"Ta dig igenom det bara."
Dessa fyra ord har förmodligen orsakat fler bakslag i träningsplanerna än någon skada i sig. Som fysioterapeut med inriktning på nedre extremiteterna har jag sett otaliga löpare komma in på min klinik med en blandning av smärta och frustration i ansiktet, och alla har berättat en liknande historia om hur de försökte "springa av sig det" eller "ta sig igenom det".
Träningsutlöst smärta i benen (EILP) är inte bara ett enkelt besvär - det är ett utmanande tillstånd som drabbar alla från elitidrottare till helgkrigare. Ny forskning tyder på att upp till 82,4% av alla idrottare upplever någon form av EILP under sin karriär, men det är fortfarande ett av de mest missförstådda och ofta feldiagnostiserade tillstånden.
Varför då? Eftersom EILP inte bara är ett tillstånd - det kan vara ett av nio olika problem, vart och ett med sitt eget unika fingeravtryck av symtom och nödvändiga behandlingar. Att göra fel innebär inte bara långvarig smärta; det kan innebära skillnaden mellan en snabb återgång till aktivitet och en skada som gör att säsongen tar slut.
I den här omfattande guiden går vi igenom de olika orsakerna till EILP och undersöker varje tillstånd i detalj, från det vanliga mediala tibiella stressyndromet (MTSS) till det sällsynta men betydelsefulla McArdles syndrom. Att som vårdpersonal förstå dessa skillnader kan vara nyckeln till tidig diagnos och framgångsrik behandling av EILP.
En nyligen genomförd översiktlig granskning av Bosnina et al. (2023) presenterar ett omfattande diagnostiskt ramverk för EILP hos idrottsutövare. Studien identifierade och analyserade nio olika tillstånd som vanligen orsakar EILP och fastställde tydliga diagnostiska kriterier för varje tillstånd.
I den här omfattande guiden går vi igenom de olika orsakerna till EILP och undersöker varje tillstånd i detalj, från det vanliga mediala tibiella stressyndromet (MTSS) till det sällsynta men betydelsefulla McArdles syndrom. Att som vårdpersonal förstå dessa skillnader kan vara nyckeln till tidig diagnos och framgångsrik behandling av EILP.
En nyligen genomförd översiktlig granskning av Bosnina et al. (2023) presenterar ett omfattande diagnostiskt ramverk för EILP hos idrottsutövare. Studien identifierade och analyserade nio olika tillstånd som vanligen orsakar EILP och fastställde tydliga diagnostiska kriterier för varje tillstånd.
Viktiga slutsatser:
- Den diagnostiska processen kräver en systematisk kombination av patienthistoria, fysisk undersökning och undersökningsverktyg
- Varje tillstånd uppvisar unika mönster, även om vissa symtom överlappar varandra
- Differentialdiagnos är avgörande för lämplig behandlingsplanering
Kliniska konsekvenser
Forskningen understryker vikten av korrekt differentialdiagnostik och tyder på att diagnosen EILP ofta är en uteslutningsdiagnos. Resultaten stöder behovet av standardiserade diagnoskriterier för att förbättra vårdens enhetlighet och patientresultaten. Detta ramverk ger kliniker ett strukturerat tillvägagångssätt för EILP-diagnos, vilket potentiellt kan minska den diagnostiska variabiliteten och förbättra behandlingseffekten.
Låt oss utforska de nio villkor som beskrivs i översynen:
- Kroniskt ansträngningsrelaterat kompartmentsyndrom (CECS): Ett överbelastningstillstånd som kännetecknas av ökat tryck i muskelfickorna, vilket orsakar svår smärta och stramhet under träning. Påverkar vanligen det främre kompartmentet och förekommer bilateralt. Symtomen tilltar under aktivitet tills det är nödvändigt att avbryta träningen, och avtar sedan snabbt vid vila. Diagnosen bekräftas genom tryckmätning i kompartment och är vanlig hos unga manliga idrottare.
- Mediala tibiella stressyndromet (MTSS): Visar sig som diffus smärta längs den posteromediala tibiakanten, allmänt känd som "shin splints". Smärtan kvarstår i timmar till dagar efter att aktiviteten har upphört. Särskilt vanligt förekommande hos löpare, dansare och militära rekryter. Diagnosen ställs med hjälp av sjukdomshistoria och palpationsfynd, och ibland används magnetkamera för att utesluta andra tillstånd. Smärta kan påverka träningsförmågan avsevärt.
