Ellen Vandyck
Forskningschef
En bieffekt av korsbandsrupturer är risken att utveckla tidig artros (OA). Webster och Hewett fann ingen skillnad i denna risk när olika behandlingsstrategier användes för att behandla korsbandsrupturen. Man tror att ökade krafter på knäet på grund av muskelobalanser och/eller svagheter kan ha en inverkan på det. Svaghet i quadriceps anses vara den viktigaste faktorn bakom uppkomsten och utvecklingen av OA. Mindre är känt om hur höftmuskelstyrkan påverkar förloppet av OA. Rotationsstyrkan var av särskilt intresse i den här studien eftersom den antas påverka knäets position i frontalplanet (varus/valgus). Därför undersöktes höftstyrkan efter främre korsbandsrekonstruktion och om den var förknippad med symtom, prestation och strukturella förändringar i brosket.
Uppgifterna i denna studie hämtades från en kohortstudie av Culvenor et al. 2015 som undersökte vilka faktorer som var förknippade med knäartros hos personer som genomgått främre korsbandsrekonstruktion. De fann en ökad risk i knän som genomgått främre korsbandsrekonstruktion jämfört med det kontralaterala friska knäet. Patellofemoralleden påverkades särskilt mycket efter en främre korsbandsrekonstruktion. Därför var den här studien intresserad av höftmuskulaturens rotationsstyrka, eftersom den kan påverka varus och valgus runt knäet och därmed belastningen på patellofemoralleden.
Höftrotationsstyrkan bedömdes med hjälp av en handhållen dynamometer ett år efter främre korsbandsrekonstruktionen. Bedömningen gjordes med patienten i magläge och med höften i neutralläge och knät böjt till 90°. Styrkan bedömdes 3 gånger och det högsta värdet erhölls för varje extremitet. Dessa värden multiplicerades med hävarmen och normaliserades till kroppsvikt.
Dessutom bedömdes den funktionella prestationen med hjälp av ett hopp på avstånd, ett trefaldigt korshopp, ett sidohopp och en uppresning på ett ben.
1 och 5 år efter rekonstruktionen av ACL fyllde deltagarna i KOOS (Knee Injury and Osteoarthritis Outcome Score). Subskalan KOOS-Patellofemoral (KOOS-PF) erhölls också. De fick också MR-bilder som beskrev broskdefekter i patellofemorala och tibiofemorala kompartment.
Totalt 111 deltagare genomförde baslinjeundersökningarna och 74 av dem genomförde 5-årsuppföljningen. En liten skillnad på 0,05 Nm/kg i höftens externa rotationsstyrka uppmättes mellan den korsbandsrekonstruerade extremiteten och den kontralaterala extremiteten.
Lägre höftstyrka i extern rotation efter främre korsbandsrekonstruktion var förknippad med sämre symtom efter 5 år, mätt med KOOS- och KOOS-PF-poäng. Lägre styrka i inre rotationen var endast förknippad med sämre symtom mätt med KOOS-PF-poäng efter 5 år.
Bättre styrka i inre och yttre rotation var förknippat med bättre resultat på alla funktionella tester efter 1 och 5 år. Det enda undantaget var att det inte fanns något samband mellan styrkan i höftens inre rotation och hoppsträckan efter 5 år.
Det verkar som om det inte fanns något samband mellan höftstyrkan i inre eller yttre rotation efter främre korsbandsrekonstruktion och broskskador i patellofemorala eller tibiofemorala segment efter 1 år. Men oddsen för försämring av tibiofemoralt brosk minskade med större styrka i höftens externa rotation. Varje ökning med 0,1 Nm/kg av styrkan i höftens externa rotation var förknippad med en 0,61 gånger lägre risk för försämrat brosk.
Berodde den minskade styrkan på otillräcklig rehabilitering eller hade deltagarna under uppföljningstiden minskat sitt idrottsutövande? Var de inriktade på styrketräning av knämusklerna, men ägnade de för lite uppmärksamhet åt de mer proximala musklerna? Alla frågor som dyker upp från denna studie.
Varje 0,1 Nm/kg förbättring av styrkan i höftens externa rotation var relaterad till en 0,61-faldigt minskad förekomst av broskförsämring. Detta hade dock inget samband med radiografisk artros efter 5 år. Detta kan dock innebära att höftrotatormusklerna kan utöva en viktig skyddande effekt mot broskförsämring.
Uppgifterna i den aktuella studien hämtades från en longitudinell kohortstudie som utvärderade funktionella, symtomatiska och strukturella resultat efter främre korsbandsrekonstruktion. I den aktuella studien beräknades därför inte någon urvalsstorlek och det fanns inte heller någon kontrollgrupp. På grund av studiens observationskaraktär kan vi inte dra några slutsatser om i vilken riktning effekten ligger. Vi kan inte heller säga att den lägre styrkan var orsaken till de sämre KOOS-poängen, eftersom ett samband inte säger något om orsaken. Dessutom kan andra variablers inverkan inte fastställas eftersom studien inte kontrollerade för störande faktorer.
Det verkar som om lägre styrka i höftens externa rotation ett år efter främre korsbandsrekonstruktion är förknippad med sämre funktionella resultat vid 5-årsuppföljningen. Den skillnad som konstaterades var dock sannolikt inte kliniskt signifikant.
Ytterligare referens
Riskera inte att missa potentiella varningssignaler eller att behandla löpare baserat på en felaktig diagnos! Detta webbinarium kommer att förhindra att du begår samma misstag som många terapeuter gör!