Inledning

Fallolyckor är förknippade med negativa följder, särskilt hos äldre personer. På så sätt betraktas balans ibland som en parameter för hälsa. Detta bedöms dock inte ofta, och därför upptäcks det ofta inte förrän balansen försämras. Mot bakgrund av detta undersöktes i den aktuella studien ett enkelt balanstest och man ville veta om det var förknippat med total dödlighet och om det kunde ge relevant prognostisk information utöver demografiska, antropometriska och kliniska data. Finns det då ett samband mellan 10 sekunders balans på ett ben och överlevnad?

Metoder

För att undersöka forskningsfrågan användes data från CLINIMEX Exercise-kohorten. Denna kohort inrättades 1994 för att undersöka eventuella samband mellan fysisk kondition, kardiovaskulära riskfaktorer och dödlighet. Den aktuella studien var en prospektiv kohortstudie med data från 1702 patienter i CLINIMEX-kohorten. De var i åldern 51-75 år när de utvärderades först. Antropometriska mätningar utfördes och omfattade längd, vikt och hudveck. Därefter beräknades BMI och förhållandet mellan vikt och längd. Fetma definierades som ett BMI på 30 kg/m2 eller mer. Den medicinska anamnesen upprättades genom att registrera förekomst eller frånvaro av kända relevanta sjukdomar och regelbunden användning av läkemedel.

Bedömningen fortsatte med att deltagaren fick stå på ett ben (antingen vänster eller höger, efter eget val). Statisk balans bedömdes som förmågan att klara 10 sekunder i denna position. Foten på det andra benet placerades bakom det stående benet och deltagarna ombads att hålla armarna avslappnade intill kroppen och fästa blicken på en specifik punkt i ögonhöjd på 2 meters avstånd. Högst tre försök var tillåtna. När deltagarna inte kunde hålla denna position i 10 sekunder klassificerades de som NO. När deltagarna framgångsrikt slutförde en 10-sekunders ställning klassificerades de som YES.

Resultat

Det undersökta urvalet var 61,7 (+/-6,8) år gammalt. De flesta av deltagarna var män (68%). Sammanlagt 348 deltagare (20,4%) klarade inte testet och klassificerades som NO. Studien visade att ju högre ålder, desto högre andel personer som inte klarade testet. Under en medianuppföljningstid på 7 år avled 123 deltagare (7,2%). Resultaten visade att andelen dödsfall var betydligt högre i NO-gruppen jämfört med YES-gruppen. Totalt avled 4,6% respektive 17,5% av patienterna i YES- respektive NO-gruppen. Varje grupp hade alltså cirka 60 personer som avled, men NO-gruppen bestod av 348 personer medan YES-gruppen bestod av 1354 deltagare. Det innebär att den absoluta skillnaden var 12,9% och, vilket är viktigt, det fanns ingen skillnad när det gäller de viktigaste underliggande dödsorsakerna.

Deltagare som inte kunde utföra 10 sekunders bensträckare hade en mer ohälsosam profil. De hade mer kranskärlssjukdom, högt blodtryck, dyslipidemi och fetma. Förekomsten av diabetes mellitus var tre gånger vanligare i NO-gruppen (37,9%) jämfört med YES-gruppen (12,6%). Denna skillnad var statistiskt signifikant.

I studien konstruerades också Kaplan-Meier-kurvor för att analysera överlevnadsgraden i båda grupperna. Det är slående att se att sannolikheten för överlevnad minskar snabbt i NO-gruppen. Det finns alltså ett samband mellan 10 sekunders balans på ett ben och överlevnadsprognosen.

Efter justeringar var riskkvoterna 2,18 och 1,84 för åldersjusterade respektive ålders-, köns-, BMI- och kliniska samsjuklighetsjusterade.

Frågor och funderingar

I den här studien visade resultaten att balans är en faktor som avgör risken för tidig död. Förmågan att genomföra ett 10-sekunders balanstest på ett ben minskar med åldern. Men när man justerade för ålder och även för andra relevanta parametrar var risken att dö i förtid högre bland dem som inte kunde stå på en fot i 10 sekunder. Det är viktigt att notera att denna studie hade hög datatillgänglighet, med mindre än 1% saknade data.

