Inledning

DOMS (Delayed onset muscle soreness) är ett välkänt fenomen som uppstår efter (styrke)träning. Den tros ha sitt ursprung i lokal träningsinducerad muskelskada och efterföljande lokal inflammation. Även om DOMS är ett tillfälligt tillstånd kan det påverka träningen och deltagandet i aktiviteter negativt och kan avskräcka andra från att delta i träning och motion. När det lokala inflammatoriska svaret, som är resultatet av den träningsinducerade mikroskadan i musklerna, frisätter proinflammatoriska cytokiner, ökar känsligheten hos de perifera nervändarna, vilket resulterar i smärta. 

Neurodynamiska mobiliseringar har studerats i stor utsträckning vid nervrelaterade tillstånd (Lascurain-Aguirrebeña et al. 2024) och visade sig förbättra axonal transport i nerven och omgivande vävnader, vilket underlättar distributionen av lokala inflammatoriska mediatorer. Genom denna förbättrade axonala transport kan det lokala inflammatoriska svaret regleras. Eftersom DOMS resulterar i ett lokalt inflammatoriskt svar på grund av lokalt intraneuralt ödem, antog författarna till denna studie att en intervention med neurodynamiska mobiliseringar kan förbättra axonal transport och stödja synaptisk plasticitet, och därigenom minska perifer nervinflammation och därefter även smärta från DOMS. Därför undersöktes de förebyggande effekterna av neurodynamiska mobiliseringar på DOMS. 

Metoder

En prospektiv, enkelblind, randomiserad, placebokontrollerad studie genomfördes i Turkiet. Unga, otränade, friska men stillasittande män mellan 20 och 32 år ingick. Enligt riktlinjerna från American College of Sports Medicine definieras en stillasittande livsstil som mindre än 30 minuters fysisk aktivitet under fem dagar i veckan. 

Studien var uppdelad i tre faser: 

1. Fas 1: 
   1. Baslinjeinsamling av data om muskelömhet, trycksmärttröskel (PPT) och hopptest på ett ben för avstånd som ett muskelfunktionstest. Blodprov togs.
   2. Nio sessioner med neurodynamiska mobiliseringar eller placebo neurodynamiska mobiliseringar utfördes under tre veckor. Tre set med 10 repetitioner genomfördes vid varje tillfälle, med 2 minuters intervall mellan seten. 
2. Fas 2:
   1. Efter ett 3-dagars uppehåll inleddes fas 2 med att upprepa insamlingen av blodprover och data om muskelömhet och muskelfunktion samt PPT:er
   2. Deltagarna från interventionsgruppen och placebogruppen deltog sedan i en träningsinducerad muskelskada (EIMD) protokoll på en dynamometeranordning. 
   3. Omedelbart efter den excentriska övningen upprepades alla mätningar.
3. I fas 3 samlades alla blodprover och mätningar av muskelömhet och muskelfunktion samt PPT in 24, 48 och 72 timmar efter EIMD-protokollet.

I interventionsgruppen utfördes neurodynamisk mobilisering utfördes med deltagarna liggande på sin icke-dominanta sida. Med terapeuten stående bakom deltagaren fördes det övre benet till knäflexion och stöddes med höften i neutralt läge. Därefter sträcktes benet ut i höftleden tills deltagaren rapporterade ömhet eller smärta. Denna spänningsposition bibehölls i 3 sekunder. I varje session utfördes 3 set med 10 repetitioner med 2 minuters paus mellan seten.

Placebogruppen fick en något modifierad neurodynamisk mobilisering i samma sidliggande position. Proceduren utfördes på liknande sätt, med undantag för att ingen knäflexion utfördes under tekniken. 

Protokollet protokollet för träningsinducerad muskelskada bestod av 30 uppsättningar med 10 excentriska kontraktioner, som utfördes för den dominerande quadriceps femoris-muskeln med 30° per sekund, mellan 35° och 95° flexion. Deltagarna instruerades att sträcka ut benet som om de sparkade på en boll så hårt de kunde (för knäextensorerna) och motstå den uppåtgående rörelsen från maskinen (för knäflexorerna).

Följande resultatmått samlades in:

• Muskelvärk på en visuell analog skala 0-100 när du går ner för trappan.
• Trycksmärttröskel (PPT), mätt 5 cm proximalt om knäskålens övre kant. En digital tryckalgometer användes. 
• Muskelfunktionen kvantifierades med hjälp av ett hopptest på ett ben, med i genomsnitt 3 försök.
• Blodprover samlades in och analyserades för biomarkörer för muskelskada (kreatinkinas (CK) och laktatdehydrogenas (LDH)) och inflammation (tumörnekrosfaktor-alfa (TNF-a) och humant interleukin-6 (IL-6)).

