Ellen Vandyck
Forskningschef
För ungefär ett år sedan publicerade vi en forskningsöversikt som sammanfattade bevisen kring abdominal förstärkning efter förlossningen för att förbättra diastasis recti abdominis, undersökt av Gluppe et al. (2023). I den studien hade alla kvinnor diastas recti abdominis och deltog i ett program för att stärka buken 6-12 månader efter förlossningen. Hittills har gravida kvinnor rekommenderats att hålla sig aktiva under hela graviditeten och att upprätthålla hälsosamma vanor, vilket också rekommenderas i de kanadensiska riktlinjerna. Samma riktlinje rekommenderar dock också att man undviker magstärkning hos kvinnor med diastas recti abdominis under graviditeten "eftersom detta kan förvärra tillståndet", baserat på en studie med motsägelsefulla resultat. Tillståndet diastasis recti abdominis fortsätter dock att studeras eftersom det är förknippat med svaga magmuskler, buksmärtor och därmed minskad livskvalitet. Därför fokuserade den här studien på magstärkande åtgärder under graviditeten.
I denna randomiserade studie ingick friska gravida kvinnor i 24:e graviditetsveckan (6 månader) och över 18 år. De var behöriga att delta i studien när de hade diastas recti abdominis, objektifierad med ett inter-recti-avstånd på mer än 28 mm bedömt med ultraljud 2 cm ovanför eller under naveln i vila. De som hade en utskjutande bukvägg längs linea alba klassificerades också som diastas recti abdominis och inkluderades. Ett bukväggsutsprång utvärderades visuellt under en bukcurl-up. Både kvinnor som var gravida för första gången och kvinnor som redan hade fött barn tidigare ingick.
Den 24:e graviditetsveckan ansågs vara studiens startpunkt, från vilken baslinjemätningarna erhölls.
Kvinnorna lottades till interventionsgruppen eller kontrollgruppen. Interventionsgruppen deltog i ett 12-veckors träningsprogram för buk- och bäckenbotten. Magträningen under graviditeten utfördes två gånger i veckan under övervakning och omfattade även 2 hemträningspass. Tre uppsättningar med 10 repetitioner utfördes. Övningarna visas i bilderna nedan.
I kontrollgruppen fick kvinnorna instruktioner om att fortsätta med sina normala dagliga aktiviteter och att följa de nationella riktlinjerna för fysisk aktivitet och allmän träning under graviditeten. Dessa riktlinjer omfattade även bäckenbottenträning, men rekommenderade inte specifikt att man skulle träna magmusklerna.
Förändringen i inter-recti-avståndet 2 cm ovanför och nedanför naveln var det primära mätvärdet. Denna mätning gjordes med ultraljud med kvinnan liggande på rygg. Dessa mätningar gjordes vid baslinjen och i graviditetsvecka 37 samt 6 veckor efter förlossningen. En skillnad på 6 mm ansågs vara den minsta kliniskt viktiga skillnaden (MCID).
105 gravida kvinnor ingick i denna studie. 52 randomiserades till interventionsgruppen och 53 till kontrollgruppen. Grupperna var likartade vid baslinjen.
Ultraljudsmätningarna visade att inter-recti-avståndet ökade för båda grupperna från baslinjen till efter interventionen (efter 12 veckor) och minskade från efter interventionen till uppföljningen (6 veckor efter förlossningen).
Författarna angav "Resultaten efter interventionen har konfidensintervall som inte helt utesluter möjligheten av värdefulla effekter i den ena eller andra riktningen. Specifikt visar resultaten 2 cm ovanför navelsträngen en liten möjlighet att övningarna kan öka DRA med 7 mm och resultaten 2 cm nedanför navelsträngen en liten möjlighet att övningarna kan minska DRA med 10 mm."
Resultaten tyder på att effekterna av magstärkande åtgärder under graviditeten leder till kliniskt obetydliga förändringar i diastas recti abdominis. Detta resultat kan vara en besvikelse om du hade förväntat dig en förbättring av diastasen recti abdominis. Men när man tittar på resultaten från andra hållet kan man också komma ihåg att magstärkning under graviditeten inte ökar avståndet mellan benen och därför kan anses vara säkert att genomföra och inte kontraindicerat.
Det växande barnet och utvidgningen av livmodern gör också att avståndet mellan de båda grupperna ökar. Som författarna särskilt påpekar syftade studien inte till att minska avståndet mellan benen, utan snarare till att studera effekterna av magstärkande åtgärder under graviditeten.
Den 12-veckorsinterventionen innehöll flera övningar, men dessa utvecklades inte. Detta kan förstås mot bakgrund av den växande "bördan" av graviditeten. Författarna menade att den ökande påverkan av graviditeten kunde ses som en naturlig utveckling.
De mätvärden som erhölls i denna studie visar att det är säkert att använda magmuskelstärkande åtgärder under graviditeten. Tyvärr gjordes inga mätningar av styrkan. En tidigare studie av Gluppe et al. (2023), som undersökte en 12-veckors intervention för att stärka magmusklerna, fann inga förbättringar efter interventionsprogrammet. Interventionsgruppen i Gluppes studie förbättrade tjockleken på rectus abdominis och styrkan mer än kontrollgruppen. I den aktuella studien gjordes tyvärr inga mätningar av styrkan.
Följsamheten till träningsprogrammet visade att hälften av deltagarna i interventionsgruppen följde minst 80% av träningspassen. Endast 40% av de inkluderade kvinnorna följde minst 80% av gruppövningarna. Detta är en ganska låg siffra med tanke på att gruppsessionerna var övervakade. Den låga följsamheten till träningsprogrammet kan åtminstone ha påverkat resultaten och bör ses som en begränsning.
Att stärka magen under graviditeten är inte relaterat till ökad diastasering av recti abdominis och kan därför genomföras tillsammans med råden om att hålla sig aktiv och frisk hos gravida kvinnor. Resultatet av den här studien bör leda till att försiktighetsåtgärderna kring magträning hos friska gravida kvinnor ändras.
Riskera inte att missa potentiella varningssignaler eller att behandla löpare baserat på en felaktig diagnos! Detta webbinarium kommer att förhindra att du begår samma misstag som många terapeuter gör!