Ellen Vandyck
Forskningschef
Sporter som volleyboll och basket innebär frekventa hopp och landningar och kännetecknas av hög förekomst av patellar tendinopati. Prevalensen rapporterades ligga mellan 32-45% hos elitidrottare. Det har visat sig att talangfulla unga idrottare ofta slutar med dessa idrotter när de får problem som patellar tendinopati, eftersom dessa ofta är svåra att behandla. Dessa observationer ledde till ett växande intresse för förebyggande program som är utformade för att rikta in sig på allmänt kända riskfaktorer som t.ex. brister i fotledens dorsalflexion, minskad styrka i höftsträckarna, abduktorerna och de yttre rotatorerna samt stel landningsmekanik. Dessa förebyggande program är dock sällsynta, särskilt bland unga elitidrottare, och därför var syftet med denna studie att undersöka effekten av ett skräddarsytt träningsprogram på förekomsten av patellar tendinopati hos unga idrottare.
I denna prospektiva crossover-kohortstudie som genomfördes 2016 och 2017 följdes unga elitspelare i volleyboll och basket under två på varandra följande år. Det första året fungerade som observationsår då spelarnas skadefrekvens registrerades. Under det andra året, parallellt med att idrottarna följdes upp, utfördes skräddarsydda övningar baserade på idrottarnas behov enligt försäsongsbedömningen. Varje programpass varade i 15-20 minuter och genomfördes två gånger i veckan under hela säsongen (10 månader) under uppvärmningen.
De intressanta resultaten var förekomsten av patellar tendinopati per 1000 timmars exponering för sportaktiviteter. En Cox-överlevnadsanalys genomfördes för att verifiera interventionens effekter på förekomsten av patellar tendinopati.
Idrottare som utvecklade patellar tendinopati var äldre än de som inte gjorde det och risken var 3,3 gånger högre för män än för kvinnor, men dessa variabler går inte att påverka. När man tittar på effekten av det förebyggande programmet observerades en signifikant minskning av förekomsten av patellar tendinopati. Under observationsåret var förekomsten av patellar tendinopati 5,9 per 1000 timmars exponering medan en förekomst på 2,8 per 1000 timmars exponering sågs under interventionsåret. Under det första året utvecklade 26 idrottare patellar tendinopati och endast 13 gjorde det under interventionsåret. Den beräknade riskkvoten var 0,493, vilket innebär att det var 51% mindre risk att utveckla patellar tendinopati under interventionsåret.
Den kohortdesign som användes i den här studien är en form av icke-experimentell design där en grupp människor som löper risk för ett visst utfall följs under en tidsperiod. Grupperna jämförs avseende förekomst av en sjukdom eller ett tillstånd (förekomst av patellar tendinopati) i två grupper av personer som skiljer sig åt genom en viss egenskap, riskfaktor eller exponering (skräddarsytt träningsprogram). Eftersom detta var en övergångskohort gick personer från den ena kohorten (observationsåret) över till den andra kohorten (interventionsåret). Kohortstudier är att föredra framför experimentella studier när experiment inte är genomförbara av praktiska eller etiska skäl. Det är dock oklart och förklaras inte varför en experimentell design som en RCT inte genomfördes, eftersom det verkar genomförbart och etiskt att utforma en sådan studie.
Ingen information om rehabiliteringsstatus för de idrottare som utvecklade patellar tendinopati presenterades, så det är oklart om de fortsatte och fick återfall, eller om de 13 fall som utvecklade patellar tendinopati under det andra året var nya fall. I denna studie användes en kohortdesign, vilket innebär att det inte är klart om effekterna verkligen kan hänföras till det interventionsprogram som följdes under det andra året. För att fastställa detta bör en randomiserad kontrollerad studie genomföras. Icke desto mindre ger den information som tillhandahållits intressanta insikter som kan undersökas mer i detalj.
Under interventionsåret minskade risken för att utveckla patellar tendinopati, men detta berodde på den effekt som observerades hos manliga volleybollspelare eftersom liten förändring i riskminskning observerades hos kvinnliga volleybollspelare. För basket följdes dock endast manliga idrottare, så här är det fortfarande oklart om denna effekt också observeras i denna sport
Denna studie föreskrev ett skräddarsytt program baserat på försäsongsbedömningen av varje enskild idrottare. Vad som är riktigt intressant är att de använde sig av tester som är lätta att tillämpa i verkliga livet (som det viktbärande utfallstestet, hamstring bridge-testet, passiv höftintern rotation ROM och enbens knäböj). Det finns alltså inget krav på att ha specifik eller dyrbar utrustning. Valet av dessa tester baserades på kunskap om riskfaktorer som förknippas med patellar tendinopati, t.ex. begränsning av ROM i dorsalflexion och svaghet i höftmuskulaturen.
Resultaten av försäsongsbedömningen diskuterades av lagets idrottsfysioterapeut och tränarna, men tyvärr var idrottaren inte delaktig i beslutsprocessen. Delat beslutsfattande är en viktig aspekt och en ordentlig förklaring av vikten av det skräddarsydda programmet kan vara avgörande för att de ordinerade övningarna ska följas. Lagets fysioterapeut var dock närvarande under uppvärmningspassen, så därför kan vi anta att instruktionerna följdes korrekt.
En minskning av förekomsten av patellar tendinopati sågs under interventionsåret, vilket är intressant eftersom fler idrottstimmar registrerades (5.884 timmar under observationsåret och 6.104 timmar under interventionsåret). Författarna tillskriver denna effekt till preventionsprogrammet, även om detta måste testas i en mer rigorös RCT-miljö. Det är möjligt att den minskade förekomsten av patellar tendinopati under interventionsåret påverkades av Hawthorne-effekten, där individen kan rapportera annorlunda som ett resultat av att ha blivit observerad.
Ett skräddarsytt program kan minska förekomsten av patellar tendinopati hos elitidrottande ungdomar som spelar volleyboll och basket. Programmet var utformat för att rikta in sig på specifika funktionsnedsättningar som observerades vid försäsongsbedömningen av varje enskild idrottare. När träningsprogrammet genomfördes under interventionsåret deltog idrottarna i programmet vid varje träningstillfälle under 15-20 minuter under uppvärmningen.
Oavsett om du arbetar med idrottare på hög nivå eller amatörer vill du inte missa dessa riskfaktorer som kan utsätta dem för högre skaderisker. Detta webinar gör det möjligt för dig att upptäcka dessa riskfaktorer och arbeta med dem under rehabiliteringen!