Inledning

Patellofemoralt smärtsyndrom (PFPS) är ett vanligt tillstånd bland unga, aktiva individer och kännetecknas av retropatellär smärta. Den exakta etiologin är fortfarande oklar, men kända riskfaktorer är en ökad Q-vinkel, svaghet i gluteal och quadriceps samt obalans mellan mediala och laterala femurmuskler. Eftersom PFPS tros bero på överdriven biomekanisk stress förvärras ofta symtomen av aktiviteter som att gå, springa, sitta på huk och gå i trappor. Dessutom kan dynamiska rörelser - särskilt sådana som involverar valgus i knäet - ytterligare öka belastningen på främre delen av knäet och förvärra smärtan.

Kinesio Taping (KT) har föreslagits som en potentiell metod för att lindra PFPS-symtom. Föreslagna mekanismer inkluderar förbättrad sensorisk feedback, förbättrad cirkulation och smärtmodulering via endogena analgetiska vägar. Vissa bevis tyder också på att kinesiotejpning mot patellofemoral smärta kan bidra till att återställa balansen i muskelaktiveringen mellan vastus medialis och lateralis, vilket kan korrigera patellas felställning och minska ledbelastningen.

Denna studie utvärderar systematiskt effekten av KT för att förbättra funktionen och minska smärtan hos personer med PFPS, vilket ger evidensbaserade insikter för klinisk praxis.

Metoder

Denna översikt analyserade RCT-studier som undersökte kinesiotejpning för patienter med patellofemoral smärta jämfört med kontrollbehandlingar (ingen tejpning, placebo eller standardrehabilitering). Minst ett av följande resultat krävdes: Visuell analog skala (VAS), Kujala Anterior Knee Pain scale (AKPS), maximalt vridmoment vid knäextension, maximalt vridmoment vid knäflexion, ROM vid knäflexion och felaktig uppfattning av knäposition. Studier med saknade data, konferenssammanfattningar, dubbletter, metodologiska brister eller otillgängliga fullständiga texter exkluderades.

Studiernas kvalitet utvärderades med hjälp av Cochrane Risk of Bias tool, som omfattar sju områden: (1) slumpmässig sekvensgenerering, (2) dold tilldelning, (3) blindning av personal, (4) blindning av utvärderare, (5) ofullständiga resultatdata, (6) selektiv rapportering och (7) andra felaktigheter. Två oberoende granskare bedömde varje domän som låg, oklar eller hög risk för bias och uppnådde utmärkt överensstämmelse, Kappa-poängen för de två granskarna var 0,88 vilket visar en god överensstämmelse. Avvikelser löstes genom diskussion med en tredje granskare.

Data analyserades med hjälp av Review Manager 5.3 (α=0,05). Kontinuerliga resultat poolades med hjälp av medelvärdesskillnad (MD) eller standardiserad medelvärdesskillnad (SMD) med 95% KI, beroende på mätningens konsistens. Heterogeniteten bedömdes med hjälp av Chi-två-test och I²-statistik: modeller med fasta effekter tillämpades när p≥0,1 och I²<50%, medan modeller med slumpmässiga effekter användes vid betydande heterogenitet (p<0,1 och I²≥50%). Känslighetsanalyser utvärderade resultatens robusthet och publikationsbias bedömdes med hjälp av funnel plots när ≥10 studier fanns tillgängliga.

Resultat

Den systematiska översikten omfattade 10 randomiserade kontrollerade studier med 364 patienter med patellofemoralt smärtsyndrom (PFPS). Deltagarna fördelades mellan interventions- (n=184) och kontrollgrupp (n=180). Tre studier utvärderade kinesiotejpning mot patellofemoral smärta (KT) jämfört med placebotejpning, medan sju undersökte KT i kombination med rutinmässig rehabilitering jämfört med enbart rehabilitering.

När det gäller kvaliteten på de inkluderade studierna var den relativt låg. Det finns problem med randomiseringen och blindningen, och i en studie angavs inte skälen till att patienterna föll bort.

