Forskning
Skuldra
8 augusti 2023
Kapselförskjutningskirurgi följt av sjukgymnastik för att förbättra resultatet hos patienter med atraumatisk axelinstabilitet
Inledning
Instabilitet i axlarna är ett tillstånd som ofta förekommer inom fysioterapin. Vid traumatisk instabilitet i axeln är operation ofta det bästa alternativet. Fysioterapeutisk rehabilitering är oftast indicerad vid atraumatisk axelinstabilitet, för att stärka den stabiliserande muskulaturen runt glenohumeralleden. Personer med atraumatisk axelinstabilitet kan dock ha en associerad strukturell skada i leden. För denna undergrupp av patienter är det oklart om ett kirurgiskt ingrepp är fördelaktigt. Därför undersöker denna randomiserade kontrollerade studie tillägget av ett kirurgiskt ingrepp till sjukgymnastisk rehabilitering för att förbättra resultaten för patienter med atraumatisk axelinstabilitet som har mjukdelsskador i axelleden.
Metoder
De kandidater som var behöriga att ingå i denna RCT hade atraumatisk axelinstabilitet som definierades som osäkerhet (oro) i axelleden. Deltagarna fördelades slumpmässigt till stabiliseringsoperationen eller kontrollgruppen. Gruppen med axelstabilisering genomgick operation med kapselplicering och labral reparation vid behov. Kapselplastik är ett ingrepp där den lösa eller överflödiga delen av kapseln dras åt. De deltagare som randomiserades till kontrollgruppen genomgick en artroskopisk utvärdering av ledkapseln utan något ingrepp i kapsel eller labrum.
Båda grupperna följde samma protokoll för postoperativ fysioterapi. Detta protokoll syftade till att förbättra funktionen i de muskler som omger axelleden och inleddes efter en 4-veckors immobiliseringsperiod i en slynga. Högst 12 fysioterapisessioner hölls under en period av 6 månader postoperativt.
Det primära effektmåttet var smärta och funktionsnedsättning efter 2 år, mätt med det självrapporterade effektmåttet Western Ontario Instability Index (WOSI). Den minsta viktiga skillnaden är en minskning med 10,4 procentenheter.
Resultat
Totalt 68 deltagare fördelades slumpmässigt till gruppen som genomgick artroskopisk stabiliseringskirurgi i axeln eller till kontrollgruppen som endast fick diagnostisk artroskopi. Båda följde samma protokoll för postoperativ fysioterapi. Kriterierna för baseline visade att grupperna var väl matchade vid baseline.
WOSI-poängen vid baslinjen var 67 och 68 i kontrollgruppen respektive gruppen som fick axelstabilisering. Det primära effektmåttet var förändringen av WOSI-poängen efter 24 månader. Här fick kontrollgruppen 32 poäng och gruppen med axelstabilisering fick 35 poäng. Skillnaden mellan grupperna låg därmed under tröskelvärdet för den minimalt kliniskt viktiga skillnaden på 10,4 poäng. Båda grupperna förbättrades dock under hela studieperioden, med de största förbättringarna under de första 6 månaderna.
Frågor och funderingar
Atraumatisk axelinstabilitet definierades som osäkerhet (oro) i axelleden, men inga kliniska tester beskrevs. Här är det alltså oklart i vilken utsträckning instabiliteten uppstod i patienternas vardagsliv. Uppstod det under sportaktiviteter eller redan under enkla vardagssysslor? Instabilitet kan uppträda som ett spektrum och de olika alternativen för rehabilitering kan vara mer lämpade för vissa undergrupper av patienter. Denna fråga omfattades dock inte av den aktuella studien.
Varje deltagare med atraumatisk axelinstabilitet genomgick en diagnostisk artroskopi och först när artroskopin bekräftade förekomsten av kapsel- eller labralskada randomiserades deltagaren till antingen den kirurgiska stabiliseringsgruppen eller kontrollgruppen. Detta innebar att alla deltagare hade genomgått någon form av operation. I vissa fall reparerades fogen, i andra fall bedömdes fogen endast. I båda fallen utförs någon form av invasivt ingrepp, vilket kan vara förenat med biverkningar. Resultaten tyder på att den artroskopiska kapselförskjutningen inte gav några fördelar jämfört med den diagnostiska artroskopin och därför inte bör övervägas vid atraumatisk axelinstabilitet.
Prata nördigt med mig
Grupperna var väl matchade vid baslinjen, men inga detaljer gavs för de artroskopiska fynden. Här vet vi alltså inte i vilken utsträckning grupperna matchade varandra när det gäller kapsel- och labralskador som sågs under artroskopin.
Båda grupperna förbättrades under de första 6 månaderna av studieperioden. Det postoperativa fysioterapiprotokollet inleddes efter 4 veckors immobilisering med lyftsele efter artroskopin. Man kan därför anta att sjukgymnastikprogrammet var den främsta orsaken till de förbättringar som sågs, oavsett om man hade genomgått kapselförskjutningskirurgi eller inte. Detta är dock alltför förenklat, eftersom den genomsnittliga varaktigheten av symtomen var cirka 7 år och cirka 90% av de inkluderade deltagarna tidigare hade fått sjukgymnastik men ändå fortfarande hade en hög grad av smärta och funktionsnedsättning. Här kan placeboeffekten ha bidragit till de förbättringar som noterats.
Budskap att ta med sig hem
Kapselförskjutningskirurgi, där ledkapseln "dras åt", ledde inte till bättre resultat än placeboartroskopisk kirurgi när det gäller förbättring av smärta och funktionsnedsättning. Båda grupperna deltog i samma postoperativa fysioterapiprotokoll, vilket tyder på att detta skulle vara lämpligt för rehabilitering av atraumatisk axelinstabilitet.
Referens
Ytterligare referens
TVÅ MYTER AVLIVADE & 3 KUNSKAPSBOMBER GRATIS
Vad universitetet inte berättar om axelimpingementsyndrom och scapula dyskinesis och hur du massivt kan höja ditt axelspel utan att betala en enda cent!
