Höftledsartros är fortfarande en av de vanligaste orsakerna till smärta i nedre extremiteterna och nedsatt funktionsförmåga inom muskuloskeletal fysioterapi. Trots att det är vanligt förekommer det fortfarande variationer i praxis, allt från inkonsekvent dosering av träning till en övertro på passiva metoder eller bilddiagnostik som har litet kliniskt värde.

Clinical Practice Guideline (CPG) 2025 av Koc et al, publicerad i Journal of Orthopaedic & Sports Physical Therapy, ger den första stora uppdateringen sedan 2017 och sammanfattar ny högkvalitativ forskning för att vägleda bedömning, konservativ behandling och resultatuppföljning för vuxna med höftledsartros.

Den här artikeln sammanfattar de viktigaste uppdateringarna ur en fysioterapeuts synvinkel och belyser de kliniska konsekvenserna av varje rekommendation och förändringarna jämfört med 2017 års riktlinjer.

Varför denna riktlinje är viktig

Utvecklad av ett tvärvetenskapligt team som representerar ortopedisk fysioterapipraxis, manuell terapi, rörelsevetenskap, kirurgi, internutbildning, resultatforskning och riktlinjemetodik, återspeglar 2025 CPG en omfattande, tvärvetenskaplig granskning av nuvarande bästa bevis.

Viktigt är att granskningsprocessen också inkluderade personer som lever med höftartros, vars insikter bidrog till att förfina rekommendationerna. Dessutom publicerades riktlinjerna för offentliga kommentarer via APTA Orthopedics, vilket gjorde det möjligt för patienter, läkare och andra intressenter att ge feedback som införlivades i den slutliga versionen före publicering.

Evidensgrader förklaras

Varje rekommendation tilldelas en evidensgrad som indikerar styrkan och säkerheten i den stödjande forskningen:

• Grad A - Stark evidens: Stöds av en mängd högkvalitativ forskning såsom väldesignade randomiserade prövningar, prospektiva studier eller systematiska översikter, vilket ger starkt förtroende för rekommendationen.
• Grad B - Måttlig evidens: Stöds av minst en randomiserad studie av hög kvalitet eller flera måttligt rigorösa studier, vilket gör rekommendationen tillförlitlig i de flesta kliniska situationer.
• Grad C - Svagt bevisvärde: Stöds av en enda måttligt rigorös studie eller flera studier av lägre kvalitet (t.ex. retrospektiva studier eller fallserier), ibland kompletterade med expertkonsensus.
• Grad D - Motstridiga bevis: Det finns studier av högre kvalitet men de är inte överens om slutsatserna, vilket gör att läkarna måste tolka resultaten i sitt sammanhang.
• Grad E - Teoretisk/grundläggande evidens: Baseras främst på grundvetenskaplig, biomekanisk, konceptuell eller kadaverforskning snarare än kliniska prövningar.
• Grad F - Expertutlåtande: Stöds huvudsakligen av den kliniska erfarenheten och konsensus i riktlinjernas utvecklingsgrupp när forskningsbevis saknas.

Ortopedisk fysioterapi för övre och nedre extremiteterna

I slutet av den här kursen kommer du att känna dig säkrare och bättre förberedd på att hantera patienter med många olika ortopediska besvär, både under din praktik och i det dagliga arbetet.

Detaljer om kursen

Viktiga kliniska rekommendationer

1. Bedömning och diagnos

Omfattande subjektiv och fysisk undersökning:
Läkare bör utföra en grundlig anamnes och fysisk undersökning med bedömning av symtombeteende, irritabilitet, gång, ROM, styrka och funktionella begränsningar, med provokationstester (t.ex. FABER) som används på ett omdömesgillt sätt.

Diagnostiska kriterier:
Diagnosen stöds av:

• Höftsmärta hos vuxna >50 år
• Stelhet på morgonen <60 minuter
• Smärtsam och begränsad passiv IR
• IR <24° eller ≥15° mindre än den kontralaterala sidan

Bildbehandling :
Följ American College of Radiologys kriterier:

• Första raden: AP röntgenbilder av bäcken och höft
• Om oklar eller extraartikulär patologi misstänks: diagnostiskt ultraljud
• MR/CT endast när röntgen + ultraljud inte ger någon diagnos
  

Best Practice Examination Set:
För att standardisera bedömningen bör kliniker samla in:

• Ett självrapporteringsmått: WOMAC, HOOS eller PROMIS
• Ett prestationsmått: 6MWT, 30 s stolsstående, TUG eller trapptest
• Funktionsnedsättningar: höft-ROM, höftstyrka (alla plan), FABER, NPRS

2. Principer för rehabilitering

Träningsterapi (grad A): Den primära interventionen för höftledsartros. Förskriv individuellt anpassade program för styrketräning och rörlighet, 1-5 sessioner/vecka i 5-16 veckor, 30-120 minuter per session. Vattenbehandling är effektivt mot smärta, ROM, gång, balans och funktion.

Manuell terapi (grad A): Använd mobiliseringstekniker för höftleden - inklusive distraktion med hög kraft i lång axel för att förbättra ROM, distraktion med låg kraft för att minska smärta och mobilisering med rörelse för snabba funktionella vinster.