En metaanalys med slumpmässiga effekter av sju studier visade att kinesiotejpning mot patellofemoral smärta (KT) signifikant minskade VAS-smärtpoängen jämfört med kontrollinterventioner, med särskilt anmärkningsvärda effekter under trappsteg och hukande aktiviteter. Den stora heterogeniteten tyder på viktiga variationer mellan studierna när det gäller patienternas egenskaper, protokoll för KT-behandling eller metoder för mätning av resultat. Ingen signifikant smärtlindring observerades under vila eller nedgång i trappor.

Sex studier som utvärderade AKPS-poäng (Kujala Anterior Knee Pain Scale) visade statistiskt signifikanta förbättringar med kinesiotejpning (KT) jämfört med kontroller. Den måttliga heterogeniteten (I² = 67%, p = 0,10) tyder på en viss variation i behandlingseffekterna mellan studierna. Dessa resultat tyder på att KT kan ge mätbara funktionella fördelar för PFPS-patienter.

Sex studier som utvärderade Kujala Anterior Knee Pain Scale (AKPS) visade att kinesiotejpning mot patellofemoral smärta gav blygsamma men statistiskt signifikanta förbättringar av funktionspoängen jämfört med kontrollgrupper. I analysen användes en modell med fasta effekter på grund av acceptabla heterogenitetsnivåer mellan studierna, vilket tyder på relativt konsekventa behandlingseffekter. Även om förbättringarna var små tyder resultaten på att KT kan bidra till mätbara funktionella förbättringar hos patienter med PFPS.

Tre studier som utvärderade det maximala vridmomentet vid knäextension visade ingen signifikant förbättring med kinesiotejpning (KT) jämfört med kontrollinterventioner. På grund av betydande heterogenitet mellan studierna användes en modell med slumpmässiga effekter. Subgruppsanalyser baserade på isokinetiska testhastigheter (60°/s och 180°/s) visade inte heller på några signifikanta skillnader i styrkeutfall mellan grupperna. Dessa resultat tyder på att KT kanske inte förbättrar styrkan i quadriceps hos patienter med PFPS, oavsett rörelsehastighet.

Den sammanslagna analysen av två studier visade ingen signifikant förbättring av det maximala vridmomentet vid knäflexion med KT jämfört med kontrollgruppen, med stor heterogenitet mellan studierna. Subgruppsanalyser vid olika isokinetiska hastigheter (60°/s och 180°/s) visade inte heller på några skillnader mellan grupperna. Dessa resultat tyder på att KT inte verkar förbättra styrkan i hamstringsmusklerna hos personer med PFPS, oavsett rörelsehastighet.

Två studier som utvärderade rörelseomfånget (ROM) vid knäflexion visade ingen signifikant effekt av kinesiotejpning jämfört med kontrollåtgärder. Analysen visade på konsekventa resultat mellan studierna (ingen observerad heterogenitet) och avslöjade inga kliniskt meningsfulla skillnader mellan grupperna. Dessa resultat tyder på att KT inte verkar påverka den passiva eller aktiva rörligheten i knäflexion hos patienter med PFPS.

Två studier som undersökte knäledens positionskänsla visade ingen signifikant förbättring med kinesiotejpning jämfört med kontrollförhållanden. De samstämmiga resultaten från olika studier (med minimal heterogenitet) tyder på att KT inte verkar förbättra den proprioceptiva precisionen hos patienter med PFPS. Dessa resultat tyder på att det är osannolikt att eventuella fördelar med KT vid behandling av PFPS förmedlas genom proprioceptiva mekanismer.

Frågor och funderingar

Låt oss först titta närmare på studiens begränsningar. Figur 2 (som redovisar kvalitetsbedömningen av de inkluderade studierna) visar att den mesta forskningen om kinesiotejpning vid patellofemoralt smärtsyndrom (PFPS) lider av oklar till hög risk för tre kritiska bias: urvalsbias, prestationsbias och detektionsbias. Låt oss reda ut varför detta är viktigt.

Selektionsbias (frågor om randomisering och tilldelning)

Om studierna inte randomiserades på rätt sätt eller om gruppindelningen inte doldes kan friskare patienter ha tilldelats grupper med kinesiotejpning, vilket gör att tejpen verkar mer effektiv än vad den verkligen är för PFPS.

