Inledning

Avvikande rörelser i ländryggen anses vara relaterade till kronisk ländryggssmärta. Det föreslås att den avvikande rörelsen orsakas av mindre optimal neuromuskulär kontroll och att detta i sin tur skapar överdriven vävnadsstress, vilket kan vara orsaken till kvarstående eller återkommande symtom. Att undersöka om dessa rörelsemönster existerar kan hjälpa till att fastställa rehabiliteringsmål för den person du har framför dig. Mot bakgrund av detta är det avgörande att använda giltiga tester. Syftet med denna studie var därför att undersöka interbedömarreliabiliteten vid visuell inspektion av förekomst/frånvaro av avvikande rörelsemönster under ett höftextensionstest på mage.

Metoder

En tvärsnittsstudie som undersökte interbedömarreliabiliteten genomfördes med 18 deltagare mellan 20 och 40 år utan ländryggssmärta och 26 med ländryggssmärta i remission. Att vara i remission av kronisk ländryggssmärta innebar att dessa personer för närvarande var smärtfria men hade haft ländryggssymtom i mer än 3 månader ELLER att de hade en historia av återkommande ländryggssymtom under minst 2 episoder som störde aktiviteten i det dagliga livet eller krävde behandling.

Observationerna utfördes av två sjukgymnaster som fick utbildning innan studien påbörjades. Patienterna låg på mage och ombads att sträcka ut höften. Tre repetitioner av denna rörelse utfördes, medan sjukgymnasterna observerade om avvikande rörelser som ländryggsextension, ländryggs lateral flexion eller bäckenrotation förekom.

Resultat

Resultaten av denna studie visar att överensstämmelsen mellan de båda observatörerna var ganska hög (mer än 70%) och kappavärdena varierade från rättvisa till måttliga, även om de nedre gränserna för konfidensintervallen endast visar små till rättvisa överensstämmelser. Avvikande rörelser som observerades i denna studie var ländryggsextension och bäckenrotation. Ländryggens laterala flexion observerades inte. Resultaten tyder på att det fanns ett signifikant samband mellan förekomsten av avvikande rörelser och remission av kronisk ländryggssmärta.

Frågor och funderingar

Den tvärsnittsdesign som användes i denna studie gjorde det omöjligt att fastställa orsakssamband. Därför kan sambandet mellan förekomsten av avvikande rörelser hos personer med återkommande kronisk ländryggssmärta inte användas för att hävda att de avvikande rörelserna är ansvariga för de återkommande ländryggssmärtorna. Det ger bara en intressant inblick som bör undersökas ytterligare i detalj innan slutsatser kan dras.

Innan studien påbörjades utbildades observatörerna av en expert i att bedöma de avvikande rörelserna under höftextensionstestet på mage. Resultaten diskuterades och avvikelser löstes tillsammans med experten. Denna utbildning är bra eftersom den sannolikt kommer att förbättra kvaliteten på datainsamlingen av en ganska subjektiv mätning. Expertens kliniska observation hade dock uppenbarligen validerats med ett elektromagnetiskt spårningssystem, men ingen hänvisning gjordes till valideringsstudien. Därför är vi fortfarande lite skeptiska till detta uttalande och dessa förfaranden.

Före datainsamlingen fastställdes nivån för godtagbar överensstämmelse mellan de båda bedömarna till 80%. Resultatet av denna studie visade att 80%-gränsen nåddes endast en gång. Slutsatsen av studien bör därför åtminstone anpassas till att enigheten var god men inte nådde upp till den acceptabla tröskel som sattes upp på förhand. I litteraturen anses dock ofta 75% vara nödvändigt för att en mätning ska bedömas som godtagbar och författarna har därför varit strikta. Enligt vår mening är det alltid bättre att underskatta ett värde än att överskatta och överdriva slutsatser.

En viktig fråga som vi ställer oss när vi läser detta dokument är relaterad till den studerade populationen. I studien rekryterades personer mellan 20-40 år och medelåldern i populationen var 25 år. Med tanke på att förekomsten av (kronisk) ländryggssmärta ökar med åldern är det mycket ovanligt att denna population återspeglar den ländryggspopulation som förekommer i klinisk praxis. Därför bör resultatens generaliserbarhet åtminstone ifrågasättas.

Prata nördigt med mig

Beräkningen av urvalsstorleken visade att det krävdes minst 29 deltagare och författarna lyckades rekrytera 44. Det framgick dock inte tydligt om beräkningen av urvalsstorleken hade utförts i förväg, så detta kan vara en potentiell begränsning.

Bedömarna var blinda för vilken grupp deltagarna tillhörde (hade kronisk ländryggssmärta eller inte) och bedömde de avvikande rörelserna oberoende av varandra, vilket krävs i en studie av interbedömarreliabilitet. De observerade patienten samtidigt, vilket är bra eftersom man på så sätt inte kan förvänta sig att en inlärningseffekt eller förändrade rörelsestrategier föreligger på grund av t.ex. ökad smärta under repetitionernas gång. Men på ett annat sätt kan det vara riskabelt att bedöma deltagarna samtidigt eftersom de båda observatörerna potentiellt kan påverka varandra icke-verbalt, till exempel genom sina ansiktsuttryck.

Prevalens och biasjusterad kappa beräknades också, och detta ökade kappavärdena till måttlig och betydande interbedömarreliabilitet. Det är dock också viktigt att presentera prevalensen, den positiva överensstämmelsen, den negativa överensstämmelsen och den relativa frekvensen i varje cell i kontingenstabellen, men detta gjordes tyvärr inte i den aktuella studien.

Budskap att ta med sig hem

En god interbedömarreliabilitet är viktig vid utvärderingen av ett kliniskt test. Den aktuella studien syftade till att undersöka interbedömarreliabiliteten för att observera avvikande rörelser när man utför ett höftextensionstest på mage. Resultaten visar att överensstämmelsen mellan de båda observatörerna överlag var god och tillförlitlig. Kappa, som tar hänsyn till slumpmässig överensstämmelse, indikerar att överensstämmelsen är rättvis till måttlig, vilket är att förvänta med denna ganska subjektiva bedömning (visuell inspektion)

Med detta i åtanke är det naturligtvis viktigt med god neuromuskulär kontroll, men det bör stå klart att detta inte är den enda faktorn när det gäller uppkomsten av eller ihållande ländryggssmärta. Trots detta visade denna studie att testet för höftextension i liggande ställning är ett tillförlitligt test att använda mellan olika undersökare, eftersom det uppvisar en rimlig till måttlig överensstämmelse. Det fanns ett samband mellan förekomsten av avvikande rörelser under detta test och remission av kronisk ländryggssmärta. Det betyder inte att det finns ett orsakssamband mellan dessa två faktorer, men förekomsten av dessa avvikande rörelser kan vara en intressant observation att undersöka hos patienter med återkommande ländryggssmärta som ett steg mot behandling.

Om du vill lära dig mer om kappastatistiken hänvisar vi dig till vår youtube-kanal där Kai förklarar bakgrunden till den i detalj: https://www.youtube.com/watch?v=DfNo32nL_fo

Referens

Kong-Oun, S., Prasertkul, W., Fungkiatphaiboon, P., & Wattananon, P. (2022). Tillförlitligheten mellan bedömare vid klinisk observation av höftextension i framåtlutat läge och sambandet mellan avvikande rörelser och kronisk ländryggssmärta. Muskuloskeletal vetenskap och praxis, 57, 102476.