Torr nålning (grad A): Rekommenderas för höftledsartros grad II-III för kortsiktiga förbättringar av smärta, ROM, styrka och funktion. Rikta in dig på iliopsoas, rectus femoris, TFL och gluteus medius/minimus med hjälp av en fast-in fast-out-teknik.

Patientutbildning (grad B): Inkludera vägledning om träningsprinciper, aktivitetsmodifiering, ledavlastning och viktstödjande strategier. Ny evidens stöder automatiserad internetbaserad utbildning i smärthantering som ett komplement.

Funktionell gång- och balansträning (grad C): Tillhandahålla gång- och balansträning baserad på funktionsnedsättning och instruktion i hjälpmedel när så är indicerat.

Viktminskning (klass B): Samarbeta med läkare/dietister för att uppnå en viktminskning på 5-7,5 % för personer med BMI >25-30 kg/m².

3. Adjungerade modaliteter

Terapeutiskt ultraljud (nedgraderad - grad D):
Nya RCT-resultat visar ingen ytterligare nytta av kontinuerligt, pulserande eller kombinerat ultraljud utöver placebo, vilket innebär att 2017 års rekommendation upphävs.

Stödben (grad F):
Inte första linjens behandling. Kan övervägas efter att träning och manuell terapi misslyckats, särskilt vid bilateral OA som kräver svikt eller rotation.

4. Farmakologisk behandling

Riktlinjerna uppdaterar 2017 års rön om NSAID, COX-2-hämmare och kortikosteroidinjektioner för symtomlindring, med försiktighet avseende gastrointestinala biverkningar och potentiella (men obekräftade) farhågor för progression av artros.

5. Progression

Funktionell progression bör övervakas genom:

• Förbättringar i validerade resultatmått
• Gradvis ökning av belastningen baserat på symtomirritabilitet
• Återhämtning av rörlighet och styrka i höften
• Prestanda på funktionella tester såsom gångsträcka, trappklättring och sittande-ståendes

Sammanfattning

CPG 2025 Hip OA stärker betoningen på aktiv rehabilitering, progressiv belastning, manuell terapi och torr nålning samtidigt som man förfinar diagnostiska vägar och standardiserar bedömningen. Den integrerar ny forskning inom flera olika områden och klargör var evidensen har utvecklats sedan 2017.

Ändringar från 2017 års riktlinjer:

• Ändringar från 2017 års riktlinjer:
• Integrering av ny evidens (2016-2023): Flera nya RCT-studier, systematiska översikter och metaanalyser införlivades inom viktiga interventionsområden.
• Torr nålning tillagd (Grad A): En ny stark rekommendation som stöds av högkvalitativ evidens för kortsiktiga förbättringar av smärta, ROM, styrka och funktion.
• Uppdaterade riktlinjer för bilddiagnostik: Antagande av ACR-kriterier för lämplig användning av röntgenbilder, diagnostiskt ultraljud och MR/CT.
• Standardiserade "Best Practice"-undersökningar: Införande av en basuppsättning av utfallsmått, tester av fysisk prestationsförmåga och mått på funktionsnedsättning för att förbättra enhetligheten mellan olika kliniker.
• Övningsbehandling stärks: Nya metaanalyser stärker individualiserad progressiv styrketräning och vattengymnastik, med tydligare doseringsparametrar.
• Evidens för manuell terapi utökad: Nya studier klargör fördelarna med höftdistraktion med hög respektive låg kraft och mobilisering med rörelse.
• Patientutbildning uppdaterad: Inkluderar nu evidens för automatiserad internetbaserad smärtlindringsträning vid sidan av träning och/eller manuell terapi.
• Terapeutiskt ultraljud nedgraderat (nu grad D): En ny högkvalitativ RCT visar ingen ytterligare nytta jämfört med placebo, vilket upphäver den tidigare kortsiktiga rekommendationen från 2017.

Begränsningar och slutsats

Trots betydande uppdateringar belyser riktlinjerna för 2025 flera pågående begränsningar. Många interventionsområden saknar fortfarande högkvalitativa studier, särskilt för funktionell träning, gångträning, balansinterventioner och ortoser. Evidensen för patientutbildning utöver automatiserad smärthanteringsutbildning är fortsatt begränsad, och forskningen om terapeutiskt ultraljud är fortsatt motstridig. Flera rekommendationer förblir oförändrade från 2017 helt enkelt för att inga nya studier har publicerats.

Som betonas i riktlinjernas avsiktsförklaring fungerar dessa rekommendationer som evidensinformerad vägledning (inte föreskrivande standarder) och måste tillämpas med hjälp av kliniskt resonemang, patientmål och individuell presentation. Författarna understryker behovet av att läkare dokumenterar avvikelser när så är lämpligt och att de bidrar med framtida resultat för att stärka evidensbasen. CPG 2025 är ett uppdaterat, patientorienterat och metodologiskt rigoröst ramverk som stärker aktiv rehabilitering och stöder konsekvent, evidensbaserad vård för vuxna med höftartros.

Referens

Koc, T. A., Jr, Cibulka, M., Enseki, K. R., Gentile, J. T., MacDonald, C. W., Kollmorgen, R. C., & Martin, R. L. (2025). Smärta och nedsatt rörlighet i höftled - artros i höftled: Revision 2025. The Journal of orthopaedic and sports physical therapy, 55(11), CPG1-CPG31. https://doi.org/10.2519/jospt.2025.0301