Prestationsbias (avsaknad av blindning)

Patienter som vet att de använder kinesiotejp - i stället för ingen tejp eller en skenbehandling - kan rapportera överdriven smärtlindring (placeboeffekt) eller avfärda fördelar (noceboeffekt), vilket snedvrider resultaten.

Detektionsbias (brister i bedömningen av utfall)

Om forskarna visste vem som fick bandet skulle de kanske omedvetet bedöma resultatet mer positivt och därmed höja den upplevda effektiviteten.

Dessa fördomar kan innebära att de faktiska fördelarna med kinesiotejpning för PFPS är svagare än vad litteraturen antyder. Högkvalitativa översikter uppmärksammar dessa frågor för att hjälpa läkare att tolka resultaten med försiktighet.

Denna systematiska granskning visade på en betydande heterogenitet (I²=92%, p<0,001) mellan studierna, vilket tyder på att KT:s effektivitet vid patellofemoral smärta sannolikt beror på patientspecifika faktorer (t.ex. symtomens svårighetsgrad, biomekanik) och tekniska variationer (t.ex. tejpningsmetod, rehabiliteringssynergi). Den extrema variationen i VAS-resultaten understryker behovet av standardiserade protokoll och subgruppsanalyser för att identifiera optimala kandidater för KT.

Studier som jämförde KT med placebotejpning visade överlägsna resultat, vilket tyder på att dess effekter sträcker sig bortom psykologiska eller kontextuella faktorer - även om dessa kan spela en viss roll. Dessa observationer utmanar de föreslagna mekanismerna för kinesiotejpning. Även om den ursprungliga motiveringen betonade mekanisk korrigering, tyder mycket på att KT förlorar spänningen kort efter appliceringen, vilket minskar dess kapacitet för långvarig strukturell justering. Alternativa hypoteser föreslår att KT förbättrar proprioceptionen och muskelaktiveringen, men den här översikten visade inga signifikanta förbättringar av vare sig styrka eller ledpositionskänsla hos PFPS-patienter. Till skillnad från patienter med kronisk instabilitet i fotleden (där KT förbättrar proprioceptionen) uppvisar PFPS-patienter vanligtvis inga proprioceptiva brister. Det är därför inte troligt att smärtlindring vid PFPS beror på förbättrad patellaspårning via muskelaktivering. Istället kan Gate Control Theory förklara KT:s effekter, där taktil stimulering från tejpen modulerar smärtupplevelsen via sensoriska afferenter. Men om detta vore den enda mekanismen skulle appliceringstekniken inte påverka resultatet - men den kliniska variationen tyder på att tekniken har betydelse.

Prata nördigt med mig

Forskargruppen utförde alla analyser med hjälp av Review Manager 5.3 och fastställde statistisk signifikans vid *p* < 0,05. Kontinuerliga resultatmått (t.ex. smärtskalor, styrkebedömningar) analyserades med hjälp av medelvärdesskillnader (MD) för konsekventa mätmetoder eller standardiserade medelvärdesskillnader (SMD) för variabla enheter, båda rapporterade med 95% konfidensintervall.

För att utvärdera om variationen mellan studierna översteg slumpmässiga förväntningar bedömde utredarna heterogeniteten med hjälp av två kompletterande metoder:

1. Chi-två-test: Avgör om observerade skillnader i effektstorlekar mellan studier är statistiskt signifikanta (*p* < 0,10 tyder på att verklig heterogenitet föreligger). I den här studien gav Chi-två-testet för VAS-smärtpoäng *p* < 0,001, vilket indikerar att det är ytterst osannolikt att variationen i smärtlindring mellan studierna beror enbart på slumpen. Detta innebär att kliniska eller metodologiska skillnader (t.ex. patientpopulationer, KT-applikationstekniker) sannolikt bidrog till de avvikande resultaten.
2. I²-statistik: Kvantifierar den procentandel av den totala variationen som kan hänföras till verkliga kliniska/metodologiska skillnader (jämfört med slumpmässiga fel). En I² > 50% indikerar betydande heterogenitet. För VAS-resultaten visar I² på 92% att nästan all observerad variabilitet berodde på verkliga skillnader i studieegenskaper, t.ex. patientdemografi (t.ex. aktivitetsnivåer), KT-protokoll (t.ex. tejpspänning, varaktighet) eller bedömningsmetoder.