Personer med instabil gång och/eller tecken på vestibulär eller otoneurologisk dysfunktion uteslöts. På så sätt försökte de minimera påverkan av balansstörningar. Endast personer mellan 51 och 75 år ingick i studien eftersom överlevnadskurvor som beräknats före dataanalysen visade att detta åldersintervall var relevant. Tillförlitligheten för detta test är måttlig till god, baserat på bevisen för stanstest med ett ben. En styrka i denna studie var att medianuppföljningen och andelen inträffade dödsfall gav en styrka på 92% för att undersöka forskningsfrågan. En begränsning var att information om tidigare fallolyckor saknades. Uppgifter om aktivitets- och motionsmönster, kostvanor, rökning och läkemedelsanvändning var inte heller tillgängliga.

Prata nördigt med mig

Studien visade signifikanta samband mellan oförmågan att slutföra testet och de registrerade demografiska och antropometriska variablerna. Det högsta sambandet noterades för ålder. Det verkar ganska logiskt att åldern påverkar balansen hos de flesta människor. Precis ovanför pekade dock den åldersjusterade HR fortfarande på en ökad risk för total dödlighet hos dem som inte kunde stå på en fot i 10 sekunder. Så det handlar inte bara om ålder.

Ett 10-sekunders balans- och överlevnadstest på ett ben visade att det fanns en högre andel deltagare med diabetes mellitus i NO-gruppen. Detta kan tyda på att dessa deltagare hade subkliniska tecken på störningar i det centrala nervsystemet, vilket understryker det potentiella behovet av balansträning för denna undergrupp av människor. I NO-gruppen fanns det dessutom ett samband med en hög midja/höjd-kvot. Det innebär att ett högre midjemått kan vara mer förknippat med postural instabilitet och öka risken för fallolyckor. Dessutom är förlust av balans och flexibilitet tillsammans med sarkopenisk fetma, vilket är förekomsten av fetma som kännetecknas av låga nivåer av skelettmuskelmassa och höga nivåer av fettvävnad, skadligt för den allmänna hälsan. I studien undersöktes C-index för att ta reda på om den information som erhölls från 10-sekunders test med enbensstående kunde förbättra förutsägelsen av dödlighet av alla orsaker. Ett C-index på 1,0 innebär en perfekt prediktion av dödlighet av alla orsaker. Med tillägget av resultaten från detta test ökade modellens förutsägelse med 0,01. NRI (net reclassification improvement) beräknades för att undersöka om risken för tidig död ökar när informationen från 10-sekunders test med ett ben som står upp läggs till i prediktionsmodellen. Den integrerade diskrimineringsförbättringen (IDI) beräknades för att utvärdera förmågan att förutsäga tidig död. Båda antydde att 10-sekunderstestet med ett ben tillförde ett mervärde när det gällde att förutsäga dödlighet.

Budskap att ta med sig hem

Det är normalt att balansen försämras med åldern. En bättre förmåga att balansera på en fot i 10 sekunder var dock förknippad med en lägre risk för tidig död. Det finns alltså ett samband mellan 10 sekunders balans på ett ben och överlevnad. Detta samband kvarstod när justeringar gjordes för ålder, kön, BMI och klinisk samsjuklighet (inklusive tidigare kranskärlssjukdom, högt blodtryck, diabetes, fetma och dyslipidemi). Detta särskilt enkla och snabba test kan vara ett intressant verktyg att använda för balansutvärdering hos medelålders och äldre vuxna i praktiken.  I den aktuella studien utvärderades inte hur en viss behandling påverkade balansresultaten.

Läs mer om detta

Läs: Sambandet mellan styrkan i fotledens plantarflexorer och balans och gånghastighet

Referens

Araujo CG, de Souza E Silva CG, Laukkanen JA, Fiatarone Singh M, Kunutsor SK, Myers J, Franca JF, Castro CL. Framgångsrikt 10-sekunders stående på ett ben förutspår överlevnad hos medelålders och äldre individer. Br J Sports Med. 2022 sep;56(17):975-980. doi: 10.1136/bjsports-2021-105360. Epub 2022 Jun 21. PMID: 35728834.