Forskning
Ländrygg/SIJ
29 augusti 2022
Åldrande paradigm hos patienter med ländryggssmärta
Inledning
Precis som alla kroppsvävnader åldras, gör även ryggraden det. Degeneration av ryggraden är vanligt förekommande hos äldre vuxna och dessa degenerativa fynd oroar ofta patienterna. De kanske tror att detta gör deras ryggrad svag och sårbar, eller så tillskriver de sina pågående klagomål till sin "slitna" ryggrad och de antar därefter en passiv copingmekanism. Syftet med denna studie var att kartlägga naturalförloppet för degenerativa processer i ryggraden hos patienter med ländryggssmärta. Denna information skulle vara särskilt intressant för att utbilda personer med ländryggssmärta.
Metoder
Författarna genomförde en retrospektiv tvärsnittsstudie av patienter i åldrarna 10-100 år. De degenerativa fynd som studerades var diskdegeneration i ryggraden och Modic-förändringar eftersom dessa ofta är förknippade med ländryggssmärta.
Patienter som besökte öppenvårdsmottagningar med besvär av kronisk ländryggssmärta i mer än 3 månader inkluderades. Viktigt att notera är att hos dessa individer erhölls ingen smärtlindring med paracetamol, icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel eller ryggövningar.
MR-undersökningarna utvärderades med avseende på modiska förändringar och degenerativa intervertebrala skivor. Den senare utvärderades med hjälp av Pfirrmanns graderingssystem där graderna 1-3 representerar mild till måttlig diskdegeneration i ryggraden och graderna 4 och 5 bedömdes som svår diskdegeneration.
Resultat
Totalt inkluderades 2434 patienter mellan 10 och 98 år. De genomgick en magnetkameraundersökning av ländryggen som utvärderades med avseende på degenerativa intervertebrala skivor och Modic-förändringar. De inkluderade deltagarnas ålder var normalfördelad kring medelåldern 47,2 +/- 17,2 år. Män och kvinnor var nästan jämnt fördelade, men kvinnorna var betydligt äldre än männen.
När man tittade på uppgifterna från dessa 2434 försökspersoner hade hälften av dem en nivå av allvarlig intervertebral diskdegeneration i ryggraden och det verkade som om kvinnor var mer benägna att ha det. Modiska förändringar var mindre vanliga: på någon ländryggsnivå hos 26,3% av patienterna. Den vanligaste typen var Modic typ 2. Frekvensen av diskdegeneration och modiska förändringar ökade från det andra till det tionde årtiondet. Författarna kunde fastställa två viktiga tidpunkter:
- Frekvensen av allvarlig intervertebral diskdegeneration ökade mest uttalat från det 7:e till det 8:e levnadsdecenniet,
- Frekvensen av Modic-förändringar ökade markant från det 9:e till det 10:e levnadsdecenniet
Dessutom visade det sig att dessa degenerativa förändringar hade vissa uppväxlingsperioder. Ingen av kvinnorna under 19 år hade diskbråcksdegeneration. Denna siffra ökade till nästan 25% i åldern 19-40 år, nästan 50% i åldern 40-51 år, mer än 75% i åldern 51-69 år och nästan 95% i åldern över 69 år.
Hos män under 19 år hade endast 1% diskbråcksdegeneration, nästan 20% mellan 23-33 år, 42% mellan 33-51 år, 68% mellan 51-76 år och 98,6% hos dem över 76 år.
Modiska förändringar förekom hos 7% av kvinnorna under 38 år, hos 22% i åldern 38-61 år och hos 46% av kvinnorna över 61 år. Hos män under 41 år hade 9,5% modiska förändringar, 25% i åldern 41-58 år och 42,6% hos män över 58 år.
Som du kan se går åldrandet hos personer med ländryggssmärta hand i hand med ökande degenerativa processer i ryggraden.
Frågor och funderingar
Det hade varit intressant att undersöka ett urval av en population som inte hade några besvär med ländryggssmärta. Som vi vet är det inte alltid som fynd på magnetkameraundersökning återspeglar patologiska fynd. Denna studie bidrar till litteraturen om att degeneration av mellankotskivor och modiska förändringar ökar ju äldre en patient med ländryggssmärta blir. Det mättes dock inte om detta ökade deras smärta eller inte. Så kan vi verkligen med säkerhet säga att dessa förändringar orsakar deras ländryggssmärta baserat på dessa resultat? Eller beror dessa resultat på att de upplever ländryggssmärta? I denna studie ingick inte någon frisk kontrollgrupp, vilket inte är ovanligt eftersom MR-undersökningar inte är allmänt tillgängliga för symtomfria personer. Men om dessa uppgifter hade kunnat jämföras med symtomfria personer hade det kunnat leda till ny information. Kanske ses dessa åldersrelaterade degenerativa förändringar lika ofta hos asymtomatiska personer. Det kanske de inte är.
År 2015 publicerade Brinjikji et al. från sin metaanalys fann bevis för att diskdegeneration och Modic 1-förändringar (bland andra) är vanligare hos vuxna 50 år eller yngre med ryggsmärta jämfört med asymtomatiska individer. De konstaterade dock: "Även om dessa fynd inte bevisar att disk- och endotelrelaterade bilder och spondylolys är smärtframkallande, tyder de på att dessa fynd kan undersökas som kandidater för biomarkörer för ländryggssmärta."
Prata nördigt med mig
Inter- och intrabedömarreliabiliteten undersöktes mellan och hos 5 olika examinatorer från ett slumpmässigt urval av 10 försökspersoner. Intrabedömarreliabiliteten för intervertebral diskdegeneration och Modic-förändringar var 0,658 respektive 0,563. Interbedömarreliabiliteten för intervertebral diskdegeneration och Modic-förändringar var 0,767 respektive 0,638. Det verkar således som om graden av överensstämmelse i dessa observationer var måttlig, men svag för upprepade Modic-ändringar inom bedömare. Bedömarna var blinda för patienternas kliniska data, vilket var bra eftersom de på så sätt var opartiska vid utvärderingen av MR-undersökningarna.
En begränsning i denna studie ligger i det faktum att det inte var möjligt att korrigera för störfaktorer som benmineraltäthet, D-vitaminbrist, rökning, yrkesstatus, kroppsmasseindex, samsjuklighet eller hormonell påverkan, baserat på denna retrospektiva tvärsnittsanalys.
Budskap att ta med sig hem
Frekvensen av allvarlig intervertebral diskdegeneration ökade mest uttalat från det 7:e till det 8:e levnadsdecenniet. Frekvensen av Modic-förändringar ökade markant från det 9:e till det 10:e levnadsdecenniet. Ingen korrigering gjordes för störande faktorer som benmineraltäthet, D-vitaminbrist, rökning, yrkesstatus, kroppsmasseindex, samsjuklighet eller hormonell påverkan.
Referens
Ytterligare referens
HUR NUTRITION KAN VARA EN AVGÖRANDE FAKTOR FÖR CENTRAL SENSITISERING - VIDEOFÖRELÄSNING
Se denna GRATIS videoföreläsning om Nutrition & Central Sensitisation av Europas #1 forskare inom kronisk smärta Jo Nijs. Vilken mat patienter bör undvika kommer förmodligen att överraska dig!
