inte lär dig på universitetet och som kommer att förbättra din vård av patienter med ländryggssmärta omedelbart utan att du behöver betala ett enda öre