Inledning

Studier av muskelförändringar, där man särskilt undersökt höftmuskelstyrkan, har genomförts vid kronisk ländryggssmärta (CLBP). Vissa studier visade att CLBP-patienter hade svaghet i höftmusklerna, medan andra inte gjorde det. De metoder som användes för att mäta muskelstyrka varierade avsevärt. Även om CLBP-undersökningar ofta fokuserar på höftabduktorer är det viktigt att komma ihåg att höftabduktorer, extensorer och externa rotatorer alla arbetar tillsammans för att skapa dynamisk höftstabilitet, och deras interaktioner med antagonistiska muskler måste också beaktas. En bedömning av andra höftmuskler än abduktorerna är avgörande för att fastställa lumbopelvin stabilitet hos personer med CLBP. En viktig synergist för ländryggsextension är gluteus maximus-muskeln. Att känna till vilka muskler som är svagare hos dessa patienter är avgörande för att kunna utforma framgångsrika träningsbaserade behandlingar. Syftet med denna studie var därför att jämföra styrkan i höftabduktorer, adduktorer, extensorer samt externa och interna rotatorer hos vuxna patienter med ospecifik CLBP med friska försökspersoner. Dessutom undersöktes om det finns ett samband mellan höftmuskelstyrka och gynnsamma resultat i enkla kliniska tester som Trendelenburg- och Step-Down-testerna.

Metoder

I denna tvärsnittsstudie ingick 40 deltagare med ospecifik CLBP. De uppfyllde inte miniminivån för aerob aktivitet på 150 minuter per vecka och de utförde inte någon typ av styrketräning. CLBP definierades som ländryggssmärta med en varaktighet på minst 12 veckor. Kontrollgruppen bestod av personer utan smärta i nedre delen av ryggen, knäna eller höfterna.

Vid baslinjen fylldes Roland Morris Disability Questionnaire i, smärtan skattades på en numerisk skattningsskala och den isometriska styrkan i abduktorer, adduktorer, extensorer samt inre och yttre höftrotatorer mättes med hjälp av en dynamometer. Medelvärdet av 2 maximala isometriska sammandragningar på 4 sekunder analyserades.

Trendelenburg utfördes och bedömdes visuellt från en bakre vy enligt beskrivningen på bilden nedan.

Step-Down-testet utfördes enligt bilden nedan.

Resultat

Åttio deltagare inkluderades, varav 40 hade CLBP och 40 deltagare var friska. De flesta deltagarna var kvinnor och de var i genomsnitt 32 år gamla. De hade ett normalt BMI på 24 kg/m2. CLBP-gruppen hade en genomsnittlig smärtintensitet på 6/10 på NRS och de hade lidit av CLBP i cirka 21 månader.

Styrkebedömningen visade en statistiskt signifikant skillnad i styrkevärden för följande muskelgrupper:

• Bortförare: Genomsnittlig skillnad mellan 28-30%.
• Extensorer: Genomsnittlig skillnad cirka 21%.
• Adduktorer: Genomsnittlig skillnad på cirka 18%.
• Inre rotatorer på höger sida: Genomsnittlig skillnad på cirka 8,7%.

De friska försökspersonerna hade större muskelstyrka för alla värden. De skilde sig dock inte åt i testerna Trendelenburg och Step-Down. Det fanns inte heller något samband mellan dessa tester och höftmuskelstyrkan.

Frågor och funderingar

Varför var Trendelenburg- och Step-Down-testerna inte relaterade till höftmuskelstyrka? Studien av Kendall et al. 2010 visade redan att höftabduktorstyrkan hade ett svagt samband med storleken på bäckenfallet under det statiska Trendelenburg-testet och gång hos kontrollpersoner och personer med ländryggsbesvär. De föreslog att höftabduktorernas styrka därför kanske inte är den primära faktorn som påverkar bäckenstabiliteten och konstaterade att det statiska Trendelenburg-testet har begränsad användbarhet som ett mått på höftabduktorernas funktion. Denna studie av Pizol et al. verkar bekräfta detta påstående.