Resultat

Trettiofyra vuxna personer ingick i analyserna och fördelades lika mellan interventionsgruppen som fick neurodynamisk mobilisering och placebogruppen. Deras utgångsvärden visade inga skillnader i demografi mellan grupperna.

För att studera de förebyggande effekterna av neurodynamiska mobiliseringar på DOMS jämförde författarna båda grupperna efter protokollet för träningsinducerad muskelskada. För utfallet muskelömhet observerades en signifikant tid x grupp-effekt. Ömheten i musklerna nådde sin kulmen 24 timmar efter träningsprotokollet. Placebogruppen upplevde mer muskelömhet (+47%) jämfört med interventionsgruppen (+60%) efter 24 timmar. Samma förebyggande effekt av neurodynamiska mobiliseringar på DOMS uppmättes efter 48 timmar och 72 timmar. 

När det gäller trycksmärttröskeln (PPT) observerades också en signifikant tid x grupp-effekt efter träningsprotokollet. PPT nådde sitt lägsta värde 24 timmar efter protokollet för den träningsinducerade muskelskadan i båda grupperna. Men det fanns också en förebyggande effekt av de neurodynamiska mobiliseringarna på DOMS i interventionsgruppen. Placebogruppen hade en större minskning av PPT (-52%) än interventionsgruppen (-20%) jämfört med baslinjen. Interventionsgruppen hade signifikant högre PPT vid 24 timmar, 48 timmar och 72 timmar efter protokollet för muskelskada orsakad av träning. Dessutom återgick interventionsgruppen till sitt PPT-värde vid baslinjen 72 timmar efter träningsprotokollet, medan placebogruppen ännu inte hade återgått till sitt PPT-värde vid baslinjen. 

För resultatet av muskelfunktionen framkom också en signifikant tid x grupp-effekt. I båda grupperna var poängen lägst omedelbart efter protokollet med den träningsinducerade muskelskadan, men poängen var lägre i placebogruppen (-41%) jämfört med interventionsgruppen (-18%). Interventionsgruppen presterade också bättre före träningsprotokollet (efter det neurodynamiska mobiliseringsprotokollet) jämfört med placebogruppen, där det inte fanns någon skillnad vid baslinjen. Anmärkningsvärt är att interventionsgruppen återgick till sin baslinje för muskelfunktion 24 timmar efter protokollet för träningsinducerad muskelskada, jämfört med placebogruppen där det tog 72 timmar. 

Effekterna på de inflammatoriska markörerna visade en signifikant interaktion mellan tid och grupp för IL-6, och endast en signifikant tidseffekt för TNF-a. Omedelbart efter träningsprotokollet nådde IL-6 sin topp och TNF-a sin topp efter 24 timmar. Båda grupperna uppvisade ökningar av IL-6 och TNF-a, men när det gäller IL-6-värdena hade interventionsgruppen en mindre ökning (+53% jämfört med +90%) omedelbart efter träningsprotokollet. IL-6-värdena återgick till baslinjevärdena efter 48 timmar i interventionsgruppen, medan detta fortfarande inte var fallet efter 72 timmar i placebogruppen. 

Markörer för muskelskada visade inga signifikanta grupp x tidseffekter, endast en tidseffekt observerades. En signifikant skillnad mellan grupperna konstaterades endast för CK-koncentrationerna vid 0 och 24 timmar.

Frågor och funderingar

Den förebyggande effekten av neurodynamiska mobiliseringar på DOMS fick delvis stöd av resultaten i denna studie. Medan det funktionella muskeltestet, muskelömhetstestet och smärttryckströskeln skilde sig markant mellan de två grupperna, var det bara IL-6-biomarkören som stödde de kliniska fynden. För TNF-a, CK och LDH framkom inga signifikanta skillnader mellan grupperna. Även om CK och LDH är biomarkörer för muskelskada är de inte uteslutande relaterade till muskelnedbrytning. Till exempel kan personer med hypotyreos också uppvisa förhöjda serumnivåer av CK i blodet (Hemavathi et al. 2016).

DOMS är inte heller enbart ett tecken på muskelskada, eftersom det också omfattar ett inflammatoriskt svar som är sekundärt till de lokala mikrotraumata i musklerna. Detta lokala inflammatoriska svar utlöser en kaskad av effekter där lokalt ödem och sensibilisering av lokala nervändar uppstår, vilket bidrar till smärtupplevelsen (Peake et al. 2017).