Baserat på dessa mått valde teamet lämplig analysmodell:

• Modell med fasta effekter (används när I² < 50% OCH *p* ≥ 0,1): Antar att alla studier uppskattar en enda sann effektstorlek, vilket ger större vikt åt större studier. Detta gällde även homogena resultat som ROM för knäflexion (I²=0%).
• Modell med slumpmässiga effekter (används när I² ≥ 50% OR *p* < 0,1): Tar hänsyn till variationer mellan studierna genom att anta att det finns olika verkliga effekter. Detta konservativa tillvägagångssätt var nödvändigt för mycket heterogena resultat som VAS-smärtpoäng (I² = 92%).

Teamet genomförde vidare känslighetsanalyser för att identifiera inflytelserika studier och använde funnel plots för att upptäcka publikationsbias - särskilt viktigt för att undvika överskattning av behandlingseffekter när negativa resultat inte publiceras.

Känslighetsanalys

Resultatens stabilitet bekräftades genom känslighetsanalyser- att systematiskt utesluta enskilda studier och räkna om de poolade effektstorlekarna förändrade dem inte nämnvärt. Denna robusthet kvarstår trots hög heterogenitet (t.ex. I² = 92%), vilket indikerar att resultaten inte drivs av avvikelser utan återspeglar verklig variation i KT:s effekter mellan studierna.

Snedvridning av publikationer

Asymmetri i trattdiagrammet för VAS-poäng tyder på att det kan finnas opublicerade nollstudier som potentiellt kan öka KT:s uppenbara smärtlindring. Även om resultaten är statistiskt stabila bör läkare tolka smärtlindringens storlek med försiktighet på grund av denna bias.

Budskap att ta med sig hem

Trots metodologiska begränsningar i litteraturen visar kinesiotejpning mot patellofemoral smärta på potentiella fördelar.

Sammanfattning av bevisningen:

• Smärtlindring: KT kan ge måttlig kortvarig smärtlindring under funktionella aktiviteter (t.ex. att sitta på huk),
• Funktion: Små förbättringar av AKPS-poängen (~2 poäng) observerades, men den kliniska relevansen är oklar.
• Styrka/Proprioception: Inga signifikanta effekter på styrkan i quadriceps/hamstrings eller känslan av ledposition.

Viktiga kliniska implikationer:

• Adjungerad, inte fristående: Använd KT som ett tillfälligt smärtlindrande verktyg vid sidan av träningsbehandling (hörnstenen i PFPS-behandlingen).
• Test-Retest tillvägagångssätt: Applicera KT och gör omedelbart en ny bedömning av funktionella uppgifter (t.ex. hukande, trappor) för att identifiera svarare.
• Tekniken är viktig: Resultatet varierar beroende på appliceringsmetod (t.ex. spänning, riktning). Anpassa efter patientens symtom (t.ex. patellarsmärta jämfört med allmän smärta).

Dessa två Physiotutors-videor ger dig evidensbaserad tejpningsteknik för optimal klinisk tillämpning. Video 1, video 2.

När ska du använda/försiktighet:

• Bäst för: Akuta uppblossningar eller för att underlätta träningstolerans vid smärtdominerad PFPS.
• Undvik övertro: Avbryt om ingen omedelbar nytta observeras. Prioritera styrketräning (särskilt gluteal/quads) och rörelseträning.

Kolla in Physiotutors artikel om patellofemoralt smärtsyndrom för att vägleda dig i diagnosprocessen och hanteringsstrategier.

Referens

Jiao, H., Tao, M. & Cui, X. Effekt på smärta och knäfunktion av kinesiotejpning bland patienter med patellofemoralt smärtsyndrom: en systematisk granskning och metaanalys. BMC Musculoskelet Disord 26, 388 (2025).