Cervikogen yrsel | Diagnos & behandling
Cervikogen yrsel | Diagnos & behandling
Introduktion & Patofysiologi
Cervikogen yrsel definieras som "en ospecifik känsla av förändrad orientering i rummet och obalans" och är relaterad till nackdysfunktion. Det är vanligare hos kvinnor och hos personer med sittande arbete eller hos personer som har haft en långvarig nackställning under arbetet. Yrsel är ofta mer en känsla av yrsel i kombination med en känsla av obalans.
Patomekanism
Cervikogen yrsel orsakas av en sensorisk missmatchning av den afferenta informationen i nacken. Viktiga proprioceptiva strukturer som muskelspindlar och nervreceptorer är belägna i nacken. Därför är denna region viktig för postural kontroll och balans. På grund av en cervikal dysfunktion (orsakad av en mekanisk, degenerativ eller inflammatorisk sjukdom) uppstår en sensorisk missmatchning av den afferenta cervikala proprioceptiva inmatningen med sensorisk inmatning från det visuella och vestibulära systemet. Denna onormala afferenta input från cervikala ledreceptorer/mekanoreceptorer till den vestibulära kärnan orsakar en missmatchning med informationen från de vestibulära och visuella systemen.
Utlösande faktorer kan vara:
- (Snabba) nackrörelser, till exempel förlängning av nacken när du tittar upp
- Minskad ROM i nacken
- Smärta i nacken
- Vissa (ihållande) nackpositioner
Klinisk bild och undersökning
Tecken och symtom
Vid anamnesupptagningen blir det tydligt att patienten har samtidiga nackbesvär. Den cervikogena yrseln utvecklas gradvis, är episodisk och kan vara i flera minuter till timmar. Rörelser av huvud och nacke återskapar yrselsymtomen. Vanligtvis är yrseln inte roterande, utan snarare en känsla av desorientering, yrsel eller obalans som åtföljs av nacksmärta, nedsatt ROM i nacken och balans.
Undersökning
Det är viktigt att cervikogena yrselanfall är en uteslutningsdiagnos. Detta innebär att man först måste utesluta andra centrala och vestibulära orsaker till yrsel.
Under inspektionen kan en framåtriktad huvudställning, större axelprotraktion och en "slokande" hållning observeras. Även om dessa positioner i allmänhet inte är patologiska kan de förändra belastningen på nacke och axlar på grund av förändrad muskelfunktion. Palpation kan avslöja muskelömhet och en känsla av stramhet vid palpation av nack- och axelbandsmusklerna.
Aktiv undersökning
Mätning av aktivt rörelseomfång i nacken för att fastställa behovet av mobilisering av cervikalleden.
Ledens positionskänsla bör bedömas. I en studie av De Vestel et al. från 2022 fann man att patienter med cervikogen yrsel hade större fel i testet för att känna av ledpositionen vid nacksträckning.
Mätningar av balans kan omfatta statisk balans, t.ex. i tandemställning, och dynamisk balans, t.ex. under Timed-up and Go-test, tandemgång eller funktionell gångtest. Det visade sig att större fel i ledpositionsavkänningen, höga poäng på Neck Bournemouth Questionnaire och bättre Tandem Gait-poäng var förknippade med högre odds för cervikogen yrsel.
Passiv undersökning
Palpation av halsen kan avslöja ömhet i den suboccipitala regionen. Palpation av cervikala tvärutskott i C1 och C2, tornutskott i C2 och C3 kan avslöja lokal eller spridd smärta eller kan framkalla en känsla av cervikogen yrsel. Palpation av levator scapulae, splenius, rectus, semispinalis och övre trapezius kan göras för att utvärdera muskeltonus.
För att bedöma om rörligheten i övre och nedre halsryggen och cervikotorakala övergången är nedsatt och därmed eventuellt ligger bakom den cervikogena yrseln, kan följande tester utföras.
- Flexion-rotationstest
- Direkt övre cervikal PIVM i sittande ställning
- Indirekt övre cervikal PIVM i ryggläge
- Direkt PIVM i mittcervikal position i sittande ställning
- Bedömning av övre bröstkorgsryggen i flexion och extension
Styrka och uthållighet
För att bedöma styrka och uthållighet kan följande tester göras.
- Kranio-cervikalt flexionstest
- Test av Harris - uthållighetstest för djupa nackböjare
- Uthållighetstest för cervikala extensorer
Specifik bedömning av yrsel
Vissa specifika tester kan göras för att utvärdera cervikogen yrsel
Behandling
Behandlingen bör helst inriktas på de resultat som undersökningen ger. Manuell terapi med direkt eller indirekt PIVM i övre halsryggen, cervikal SNAG kan användas om undersökningen visar att rörelseomfånget är begränsat. En traktionsmanipulation av halsryggen och/eller den cervikotorakala förbindelsen kan utföras för att främja de positiva neurofysiologiska effekterna
Styrka och uthållighet bör utföras för att förbättra styrkan i den övre halsryggen. Djupa nackflexor- och extensorövningar är enkla att utföra och kan enkelt göras hemma eller på jobbet.
Sensomotorisk träning bör sättas in när undersökningen visar fel i avkänning av ledpositioner, svårigheter med kontroll av ögonrörelser och postural balans.
- Övningar för proprioception/avkänning av ledposition
- Okulomotoriska övningar
- Postural stabilitet och balansträning
Referenser
Vill du bemästra BPPV?
Få Firat Kesgins kostnadsfria videoserie i tre delar om BPPV: anamnes, undersökning och behandling, direkt till din inkorg.