Ellen Vandyck
Forskningschef
Vattengymnastik ingår allt oftare i den fysioterapeutiska rehabiliteringen. Två tidigare systematiska översikter visade att terapeutisk vattengymnastik kunde minska smärtintensiteten och förbättra funktionen hos personer med kronisk ländryggssmärta, men resultaten studerades främst på kort sikt. Syftet med denna studie var därför att undersöka effekten av vattenträning vid kronisk ländryggssmärta och jämföra den med "fysioterapeutiska metoder" under en uppföljningsperiod på 12 månader.
Denna randomiserade kliniska studie omfattade personer mellan 18 och 65 år med smärta mellan skinkbandet och revbensbågen, med eller utan smärta i nedre extremiteterna och en smärtintensitet (när det är som mest smärtsamt) på 3 eller högre på en numerisk skattningsskala. Kronisk smärta definierades som smärta som varat i minst 3 månader. Specifika orsaker till ländryggssmärta och personer som deltagit i regelbundna träningsinterventioner för ländryggssmärta under de senaste 6 månaderna exkluderades.
Tre kvalificerade sjukgymnaster var ansvariga för vattenbehandlingarna. Den terapeutiska vattengymnastiken genomfördes två gånger i veckan i 60 minuter under 12 veckor. Av de 60 minuterna ägnades 10 minuter åt aktiv uppvärmning för att öka den neuromuskulära aktiveringen och 10 minuter åt nedkylning efteråt. Målintensiteten definierades av individens självskattade poäng på cirka 13 på Borg-skalan, vilket motsvarar 60-80% av den maximala hjärtfrekvensen. De deltagare som randomiserats till gruppen "fysioterapeutiska metoder" fick 30 minuters transkutan elektrisk nervstimulering (TENS) och termisk infraröd behandling i 30 minuter.
Det primära resultatet av intresse var funktionsnedsättning mätt med Roland-Morris Disability questionnaire, där högre poäng återspeglar svårare funktionsnedsättning.
Deltagarna i vattenrehabiliteringsgruppen uppvisade förbättringar av funktionsnedsättningen vid alla tidpunkter. Dessa förbättringar påverkades inte av ålder, kön, kroppsmasseindex, varaktighet av ländryggssmärta, utbildningsnivå eller smärtnivå.
Den viktigaste frågan här är: hur i hela friden lyckades de få ett etiskt godkännande för den här studien? Eftersom jämförelsebehandlingarna TENS och infraröd strålning specifikt rekommenderas för behandling av ländryggssmärta, väcker detta frågan om varför dessa metoder överhuvudtaget kunde användas i studien. Istället för att till exempel erbjuda en evidensbaserad jämförande behandling eller alternativt en avvaktande strategi utsatte de patienterna för en ineffektiv och kontraindicerad behandling. På så sätt kunde inte bara risken för maladaptiv coping, som redan är vanligt vid kronisk ländryggssmärta, förstärkas, tid slösades bort och möjligen skadades dessa kroniska patienter genom att de fick en ineffektiv behandling.
Även om flera goda metodologiska aspekter av denna studie kan noteras (blindning av bedömare, registrerat protokoll, beräkning av urvalsstorlek baserad på evidens och utförd a priori, justering för flera potentiella påverkande faktorer, intention-to-treat-analys som primär analys), skulle jag hellre inte ge alltför mycket uppmärksamhet åt denna studie i första hand eftersom jag uppriktigt sagt tycker att det var slöseri med tid. Ändå valde jag att granska denna studie för att belysa att även så kallad högkvalitativ forskning (en randomiserad kontrollerad studie anses vara högkvalitativ forskning) ibland kan vara trivial. Vad kan vi lära oss av detta? Miljön kan ha spelat en viktig roll, eftersom TENS och infraröd strålning i vissa länder fortfarande anses vara vanliga metoder och en del av sjukgymnastiken. Så genom att granska den här studien hoppas jag att budskapet når många människor över hela världen och kan bidra till en övergång från dessa passiva "behandlingsmetoder" till effektiv och träningsbaserad vård av hög kvalitet.
Det viktigaste budskapet från den här studien var att det fortfarande finns mycket arbete kvar att göra inom sjukgymnastiken. Sjukgymnastik bör betraktas som ett yrke, inte som en behandlingsmetod. I denna studie jämfördes vattengymnastik för behandling av kronisk ländryggssmärta med två passiva metoder, TENS och infraröd strålning, eftersom detta motiverades som "vanlig praxis". Flera riktlinjer avråder från att använda TENS vid kronisk ländryggssmärta (KNGF-riktlinje, NICE-riktlinje). Träning i vatten rekommenderas däremot i flera riktlinjer. Så i grund och botten slösade de bort tid genom att jämföra en effektiv behandling med en kontraindicerad "behandling" och därmed tillför denna studie inte riktigt något till vårt vackra yrke.
Ytterligare referenser:
NICE Guideline (Publicerad 30 november 2016, Senast uppdaterad 11 december 2020): www.nice.org.uk/guidance/ng59
KNGF:s riktlinjer (nederländska) (oktober 2021): https://www.kngf.nl/binaries/content/assets/kennisplatform/onbeveiligd/richtlijnen/lage-rugpijn-en-lrs-2021/kngf_richtlijn_lage_rugpijn_en_lrs_2021.pdf
5 absolut avgörande lärdomar som du inte lär dig på universitetet och som kommer att förbättra din vård av patienter med ländryggssmärta omedelbart utan att du behöver betala ett enda öre