Ellen Vandyck
Forskningschef
Hallux Valgus är en deformitet i den första metatarsofalangealleden, ofta kallad bunion. Forskning visar att dansare löper större risk, med prevalenser som sträcker sig från 37%-55% medan det i den allmänna befolkningen finns en prevalens som sträcker sig från 8% till 14% rapporteras. Flera riskfaktorer och predisponerande faktorer är kända, men det finns inga longitudinella data tillgängliga om den exakta orsaken till denna deformitet. Eftersom sjukdomen utvecklas gradvis över tid kan det vara till hjälp att förebygga den om man vet hur den utvecklas. Eftersom dansare löper hög risk valde de aktuella författarna denna population för att reda ut vissa obesvarade frågor.
Oskadade och friska dansare mellan 10 och 19 år rekryterades från en specialskola för danssport. De var kvalificerade för att ingå när de hade tränat i minst ett år med skolan och om de var skadefria i foten eller nedre extremiteten.
På danssportskolan följer de ett träningsprogram med hög belastning som omfattar 4 timmars danslektioner, 2 timmars individuell träning på vardagar och 2 timmars individuell träning på lördagar och söndagar, vilket motsvarar totalt minst 34 timmars dansträning per vecka. Vid sidan av detta redan fullspäckade träningsschema var de skyldiga att delta i skoltävlingar varje termin och att aktivt delta i nationella eller provinsiella tävlingar.
De medverkande deltagarnas demografiska uppgifter samlades in med hjälp av frågeformulär och skolläkaren lämnade information om varje deltagares fysiska data. Alla mätningar genomfördes på skolan för att minimera dataförlust.
Kohortstudien var utformad för att följa utvecklingen av den så kallade hallux valgus-vinkeln. Vinkeln mättes med hjälp av den fotografiska hallux valgus-vinkeln som beskrivs av Omae et al. (2021), vilket innebar att foten skulle fotograferas från en 15° lutningsvinkel på den vertikala axeln, 1 meter ovanför foten. När deltagaren stod upp drogs en linje på fotografiet från första metatarsalhuvudet och en annan linje drogs från stortåns mediala kant. Linjen mellan punkterna A och B var lika lång som linjen BC. Vinkeln mellan AB och BC är hallux valgus-vinkeln, vilket framgår av bilden. Detta mått samlades in vid baslinjen och vid 1-årsuppföljningen.
Därefter mättes plantartrycket i foten genom att deltagarna stod upprätt på en tryckmätningsanordning med höfter och knän i neutralt läge. I denna position kalibrerades systemet för varje deltagare. Därefter fick deltagaren ställa sig i demi-pointe-position genom att vrida underbenen 60° utåt och lyfta hälarna till en stabil ställning. En uppdelning gjordes mellan trycket vid hallux, tårna, metatarsofalangeallederna och de mediala, mellersta och laterala avdelningarna.
Totalt 40 dansare med en medelålder på 15,5 år ingick i denna kohortstudie. De hade i genomsnitt 26 träningstimmar per vecka och 2,8 års idrottskarriär vid tidpunkten för mätningarna
Med hjälp av ett parat t-test fann författarna en signifikant ökning av hallux valgus-vinkeln från 9,4° +/- 3,8° vid baslinjen till 11,5° +/- 5°, vilket motsvarar en ökning med 2,1° efter ett år.
Mätningen av plantartrycket i foten visade inte på några signifikanta korrelationer mellan baslinjemätningen av plantartrycket och omfattningen av hallux valgus hos dansare.
Korrelationsanalysen visade på signifikanta negativa korrelationer mellan fotens tryckfördelning vid hallux, tårna och fotens mediala del och variationen i hallux valgus-vinkeln. Ett signifikant positivt samband konstaterades mellan utvecklingen av hallux valgus-vinkeln under 1 år och tryckfördelningen i fotens mittfack och metatarsofalangeallederna.
Den multivariata regressionsanalysen visade att tryckfördelningen i mittfacket och halluxområdet hade ett signifikant samband med omfattningen av variationen i hallux valgus hos dansare.
Konkret visade resultaten att det vid baslinjen inte fanns något signifikant samband mellan omfattningen av hallux valgus-vinkeln hos dessa friska dansare och fotens tryckfördelning.
Under 1-årsperioden hade dansarna en ökning av hallux valgus-vinkeln med 2,1°. Variationen i utvecklingen av denna vinkel var negativt korrelerad med trycket vid hallux, tåboxen och det mediala facket. Detta innebär att de som hade en ökning av hallux valgus-vinkeln under 1 år hade en minskning av plantartrycket i hallux, tårna och fotens mediala fack. Om deras hallux valgus ökade minskade trycket i dessa områden.