Ien senare studie av samma forskargrupp visade det sig att tillägget av höftstärkande övningar till ett träningsprogram för motorisk kontroll inte förbättrade det kliniska resultatet för personer med ospecifik ländryggssmärta. Detta bekräftar slutsatsen att vi kanske inte bör fokusera så mycket på att stabilisera höften, utan snarare på att gradvis stärka höften.

De personer som led av CLBP hade relativt höga smärtnivåer (6/10) och detta pågick i nästan 2 år. De hade lägre höftstyrka jämfört med friska deltagare som inte hade någon smärta. Utformningen av den här studien gör att vi bara kan objektivera denna skillnad, men eftersom den mäts vid ett tillfälle vet vi inte om styrkan minskade på grund av smärtan eller om smärtan minskade styrkan under CLBP-förloppet.

Trots att den friska gruppen var stillasittande ansåg de sig vara friska för sin ålder. De kunde delta i normala dagliga aktiviteter som ansågs normala för deras ålder. Intressant nog hade denna undergrupp ett normalt BMI, vilket inte alltid är fallet hos personer med kronisk smärta (i ländryggen).

Prata nördigt med mig

• Alla deltagare matchades med avseende på ålder, kön och kroppsmasseindex. Dessutom var de alla stillasittande och detta borde ha lett till homogenitet i de grundläggande egenskaperna och förmodligen en jämförbar grupp människor. Därför antar jag att det var möjligt att jämföra höftmuskelstyrkan hos CLBP-deltagare och friska deltagare.
• Den interna bedömarreliabiliteten för styrkebedömningen var utmärkt, med intraklasskorrelationskoefficienter på mellan 0,92 och 0,98.
• Skillnaderna i styrka var större än den allmänt förväntade kliniskt relevanta skillnaden på 15%, utom för de inre rotatorerna (höger). Därför kan vi anta att dessa översteg mätfelet och är verkliga skillnader i styrka.
• Styrkebedömningen normaliserades i förhållande till kroppsvikten. På så sätt kan värdena jämföras mellan olika försökspersoner.

Budskap att ta med sig hem

Syftet med denna studie var att undersöka om dessa funktionella tester kan fungera som praktiska indikatorer på muskelstyrka hos patienter med CLBP, vilket skulle underlätta enklare bedömningar i en klinisk miljö. Eftersom sambanden inte visas kan vårdgivarna rikta sitt fokus mot andra relevanta aspekter vid bedömningen av CLBP. Det bör noteras att höftmuskelstyrkan var lägre hos CLBP-patienter, och därför rekommenderas att man undersöker detta i denna population.

Referens

Pizol GZ, Ferro Moura Franco K, Cristiane Miyamoto G, Maria Nunes Cabral C. Finns det svaghet i höftmusklerna hos vuxna med kronisk icke-specifik ländryggssmärta? En tvärsnittsstudie. BMC Musculoskelet Disord. 2023 Oct 7;24(1):798. doi: 10.1186/s12891-023-06920-x. PMID: 37805476; PMCID: PMC10559475. 

Ytterligare referenser

Kendall KD, Schmidt C, Ferber R. Förhållandet mellan höftabduktorstyrka och storleken på bäckenfallet hos patienter med ländryggssmärta. J Sport Rehabil. 2010 Nov;19(4):422-35. doi: 10.1123/jsr.19.4.422. PMID: 21116011. 

Kendall KD, Emery CA, Wiley JP, Ferber R. Effekten av att lägga till höftstärkande övningar till ett lumbopelviniskt träningsprogram för behandling av icke-specifik ländryggssmärta: En randomiserad kontrollerad studie. J Sci Med Sport. 2015 Nov;18(6):626-31. doi: 10.1016/j.jsams.2014.11.006. Epub 2014 Nov 13. PMID: 25467200.