Den aktuella studien var den första som undersökte de potentiella skyddande effekterna av neurodynamiska mobiliseringar på DOMS och avslöjade intressanta resultat avseende den potentiella rollen för strategier som fokuserar på nervsystemet. Eftersom sensitisering av nervändar sker kan påverkan av neurodynamiska mobiliseringar på DOMS förklara den observerade smärtmoduleringen.

Enligt min mening kan användningen av neurodynamiska mobiliseringar som en förebyggande strategi för att minska biverkningar som DOMS vara en intressant väg för att uppmuntra äldre och mindre erfarna personer att delta i adekvat doserad träning. Även om ytterligare forskning är nödvändig för att bekräfta de aktuella resultaten och förbättra begränsningarna i detta dokument, 

Det skulle vara informativt att undersöka vilken dos som behövs för att minska DOMS. I denna studie genomfördes totalt 9 sessioner. Eftersom endast 3 set med 10x 3-sekundersrepetitioner utfördes med 2 minuters paus mellan seten kan det vara ett effektivt verktyg för att minska DOMS. Men är det nödvändigt att genomföra flera veckors neurodynamisk mobilisering innan man påbörjar intensiv träning? Kan en kombination av dessa neurodynamiska mobiliseringar i början av ett träningspass vara tillräckligt för vissa personer som är mindre erfarna i att stärka eller bör det fördröjas under en tid efter att ha fått dessa mobiliseringar? Kan det betraktas som en prehab-strategi? Många frågor förblir dock obesvarade, vilket är normalt för en första studie i detta ämne

Prata nördigt med mig

Protokollet för denna experimentella studie registrerades retrospektivt, men inga skäl angavs. Försöksregistret påpekade att flera ändringar gjorts i studien, till exempel togs en ROM-bedömning bort. Dessutom angavs inget primärt utfallsmått och flera utfall analyserades utan att Bonferroni-korrigering tillämpades. Detta gör att studien inte kan dra några säkra slutsatser trots att en randomiserad kontrollerad design har använts. Framtida studier bör undersöka resultaten ytterligare. 

En begränsning som oroar är avsaknaden av en blindad utvärderare av resultatet. Baserat på den information som tillhandahålls i studien, var en fullständigt blindad utvärderare av resultatet INTE involverad. Endast deltagarna var blindade, eftersom studien genomfördes som en randomiserad, enkelblind studie. Deltagarna var blindade för sin grupptillhörighet, men det var inte forskaren som genomförde utvärderingarna. Det innebär att de forskare som mätte resultaten (muskelömhet, PPT, muskelfunktion, blodprover etc.) var medvetna om vilken grupp varje deltagare tillhörde. Denna avsaknad av blindning för den som bedömer utfallet innebär en betydande risk för bias.

Det bör noteras att detta var en ung men stillasittande befolkning och att dessa resultat inte direkt kan översättas till andra mer atletiska eller äldre befolkningar. På samma sätt är den träningsinducerade muskelömheten en experimentellt framkallad form av DOMS, som kanske inte helt replikerar DOMS som uppstår under naturliga förhållanden. Detta kan begränsa resultatens tillämplighet i den verkliga världen.

Medan den förebyggande effekten av neurodynamiska mobiliseringar på DOMS endast delvis kunde styrkas, är effekten på ettbenshopp för distans relativt okomplicerad. Interventionsgruppen som fick neurodynamiska mobiliseringar hade mindre försämrad prestation i testet "hoppa på ett ben för distans". Författarna föreslår att deras intervention har en mekanism för att modulera muskelskador och inflammatoriska svar som induceras av DOMS. 

Budskap att ta med sig hem

Denna studie undersökte de förebyggande effekterna av neurodynamiska mobiliseringar av femoralnerven på DOMS. Behandlingen genomfördes under tre veckor före en muskelskada som orsakats av träning och jämfördes med placebo. Interventionen hade positiva effekter på minskad muskelömhet, ökad trycksmärttröskel (PPT), förbättrad muskelfunktion och sänkta nivåer av interleukin-6 (IL-6), men visade inga förebyggande effekter på andra muskelskador och inflammatoriska parametrar. Detta tyder på att neurodynamiska mobiliseringar kan bidra till att lindra inflammation och muskelskadesymtom och förkorta återhämtningstiden efter DOMS, men ytterligare forskning med större och olika grupper behövs.

Referens

Sozlu U, Basar S, Semsi R, Akaras E, Sepici Dincel A. Förebyggande effekt av neurodynamisk mobiliseringsteknik på fördröjd uppkomst av muskelömhet: en randomiserad, enkelblind, placebokontrollerad studie. BMC Musculoskelet Disord. 2025 May 10;26(1):464. doi: 10.1186/s12891-025-08723-8. PMID: 40349018; PMCID: PMC12066041.