- Stressfraktur i tibia: Den yttrar sig som en lokal, obehaglig smärta i skenbenet, ofta åtföljd av nattlig smärta. Vanligtvis i den mellersta till nedre tredjedelen av skenbenet. Kräver minst 6-8 veckors läkningstid med immobilisering. Det är vanligast hos unga löpare i åldern 10-30 år. Diagnosen bekräftas genom lokal ömhet och specifika tester, som ofta kräver bilddiagnostik för att bekräftas.
- SPNES (Superficial Peroneal Nerve Entrapment Syndrome): Innebär mekanisk kompression av den ytliga peroneusnerven, vilket orsakar måttlig till svår smärta och neurologiska symtom i det främre benutrymmet. Symtomen är bland annat parestesi, domningar och känslan av "rastlösa ben". Vanligtvis ensidig och drabbar unga aktiva vuxna. Diagnostiska tester under lokalbedövning kan bekräfta tillståndet.
- Myofasciala tårar: Visar sig som akut eller kronisk skada på muskelvävnaden vid gränssnittet mellan aponeuros och muskelfibrer. Kan vara allvarligt invalidiserande och beror på direkt eller indirekt trauma. Smärta uppstår vid aktivitet och förbättras med vila. Diagnosen kräver vanligen dynamiskt ultraljud eller MRT, särskilt vid djupa bristningar.
- Radikulopati i ländryggen: Kännetecknas av skarp, utstrålande smärta i benen på grund av nervrotskompression på ryggmärgsnivå. Symtomen är bland annat parestesi, domningar och spontana kramper. Typiskt för sjukdomen är att den drabbar män i åldern 30-50 år. Kan orsaka rörelsehinder och sömnstörningar. MRT och nervledningsundersökningar underlättar diagnostiken.
- Syndrom med fastklämd poplitealartär (PAES): Ett vaskulärt tillstånd som orsakar arteriell insufficiens i den drabbade extremiteten. Har smärta i benen, poikilotermi och claudicatio intermittens i det bakre kompartmentet. Vanligtvis ensidig och drabbar unga löpare. Diagnosen ställs med hjälp av olika bilddiagnostiska tekniker, t.ex. magnetkameraundersökning, CT-angiografi och ultraljud efter provokation genom ansträngning.
- McArdle's Syndrom: En autosomal recessiv metabolisk myopati som orsakar smärta, stramhet och letargi i flera muskelkompartment. Leder till träningsinducerad rabdomyolys på grund av muskelfosforylasbrist. Diagnosen bekräftad genom genetiska tester, blodundersökning och muskelbiopsi. Ett långvarigt tillstånd som kräver noggrann hantering.
- Syndrom med accessorisk/lågt liggande soleusmuskel (ALLSMS): En sällsynt anatomisk variant som orsakar svullnad i mjukvävnad och potentiell nervkompression. Kan efterlikna tarsaltunnelsyndrom och kompartmentsyndrom. Symtomen inkluderar smärta vid aktivitet och neurologiska symtom som påverkar foten. Diagnosen bekräftad genom MR- och ultraljudsundersökningar. Vanligt hos unga aktiva vuxna.
Slutsats
Träningsutlöst benvärk är mycket mer än bara en enkel träningsvärk eller ett tillfälligt obehag. Som vi har utforskat omfattar det nio olika tillstånd, vart och ett med sin egen unika presentation, diagnostiska kriterier och behandlingsväg. Denna komplexitet understryker varför mentaliteten "det är bara att kämpa på" kan leda till förödande konsekvenser för både idrottare och aktiva individer.
Om du vill veta mer om behandling av löpare med skador, inklusive inledande rehabilitering, belastningshantering, styrketräning och återträning av löpning, kan du läsa vår omfattande onlinekurs i löprehabilitering med tillgång till all information som rör rehabilitering av löpskador.
Jag går igenom hanteringen av träningsrelaterade bensmärtor (inklusive MTSS) och andra svåra löprelaterade skador i detalj på min ONLINE LÖPKURS med löpare och även om att komma tillbaka till löpningen efter skador på nedre extremiteterna.
Tack så mycket för att du läste!
Skål,
Benoy
Titta på denna Masterclass
Se denna kostnadsfria Masterclass med Benoy Mathew, expert på rehabilitering av löpare, exklusivt i Physiotutors App.
Referenser
