De Quervains tenosynovit | Diagnos och behandling
De Quervains tenosynovit | Diagnos och behandling
Inledning
De Quérvains sjukdom eller de Quérvains stenoserande tenosynovit innebär irritation av senorna i abductor pollicis longus (APL) och extensor pollicis brevis (EPB) i handens första dorsala fack när de passerar genom ett svullet extensor retinaculum(Adams et al. 2015).
Det antas ofta att repetitiv överbelastning av handleden och tummen är orsaken till sjukdomen. Detta inkluderar aktiviteter som innebär repetitiv ulnardeviation, t.ex. hamrande, längdskidåkning eller lyft(Moore 1997, Adams et al. 2015).
Riskfaktorer för tillståndet är bl.a:
- Kvinnligt kön
- Ålder 35 - 55 år
- Graviditet eller postpartum och amning
- Artritiska förändringar i första metakarpalbenet
- Diabetes, reumatoid artrit, gikt
Epidemiologi
Förekomsten av tillståndet i den allmänna befolkningen uppskattas till 5/1000 personer hos män och 13/1000 personer hos kvinnor. Det förekommer främst hos kvinnor i åldern 35-55 år och oftast under eller efter graviditet. Det senare kan ha att göra med ett högre uttryck av östrogenreceptor-β(Shen et al. 2015).
Det verkar dessutom finnas ett samband mellan degenerativa tillstånd som artrit i första metakarpalbenet och de Quérvains sjukdom(Stahl et al. 2013, Andreu et al. 2011).
Klinisk presentation och undersökning
Tecken och symtom
Det karakteristiska symptomet är smärta på den radiella sidan av handleden. Detta förvärras vid aktiviteter som innebär ulnardeviation (med knuten näve). Tummens funktion är också begränsad på grund av smärta. Dessutom kan det förekomma svullnad runt den radiala styloideusprocessen(Goel et al. 2015).
Undersökning
Vanligtvis ger anamnesen och den fysiska presentationen av tillståndet tillräckligt diagnostiskt värde. Det finns två diagnostiska tester som beskrivs i litteraturen.
Finkelstein-testet är det viktigaste testet för att diagnostisera de Quervains tenosynovit, även om inga värden eller validitet är kända. Det kliniska värdet av detta test är därför tveksamt.
För att utföra testet Dawson et al. (2010) rekommenderar en trestegsprocess som är väl tolererad och som kan ställa en korrekt diagnos av de Quervains tenonit. För att utföra testet ska du sträcka ut patientens drabbade extremitet så att handleden ligger kvar vid behandlingsbordets kant, armen är placerad med underarmens ulnara sida på bordet och handens ulnara sida hänger utanför kanten. Underarmen hålls i neutralläge.
I det första steget bedöms patientens smärta med hjälp av en gravitetsassisterad lätt aktiv ulnardeviation i handleden. Denna version är lämplig för patienter som befinner sig i den akuta fasen. Detta test är positivt om patienten uppger att smärtan förvärrats vid spetsen av processus styloideus.
Om version ett inte framkallar smärta, applicera försiktigt en avvikande kraft på handen vilket resulterar i en ökad passiv sträckning över det första dorsala facket. Även detta test är positivt om patienten rapporterar förvärrad smärta över processus styloideus.
Om det andra steget fortfarande inte är provocerande kommer vi att utföra den ursprungliga versionen som beskrivs av Finkelstein et al. som är lämplig för patienter i det kroniska stadiet som sannolikt inte kommer att uppleva betydande smärta i de två första stegen. I detta tredje steg tar du tag i tummen och böjer den sedan passivt in i handflatan.
Ett positivt testresultat registreras om patienten upplever ökad smärta över spetsen på processus styloideus. Om testet utförs på detta sätt antas det ge färre falskt positiva resultat eftersom det är mindre provocerande än Eichhoff-testet, som ofta förväxlas med Finkelstein-testet.
I litteraturen råder det stor förvirring kring den ursprungliga versionen av Finkelstein-testet. Elliot et al. (1992) konstaterar att under de senaste tre decennierna har ett fel i utförandet av Finklesteins test smugit sig in i den engelska litteraturen i läroböcker och tidskrifter. Detta fel kan ge ett falskt positivt resultat och om man förlitar sig på detta kan en felaktig diagnos ställas, vilket kan leda till en olämplig operation. Det fel som har smugit sig in i litteraturen är faktiskt Eichhoffs test. Eftersom inga validitetsstudier någonsin har genomförts för detta test är dess kliniska användning tveksam.
För att utföra detta test ska patienten sträcka ut den påverkade extremiteten och vila den på behandlingsbordet så att handleden hänger utanför bordet. Be honom sedan knyta näven med tummen innanför knytnäven, stabilisera underarmen på bordet och vrid försiktigt handleden mot ulnarsidan.
Detta test är positivt om din patient upplever smärta över senorna i extensor pollicis brevis och abductor pollicis longus som båda bildar den mediala basen av den anatomiska snusdosan.
På grund av sin mycket provocerande natur kan Eichhoffs test orsaka många falska positiva resultat, vilket är anledningen till att vi rekommenderar att du hellre utför originalversionen av Finkelstein-testet.
TITTA PÅ TVÅ 100% KOSTNADSFRIA WEBBSEMINARIER OM AXELSMÄRTA OCH SMÄRTA I HANDLEDEN PÅ ULNASIDAN