Å andra sidan, när hallux valgus hos dansare ökade, ökade trycket på metatarsofalangeallederna och fotens mittfack. Detta innebär att en förskjutning av plantartrycket observeras från de mediala, hallux- och tåregionerna under demi-pointe-ställningen till metatarsofalangeallederna och fotens mittregioner hos dem som hade en ökning av sin hallux valgus-vinkel.
Tidigare trodde man att en hallux valgus-deformitet utvecklas långsamt över tid, särskilt hos den äldre befolkningen. Denna studie utmanar denna kunskap och kan vara viktig för att effektivt övervaka personer som löper risk att utveckla hallux valgus-deformiteter mycket tidigare. Särskilt för dessa unga dansare, som har mycket belastande träningsscheman, är det av yttersta vikt att integrera förebyggande åtgärder.
Å andra sidan behövs det mycket mer data för att bekräfta relevansen av de aktuella resultaten. Sung et al. (2019) fann t.ex. en naturlig progression på 1,5° per år hos barn med juvenil hallux valgus som var yngre än 10 år, men inte hos barn som var äldre än 10 år. Men en annan studie av Liu et al. (2024) visade en signifikant ökning av hallux valgus hos dansare som utövade minst 20 timmars elitsatsning på danssport per vecka under ett år, även om kvinnligt kön var en mycket starkare prediktor.
Slutsatserna bör inte generaliseras till en större population, eftersom denna kohort bestod av unga elitdansare som hade en mycket hög träningsbelastning på cirka 26 timmar per vecka. Förutom den höga träningsbelastningen bör deras unga åldrar hindra oss från att dra slutsatser om uppkomsten i en bredare befolkning. Trots detta ger den viktig information om hur unga dansare riskerar att drabbas av detta tillstånd.
Dessa dansare tillfrågades inte om smärta eller problem med stortån eller fötterna under studieperioden. Vid baslinjen var alla smärtfria och utan skador på de nedre extremiteterna. Studien ger en inblick i hur hallux valgus hos dansare kan utvecklas under ungdomsåren genom att prospektivt samla in data om detta tillstånd. Längre studier verkar vara nödvändiga för att bekräfta resultaten i denna artikel eftersom den rapporterade utvecklingen av hallux valgus-vinkeln låg under standardfelet för medelvärdet och minimal detekterbar förändring. Men eftersom detta tillstånd utvecklas gradvis bör en ökning på nästan 2° under ett år, som här, inte förbises.
Man kan fråga sig hur tillförlitlig denna mätning av hallux valgus hos dansare är. I den aktuella studien beräknades intrabedömarreliabiliteten för hallux valgus-vinkeln hos dansare över ett genomsnitt av 3 mätförsök. ICC-värdena visade god till utmärkt intrabedömarreliabilitet (ICC = 0,910; 95% CI 0,868 - 0,939)
Standardfelet i mätningen (SEM) och minimal detekterbar förändring (MDC) indikerar dock att alla förändringar under 3,31° av hallux valgus progression kan bero på slumpmässiga fel och att alla förändringar under 7,84° kan vara irrelevanta. Författarna har tolkat dessa resultat på ett korrekt sätt och påpekat att förändringarna kan bero på potentiella mätfel och en betydande grad av individuell variation. Mer exakta mätningar kan krävas och en längre uppföljning behövs.
Författarna menar att deras resultat "tyder på att överdriven belastning i midplantarpositionen påverkar hallux valgus-vinkeln hos unga elitdansare i danssport". Detta är dock en alltför förenklad bild eftersom korrelationer inte visar riktningen på effekterna eller orsakssambandet. Det kan vara så att en ökad hallux valgus-vinkel skapar en överdriven belastning i mittplantarområdet och inte tvärtom.
En relevant sidonotis att tillägga är att dessa dansare utövade danssport i högklackat. Därför kan dessa resultat inte överföras till andra typer av dansare, t.ex. balettdansare.
I den här studien utvärderades hallux valgus hos dansare och utvecklingen mättes under en 1-årsperiod. En signifikant ökning av hallux valgus-vinkeln observerades med 2°, vilket dock var lägre än SEM och MDC, vilket tyder på att mer exakta mätningar kan krävas. Ändå observerades en förändring i fördelningen av plantartrycket, vilket kan tyda på en verklig skillnad i fotens biomekanik under den studerade perioden. Eftersom den studerade populationen löpte hög risk att utveckla en hallux valgus-deformitet ger den aktuella studien viktiga insikter i den naturliga utvecklingen av deformiteter i stortån hos i övrigt friska dansare utan tidigare hallux valgus-deformiteter, vilket visar på behovet av effektiva förebyggande åtgärder och uppföljning.
Oavsett om du arbetar med idrottare på hög nivå eller amatörer vill du inte missa dessa riskfaktorer som kan utsätta dem för högre skaderisker. Detta webinar gör det möjligt för dig att upptäcka dessa riskfaktorer och arbeta med dem under rehabiliteringen!